Vad är saligast?

Ja, nu har julen passerat och lite snopet känns det att det gick så fort!
Man planerar och förbereder och jäktar och allt ska bli klart till julafton.

Den dagen är inte längre än andra dagar, fast barn tycker det.

Något som jag känner mig nöjd med är julklapparna jag/vi gav bort.
Ett tips är att börja tänka redan under sommaren på vad man ska köpa.

Vi passerade Malung eller snarare Malungsfors i somras och där finns skinnsaker av alla de slag, så det fick bli fårskinnskuddar till barn med respektive.
Detta uppskattades, går att läsa om på formelledesign.blogspot.com

Jag fick också bra grejer bl a skinnjackan på bild.

Hur går det med klädshoppandet undrar många.
Ja tack det knallar på med små steg. Alltså det jag köpt i höst, har varit minimalt, men snyggt.
Av en väninna i Rosa Huset Funbo Uppsala, som bl a säljer " Love forever" köpte jag en tunika (se bild).
Har en väninna, vars dotter säljer plainvanilla.se. Av henne har jag köpt några plagg bl a långkoftan (se bild).

Allt är jag nöjd med!

Hur blir det när ett år passerat?
Ja, tokshoppande blir det inte!

Det är ju faktiskt roligt att få grejer, men ännu roligare att ge! Låter det ädelt? Ja, men det stämmer. Jag blev så glad när ett av barnbarnen ringde och tackade för halsbandet hon fick.
- Vad fint, sa hon, jag ska ha på mig det jämt!

Det värmde ett farmorshjärta!

Tänd ett ljus..

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Det var precis vad den här ljusstaken inte gjorde!

 För ett år sedan var jag i Stockholm och köpte den här ljusstaken. Tyckte den var jättefin...
...och dyr var den också!
LEDljus förstås.

Efter två veckor slocknade den. Några veckor senare skulle maken till Stockholm och tog lite motvilligt med sig ljusstaken, lite klumpig att bära och en bit att ta sig till Östermalm.
Han fick en ny ljusstake, som också den slocknade efter ett par veckor.
Vi  ringde till fabriken för att få en ny "klump" att sätta i kontakten, för det måste ju vara den det var fel på! Fick en ny "klump", och nu lyste ljusstaken i några timmar bara!
Nu gav vi upp och den fick vila till den här julen. Maken tog med den till en lampaffär i Jönköping och där sålde de just samma ljusstakar! Bara det var lite snopet, med tanke på transport hit och dit!
De testade vår ljusstake och se den lyste!
Ja, nu fattades "klumpen" för oss, hittade inte vår. De lovade fixa en i affären, men efter några veckor, tyvärr de kunde inte få tag i någon extra!

Det blir att köpa en ny ljusstake med åtföljande klump, blev rådet från affären.

Helt resolut bytta maken ut LEDlamporna och satte i vanliga energislukande lampor...
...och se, staken lyser!

Fåfängligheters fåfänglighet

I går var jag hos frissan.

Jag blev väldigt nöjd! Men det finns ett fåfängligt problem.
När man tvättar håret hos oss blir det grönt.
Det är något med vattnet och varmvattenberedaren som gör det.
Frissan föreslog bikarbonat i sköljvattnet och det hade jag. Efter en tids sköljning så blev håret som torrt och livlöst. Provade silverschampo, men det ska användas med försiktighet stod det på flaskan.

Förra gången jag var hos frissan färgade hon håret i någon diffus gråbrun färg, som såg dammig ut efter några veckor.Vi trodde att det gröna inte skulle synas då!
Det är det gröna, sa hon i går, som ger den dammiga looken . Vi gör det ljust igen och så kan du väl tvätta håret så ofta du kan hos någon annan!

Tänkte: jag har fyra barn i närheten med egna boenden och ogrönt vatten. Får väl turas om att tvätta håret hos dem! Så finns det dusch på jobbet och på Friskis. Det kan funka!

Ett välfärdsproblem? Ja verkligen! Många skulle vara glada åt att ha rent vatten i sin närhet!
Vad gör det med grönt hår egentligen?
Fast rött hade varit snyggare.
Är inte koppar rött?
Man säger ju kopparrött!

En lider..

Skar mig på ett finger i går ...

...det syntes inte så mycket och ett ringa blodflöde visade sig.
Men det gjorde ont, inte direkt men senare på kvällen.

Då kom jag att tänka på ett bibelsammanhang, där det står att om en lem lider, lider alla. Har man ont i ett finger, så påverkar det hela kroppen. Man liksom känner det i hela kroppen! I bibelns text handlar det om att om en medlem i församlingskroppen lider, så påverkar det de andra.
Men gör det verkligen det?
Påverkar det mig om en person i t ex min cellgrupp har det svårt?
Försöker jag minska den personens smärta, om jag kan det?
Det fick bli en tankeställare för mig.

En annan sak är: hur ofta tackar vi för saker som är bra och vi tar för givet?
Har man varit sjuk, kan man känna tacksamhet över att vara frisk.
Men hur ofta tackar vi för det självklara?

I morse, när eleverna fick frågor om de hade tacksägelseämnen eller bönämnen, sa en pojke:
- Tack för jag finns till!

Också en tankeställare!

Hörde en politiker beklaga sig över att han nästa år skulle fylla 50.

Men, sa han: Det är bättre att fylla 50 än inte alls!

Råmjölkspannkaka

Tänkte först skriva om en intressant helg jag varit på "kvinnligt nätverk".

Det får jag spara, för när jag klantat till det måste jag skriva av mig om det först!

Det som hände fick mig att minnas när jag träffade min blivande svärmor för första gången.
Vi läste i Göteborg och skulle fira påsk i Dalarna. På uppvägen skulle vi hämta svärmor i Kristinehamn. Hon hade en del packning bl a en flaska råmjölk, som hon var rädd om. Hon talade sig varm om hur god råmjölkspannkaka hon skulle göra när vi kom fram!
Min pappa var lite kräsen med mat och en typisk stadsbo. Råmjölkspannkaka, skulle han inte kunna tänka sig att äta! Naturligtvis hade jag anammat den åsikten och blev nervös över hur jag skulle klara mig från att äta råmjölkspannkaka!
På väg till bilen tappade min blivande man flaskan, som gick i tusen bitar. Dessutom förstördes hans mockaskor av råmjölken. Det var naturligtvis tråkigt, men jag grät inte över spilld mjölk!
Under årens lopp har jag lärt mig tycka om råmjölken och har en väninna, som brukar förse mig med det ibland!

I dag skulle jag göra råmjölkspannkaka och var rädd om" dropparna".
Hällde i en silikonform, som är väldigt slattrig.
Klantigt?
Javisst!
Och har det börja skvimpla över så hamnade det mesta på golvet och mattan och en del i ugnen och i alla hörn och kanter av den, samt mina skor!
Men de var inte av mocka, så det gick att torka av.

Men synd på råmjölken! ;-)

"Mitt liv"

I går var jag på ett lunchmöte på Svenskt Näringsliv.

Det är oftast intressanta ämnen och föreläsare.
"Mitt liv" heter ett företag som jobbar med integration av kvinnor från andra länder. De har funnits i fyra år och är tydligen de enda som jobbar på det sättet.

Det tar nio år för en invandrarkvinna att komma in på arbetsmarknaden i Sverige!
Tre kvinnor var med med sina olika livshistorier, som vi fick del av. Alla hade hög utbildning i sina hemländer Iran och Colombia, men vad hjälpte det i Sverige?

En kvinna berättade om när hon skulle lägga in en väska i effektförvaring och inte kunde läsa instruktionerna. Hon försökte med fyra olika myntinkast, men lyckades inte. Några svenskar stod och tittade på, men sa inget. Till slut frågade hon några av dem om de kunde hjälpa henne, men ingen ens svarade henne. Nu var mynten slut, så det var bara att släpa sig i väg med väskan.

En annan tyckte det var så förnedrande att barnen fick vara tolkar, eftersom barnen lärde sig språket snabbare. Alla tre betonade vikten av att snabbt lära sig språket!

I skolan uppmuntrar vi föräldrar med invandrarbakgrund att tala svenska hemma med sina barn. Men hur lätt är det?
Ett som är säkert är att ju snabbare man lär sig landets språk dit man flyttat, ju snabbare kommer man in i samhället och slipper utanförskapet!

Men visst kan vi pursvenskar underlätta för dem!
Varför fortsätter man kalla deras barn, som är födda i Sverige för invandrare?
-Mina barn har slutat vandra för länge sedan, sa en kvinna.

I dag har jag bakat mandelmusslor.

För 40 år sedan ungefär var senaste gången jag bakade mandelmusslor!
Det var första och sista gången. Sista sa jag efter det baket!

Vi skulle fira jul hos oss som gifta för första gången. Både mina svärföräldrar och mina föräldrar skulle komma. Jag hade köpt stora kokboken och i den fanns en bild på ett fulländat julbord. Som efterrätt är det lämpligt att servera mandelmusslor, stod det. Bilden visade jämna vackra och hela mandelmusslor.
Jag köpte formar och bakade efter alla konstens regler. Resultatet blev förvisso gott, fast i smulväg! Inte en enda blev hel, utan ett smulberg blev det som återstod! Ok, tänkte jag, smulor kan vi blanda med grädde och äta upp själva, jag bakar en ny sats! Smorde formarna så de dröp av smör, men resultatet blev lika dåligt. En eller två blev som på bilden i kokboken. Jag gjorde citronfromage i stället till efterrätt, enkelt och gott!

Sedan dess har vi ätit citronfromage efter julmaten, alla år vi firat jul hemma!

Men i år tänkte jag slå till med mandelmusslor och se alla blev fina, jämna och bara gled ur formarna!

Ja, inte kan jag säga att övning ger färdighet, men ibland har man tur eller den rätta knycken om man säger så!

Julros

En av de vackraste vinterblommor jag vet är julros.

Särskilt om man ser den blomma i snön!

När jag skulle köpa julrosor i veckan, kom smålandssnålheten fram.

Jag gick förbi Buketten och såg att de kostade 99 kr. Kom ihåg att jag sett ett reklamblad från Plantaget för 79 kr för julrosor. Nästa dag tog jag med mig reklambladet och åkte till Plantaget. Längst bort på utegården fanns julrosor. Tog med mig fyra stycken och mödosamt bar dem på ett gingligt kartonglock till kassan. Väl framme frågade jag om dessa kostade 79 kr styck. Nej, sa han detta är en dyrare sort för 229 kr.
-Var är de billigare? frågade jag.
- De står blandat men i mindre krukor, fick jag till svar.
Det var bara att krångla sig tillbaka med krukorna och försöka hitta de mindre. Efter en stund hade jag lyckats hitta fyra mindre och balanserade dem på kartonglocket  till kassan.
Han slog in summan i apparaten och den visade på 516 kr!
- Men sa jag, de kostar ju 79 kr styck, det står i reklambladet!
Han tittade.
-Det priset gällde till i förrgår. Nu kostar de 129 kr.
Jag vet han hade rätt, men jag frågade om han inte kunde ta Bukettens pris på 99 kr åtminstone.
Det kunde han inte, så vad gjorde jag?
Ja, småländsk som jag är lämnade jag blommorna och åkte till Buketten och köpte mina julrosor. ;-)

Men visst är den fin?!

Vem mår bra?

Varför lyckas en del människor medan andra misslyckas?

Det finns inget enkelt svar på det.

Om man börjar från början föds man med olika mycket på kontot.

De som har mycket på kontot föds med god hälsa, bra intellekt, har lätt för sig i skolan - glider på en räkmacka liksom.

De som har lite på kontot när de föds, saknar styrka och kanske föds med ett handikapp eller allmän klenhet. Kanske är dåliga i skolämnena, även i idrott.

Men - för att man föds med mycket på kontot är det inte säkert att man förvaltar det rätt. Slarvar med sin hälsa, äter skräpmat, röker och dricker. Har man väldigt lätt för sig i skolan, kan man bli lat och när den dagen kommer då man faktiskt måste börja läsa läxor ids man inte.

Den som har svårt för sig pluggar från början, kämpar, ger inte upp när det är motigt. Sköter sig och är tacksam för framsteg.

Man kan säga att livet blir vad du gör det till.

Du väljer om du vill ha blicken upp eller ner!

Bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk, kan man skämta om.
Och om den första kategorin hjälpte den andra kategorin, då skulle världen se bra mycket bättre ut!

Advent

Advent betyder ankomst, men man vill gärna översätta det med väntan.
För hela den här tiden väntar man.
Vad då på?
Ja, julen - åtminstone väntar barnen på den för då får de paket.

Vi vuxna kan tycka att tiden inte räcker till för alla julförberedelser, men väntar ändå.
Man väntar på snön, åtminstone i år då den än så länge lyst med sin frånvaro.
Barnen väntar också här mer än vuxna, som ju tänker på snöhinder, skottning och halka.
Men ett vitt tunt täcke vill man gärna ha för att få stämning!

För 2400 år sedan fanns profeter i Israel, som förebådade Messias ankomst, men sedan blev det tyst.
I 400 år var det tyst på profeterandet!
Israels barn väntade och väntade och efter 400 år föddes han då i ett stall, äntligen.
Undrar hur många som gav upp och slutade vänta? Ja, folk dog ju förstås, men väntan gick i arv.

Vi har väntat i två månader på att vårt hus ska säljas.

Vad är det jämförelsevis?

Dåligt flyt 2....

Ibland tror man att man tänkt ut allt bra, är ute i god tid och har bra framförhållning.

Det stämmer inte alltid, som i dag t ex.

I morgon tänkte jag bjuda på något fikatillbehör på en av skolorna.

På hemvägen skulle jag köpa de ingredienser som behövdes till en äppelkaka jag gjort för några veckor sedan. Receptet var som bortblåst.
Det jag kom ihåg var rivet limeskal, så lime köpte jag  plus mjöl, socker och ägg för säkerhets skull.
När jag skulle börja baka och läste receptet såg jag att det skulle vara några deciliter apelsinjucie i.
Det hade jag ingen och långt till affären, när man bor i " tjottaheiti"
Minns att jag hällt ut några deciliter jucie i morse, som ingen ville ha. Typiskt!
 Undrar om det går lika bra med pressad citron om man tillsätter socker? Citrus som citrus!
Hittade ett par clementiner också att pressa i. Det funkar nog, om jag inte berättar vad jag gjort, för då kommer de nog tycka att det smakar surt!
Maken kom hem och avsmakade och märkte inget, han tyckte kakan var supergod! Puhh...

Brukar få mail från Adlibris bokförlag och för några veckor sedan hade de ett erbjudande om Liza Marklunds
senaste bok.
-Bli först att få boken till det låga priset av 179 kr. Direkt i brevlådan.
Jag beställde och i dag kom den med posten och i dag fanns den på ICA för 159 kr.
Har jag alltid dåligt flyt?

Nej alla andra dagar har jag bra flyt!

En grej till: När jag skrivit klart dagens inlägg, försvann det. Så det var bara att börja om från början.....

Sånt händer..

Såg på " Så mycket bättre" i går och det handlade om Lena Philipsson.
Hon berättade att hon var ganska blyg egentligen och ville inte ha för mycket uppmärksamhet - privat alltså.

För flera år sedan jobbade jag extra i en klädaffär, som hette Omni.
Det var alldeles i början när detta hände och jag kunde inte med alla finesser med avlarmning och sådant.

Lena Ph kom in  i butiken för att köpa underkläder. Hon var väldigt diskret.
Hon köpte några bh.
/Ph köpte bh!:-)/

Det var de första underkläder jag sålde och visste inte hur man avlarmade dem. Så när Lena som inte ville bli uppmärksammad, gick ur affären tjöt larmet.
Ja, ni kan ju tänka er uppmärksamheten!
Jag tyckte det var väldigt pinsamt, men hon log överseende och sa:
Sånt händer!

Skulle skriva om en annan grej, jag nämnde i förra bloggen, men det har inte hänt än, sånt händer!

Förnöjsamhet, finns det ordet längre?

I dag hade jag tänkt gå på en mingelafton i en affär i ett köpcentra i Jönköping.

Hade räknat ut att tidsmässigt skulle det  funka. Men fick ett par timmars extratid innan och gick ut och in i olika affärer. Köpte några småsaker och så småningom blev kl 18 då ´minglingen´ skulle starta.

Planlöst gick jag omkring i affären och undrade om något skulle hända.
Var fanns det för lockvaror till nedsatt pris? Till slut fick jag fråga en expedit.
- Nej vi har inga erbjudande, utan allt till ordinarie priser (och de är inte låga!).
Tänkte ni skulle umgås, få lite snacks och se er omkring, sa expediten.

Gick därifrån och tänkte på hur vi människor är.
Bara umgås utan att handla varor till nedsatt pris på en medlemskväll, funkar det i dag i Sverige?
Trots att alla vi som var där säkert har garderoben full, så vill man ha mer och naturligtvis fynda och kunna säga.
- Den här var jättebillig, halva priset och vilken kvalitet!

Fredrik Lindström (författare, språkhistoriker mm) har skrivit en novellsamling taget från sin krogshow:
´Ljust och fräscht.´
Novellens barn är ett mycket efterlängtat och älskat barn och har vid fyra års ålder
84 gosedjur,
ett hundratal böcker och
en stor mängd barnfilmer,
musikinstrument,
bilar, tåg, bollar, datorspel och liknade prylar.

Det börjar bli trångt hemma och föräldrarna planerar en utrensningsauktion.
Men vad ska slängas och hur kommer barnet att reagera när du slänger saker?
Tänk om barnet blir kränkt och börjar tro att de inte älskar honom längre.

Hur har det blivit?

Sent men aldrig för sent

Flera gånger har jag varit med om att precis när man gett upp hoppet, då händer det.

Vad har hänt nu?
Det skriver jag i nästa blogg.

Ett exempel som jag skriver om här, hände för länge sedan, närmare bestämt 1967.

Jag hade tagit studenten och tänkte söka lärarvikariat under hösten, för att se om jag trivdes med det för att sedan söka till lärarutbildningen till våren 1968.

Den hösten fanns det inga vikariat trots att jag hörde av mig till lärarförmedlingen varje vecka.
Efter en månad blev jag desperat (det kändes som ett år) och sökte jobb på Ryhov, som då var ett mentalsjukhus. Där visste jag att de behövde folk. Jag fick gå runt på en avdelning (den värsta som kallades stormen) för att se var jag skulle jobba. Fick med mig kläder och nycklar och skulle börja dagen därpå.

När jag kom hem, minns jag att jag gick ner på knä och bad Gud att ge mig ett lärarjobb. Tänkte att jag aldrig skulle klara av att jobba med så sjuka människor, när jag inte var van.
Medan jag bad hörde jag att telefonen ringde och efter en stund kom min mamma in i mitt rum och berättade att en god vän till familjen, som var rektor, ringde och undrade vad jag gjorde nu för tiden och om jag ville vikariera i en femteklass.

Så rullade det på hela den terminen och rullar det på fortfarande!....

Ytterligare lite åldersnoja

I lördags var vi i Nässjö på Bosse Parnerviks sista show.

Han är 73 år nu och ville visa Gubbröran
......medan folk kom ihåg gubbarna han härmade.
Många av "gubbarna" finns inte i livet längre.

Publiken var väl sådär 60+. Så vi platsade ju!
Däremot tror jag inte 30-40 åringar skulle känt till många av gubbarna!

Skämten passade ju också oss, som snart nått 65!
T ex att vakna på morgonen och se att almanackan är helt tom
och när kvällen kommer har man inte hunnit med det heller!

När man knyter skorna funderar man på om man inte ska passa på att göra något mer när man ändå är där nere! Det sista var Magnus Härenstam som sa, en annan 70-åring.

Såg en intervju med Carl Johan Bernadotte, som fyllde 95. Väldigt pigg och alert!
Promenerar varje dag och är inte ett dugg bitter för han valde kärleken i stället för prinstiteln!
Återkom på min 100-årsdag, sa han som avslutning.

Nu ska jag inte skriva om åldersnoja på ett tag för i dag har jag färgat varje grått hårstrå i melerat brunt och guld.

Man är ju inte äldre än man ser ut!

Gilla läget

- Jag äter inte ekologiskt odlad mat.
I min ålder behöver man alla konserveringsmedel man kan få.
/George Burns

Det här med ålder spökar för de flesta. Man är så fixerad vid ålder i Sverige.

Har det hänt något står det t ex 43-årig man rånade 27-årig kvinna.
Är åldern så viktig?

Såg en intervju med Magnus Härenstam som fyllt 70.
Han ser framåt och njuter av nuet.

"Åren går inte, de kommer", säger Stinissen i - Den lilla boken om god tid.
"Vi behöver inte springa mot framtiden, utan framtiden kommer till oss.
Inte en hotfull skrämmande, utan en härlig lycksalig framtid, ty vår framtid är Gud.
Detta revolutionerar både vårt tidsbegrepp och hela vårt sätt att leva."

Vad har detta med att konservera åldern att göra?
Ja, vi vill ju alla se unga och fräscha ut så länge som möjligt!
Det som är bra när man jobbar med barn är att bedöma ålder för deras del är mer en slump.
En personal på förskolan fick frågan av ett barn, hur gammal hon var.
- Gissa, sa förskolläraren.
- Ungefär 90, svarade barnet.
Hur gammal var hon då?
Törs jag mig på en gissning skulle jag tro mellan 45 - 50. Men jag skulle inte våga säga det till henne!

Sådana är vi!

Dåligt flyt?

-Du verkar ha dåligt flyt,  sa en kollega i går.

Ja, ibland är det som om oturen står på rad!

En lärare slutade och det var omöjligt att hitta en ersättare.
Till slut efter mycket pusslande har vi en lösning fram till jul, samtidigt som några elever strular och man ska ha en lösning för dem!

När svårlösta saker staplas på varandra är det lätt att drabbas av världens farligaste sjukdom, modlöshet.
Den är universell - därför är den farlig.

Vi tappar alla modet ibland. Det gör jag, och du, och vi alla. Motgångar är något allmänt förekommande.

För det andra är den farlig för man får återfall. Man blir aldrig immun.

För det tredje är den farlig för att den är oerhört smittsam.
Andra blir nere för att du är nere.
Bra är om man är medveten när man är drabbad. Försöker fokusera på det som är positivt och se livet från den ljusa sidan.

Ibland tar det längre tid, beroende på om tankarna har fått ordentligt fäste.
Ibland går det över direkt, som idag när jag skulle göra en god äppelkaka till efterrätt.

Efter första tuggan förstod vi, min man och jag, att jag tagit salt i stället för socker!
Lösningen blev att vi rev äpple på rivjärnet, strödde på kanel och lite grädde, jättegott!

Dåligt flyt, ja! Missmod, nej!

Köpfobi, eller?

Förvånade mig själv häromdagen. Försöker träna två gånger i veckan om möjligt. I tisdags när jag var på väg till träningen såg jag att jag hade gott om tid och som vanligt vid sådana tillfällen, tänkte jag kolla i lite affärer. Affärer? Ja, klädaffärer förstås.
 Gick runt och såg mycket snyggt, häftiga skor, coola höstjackor och rostfärgade tunikor. ( den färgen, kanske inte heter rostfärgat nuför tiden!). Jag kunde konstatera att det var mycket jag skulle kunna köpa, men jag ville inte, hade ingen lust att äga dem helt enkelt. Var jag sjuk? Kände jag mig tjock? Var jag trött? Nej, helt enkelt inget köpsug!
Kommer det att hålla i sig? Ingen aning, men bra så länge det varar!

Halloween

I morse när jag tog min vanliga morgon-joggnings-runda, var det becksvart ute.

Jag har en slags ficklampa med starkt ljus, för annars skulle jag inte se vägen.
Det är ju inget gatlyse när man bor på landet. En väninna som flyttade från Stockholm till landet, ringde gatukontoret och bad dem sätta upp en gatlampa utanför deras hus, men de bara skrattade.
Nej, sånt får man ordna själv!

Trots att jag har lampan är det olustigt att springa i mörkret, det är väl för man inte vet vad som finns där ute.
Nu till helgen är det Halloween och det är ju inget man vill fira precis.
Men jag läste hur det uppkom.
Halloweennatten ägnade man sig åt skämt och upptåg som en markering av övergången till den långa vintern. Utklädda och maskerade gick man från hus till hus och tiggde ihop till ett kalas. Fick man inget straffades värdfolket med att man ställde till med upptåg.

För att lysa upp mörkret bar man ljusförsedda rovor utskurna till ansikten.
De kallades " Jack o lanterns" och enligt sägnen föreställde de den irrande själen efter smeden Jack som varit för ond för att komma in i himlen och som inte heller släpptes in i helvetet eftersom han överlistat djävulen.
För att lysa upp sin osaliga vandring på jorden hällde han glödande kol i rovorna.

Efter detta har man på senare tid övergått till pumpor med ljus i.
Det sista, pumpor med ljus i som dekoration, är väl det enda som är positivt med Halloween.
Jag tycker inte man ska uppmuntra sina barn att fira Halloween med bus eller godis!

Allt som kommer från USA är inte av godo!

Honung i lejonets kropp

I går var jag på en kvinnofrukost.

Kan tycka det är lite mysigt att sitta där bland en massa kvinnor och käka frukost samtidigt som man "snövler" ( ett dalsländskt uttryck för prata).
Man kan också säga "töla" med ett tjockt l, det betyder samma sak!

Det var en kvinnlig företagare som talade och det var intressant. Vad jag fastande mest för var det hon avslutade med. Hon berättade om Simson i Bibeln, han som var så otroligt stark. Han mötte en gång ett lejon, som tänkte döda honom, men Simson var starkare och slet lejonet i stycken. När han återvände efter några dagar till platsen, fanns det honung i lejonets kropp, som han kunde äta.

Av detta kan man lära att det som är ett stort problem, som man måste ta itu med, kan när man ser tillbaka få uppleva att det finns "honung" i det som hände.

Just nu blev det en tröst för mig! Oftast är det väl så att det som talar in i ens situation minns man!
Ett "problem" eller händelse som fick ett bra slut i veckan, var den äldste sonens magplågor, som visade sig vara blindtarmsinflammation. Operationen gick bra och han fick åka hem i dag!

Att hålla ut

Ibland kan jag känna mig lite ytlig när jag skriver
- det är ju inte precis några djupa ämnen, eller existentiella frågor jag skriver om.
Å andra sidan känner jag mig rätt nöjd med min barnsliga Gudstro!

Så låt oss återgå till det ytliga!

Ska försöka som jag skrev tidigare, att fortsätta med min klädshoppingdetox ett tag till.
Känns lättare om man inte har ett datum, så - kanske året ut?

Ett tag tänkte jag
- om jag går ner ett par kilo, som inte skulle skada, så kan jag ha det som morot för att få börja handla igen!
Men det är lättare sagt än gjort.
Varje måndagsmorgon börjar jag "att gå ner i vikt"
- och slutar varje måndagskväll!!!

Hur svårt kan det va´?

Förstod när jag läste tidningen i går att det är svårt.

Nu ska ni få se hur lång tid det tar att promenera bort:
en dubbeldaim - 87 min,
en syltmunk - 58 min
en bit rabarberpaj (utan vaniljsås) 57 min
en croissant - 43 min
en muffins (170 g) - 3 tim och 20 min!
Deprimerande eller hur?

Ska sluta med en rolig grej!

Att umgås med barn på dagarna är roligt.
Min dotter Johanna hörde av en av sina elever följande kommentar, när hon påpekade något han gjort:

Jag hörde vad du sa, men jag glömde bort att lyda!

Gör jag så gott jag kan, eller?

Nu har det magiska datumet passerat då jag hållit upp med klädköpet i ett halvår. 

Det har gått lite vingligt genom att jag fick kläder i födelsedagspresent i somras, gills det?
Har klimatet och miljön blivit bättre genom att jag inte handlat?
Har plånboken blivit tjockare? Nej, tvärtom tycker jag.

Vad har blivit bättre? Möjligen att jag tänker efter före, innan jag handlar och tänker:
Har jag inte något liknande redan?

Tänker jag ge upp nu?

Nja, ska nog försöka hålla ut ett tag till.
Ska jag inte belöna mig för jag har varit ståndaktig?

Jodå! I fredags köpte jag ett par plagg, ja tre om det ska vara noga.
En tröja, ett linne och en sjal, de två sista på rea om det nu är någon tröst.
De plaggen var ju redan tillverkade, så miljön och klimatet fick ju sitt!

Fy, vad svårt hur man ska tänka! Hur som helst tänker jag försöka hålla ut fram till jul i allafall!

Nu minns jag, en vit kjol köpte jag ju också!

Hur kunde jag glömma det hi, hi!

Om man bara vill tillräckligt så...

Stockholm i mitt hjärta..

Får jag en chans att åka till Stockholm så tar jag den!
I onsdags hade Friskolornas Riksförbund en utbildningsdag, som jag och en kollega Eva anmält oss till. Den skulle handla om alla nyheter inom skolvärlden och det är många!

Vi bokade tågbiljetter till tisdag middag, eftersom kursen skulle börja tidigt onsdag morgon.

Som jag säkert skrivit om förut brukar jag ta mig en löparrunda på morgonen och avsluta med ett dopp i sjön. Så gjorde jag också i helgen trots frost och kyla.
När jag vaknade på måndagsmorgonen förstod jag att jag fått blåskatarr. Tänkte att det går väl över, samtidigt som jag visste att det aldrig gjort det av sig själv alla de gånger jag haft blåskatarr. Penicillin var det enda botemedlet. Tyckte ändå att det gick bra på måndagen, men på kvällen förstod jag att det här klarar jag inte utan penicillin!!!

På natten låg jag och tänkte på hur jag skulle lösa det hela. Om jag tar med ett urinprov till vårdcentralen och hänger på låset kl 8 och stannar kvar till jag får pratat med doktorn och fått ett recept och sedan åker till apoteket så hinner jag med tåget.....

På vägen till apoteket ringde Eva och berättade att hon fått migrän och var på väg hem från skolan för att kurera sig, så kunde vi ses vid tåget.
Vill man något extra mycket så...

Vi kom iväg ätande Alvedon och penicillin och hade det jättebra i Stockholm!
En intressant kurs, lite shopping, andas storstadsluft och känna pulsen!

Jag vill inte flytta till Stockholm, men suga på en Stockholmskaramell då och då är inte så dumt!

Arv eller miljö, eller båda?

I går var jag på en utställning om konfektionfabriken Junex historia.

Min pappa jobbade där hela sitt liv nästan
och jag var där ibland och tyckte det var jättefint där och roligt.
Jag fick som anhörig vara med på modevisningar och luciafester.

Det vita slottet vid Vättern, som det kallades.
1936 var den nybyggda fabriken inflyttningsklar. Fabriken startades av John Hjelme Lundberg vars valspråk, som han ärvt efter fadern var:
Viljan är framgångens moder eller vardagligt uttryckt: Vill du så kan du!

Och han lyckades verkligen att bygga upp en helt ny kultur, där man värnade om personalens väl och ve.   Nu ska jag inte skriva om Junexs utveckling, det har Kerstin Cewers gjort i boken, som just heter det:
Det vita slottet vid Vättern.

Jag, liksom alla som jobbade där och deras familjer, fick köpa kläder, ytterplagg, skräddarsydda till ett reducerat pris!
Det var hur förmånligt som helst att gå dit med ett tidningsurklipp t.ex och så sydde de upp precis ett sådant plagg!
Dräkter, som var deras specialitet och kappor, som jag inte behövde lägga upp själv, det behöver jag nu - alltid på grund av min ringa längd.
Antar, efter att ha tänkt efter, därav kommer mitt stora klädintresse.

Tja jag har något att skylla på i alla fall!
Nästa vecka har det gått ett halvår på min klädshoppingdetox...yipee (stavas det så?)

Inköpsavdelningen, pappa Ernst till vänster i bild.

Har kvar mamma Alfhilds dräktjacka från tidigt 40-tal, är fortfarande som ny!

Björnmössan

En stund varje vecka brukar jag vara på vår förskola,som heter Fru Ebba. Det är jättemysigt att sitta med barnen och läsa en saga eller vara med dem i lekrummet.

I dag såg jag att några flickor lekte med något brunt lurvigt och undrade vad det var.
Då fick jag se att det var min gamla skinnmössa sen tonåren, som jag gett till förskolan. Jag brukar ge väskor och annat som jag inte använder som de kan ha när de leker.

Jag satte på mig skinnmössan och tänkte tillbaka.
Ibland hade jag den ut och in, när det var modernt.

Jag hade den ibland inomhus, när jag var med i strängmusiken! Det var ju så när jag växte upp i Pingstkyrkan att någon slags huvudbonad skulle man ha när man sjöng i kör eller uppträdde på plattformen.

Jag minns särskilt en gång när vi skulle åka med vår ungdomspastor till hans förra församling i Vetlanda. Kort hår var ju inte heller tillåtet, fast en del i likhet med mig, som hade spikrakt hår,
ve och fasa - vi klippte oss!

Nu fick vi inte visa att vi hade kort hår i Vetlanda, så ungdomspastorn sade strängeligen ifrån att vi som hade kort hår fick inte ta av oss mössan.
På mötet när vi sjöng var det väl ok, men efteråt blev vi bjudna på fika i ungdomsvåningen och där var det varmt! Jag kände hur svetten rann i nacken, men ta av sig den tjocka skinnmössan, var inte att tänka på!

Jag förstår att de vuxna på den tiden gjorde det som de trodde var rätt, så jag är inte ett dugg bitter från den tiden.

Men den var en lustig känsla att sätta på sig skinnmössan igen ...

..... och minnas den gamla goda tiden, eller!?

Den svarta bibeln

För ett antal år sedan ville Sebastian ha en stor svart bibel.
Jag skickade efter en men den som kom var brun.
Förklarade för honom att det blivit fel, men övertalade honom (trodde jag) att det var OK med en brun.

Efter en tid upplevde en väninna att hon skulle ge Sebastian en bibel. Hon visste inget om vad som hänt. En dag när hon kom till A6 köpcenter fick hon se Sebastian stå utanför och vänta på bussen. Hon gick fram till honom och frågade om han ville ha en bibel.
Han lyste upp och så gick de till bokhandeln på A6 och köpte - en svart bibel!

Han var överlycklig när han kom hem sin svarta bibel och jag frågade varför det inte dög med en brun.
- Pastorer har svarta biblar och jag vill bli pastor, säger han.
Det är inget fel på självförtroendet.
Han hade bett till Gud varje dag sedan han fick den bruna, att han skulle få en svart! .

Kom att tänka på den här händelsen i går, för jag hade sagt att han skulle hjälpa till och be för ett problem.
- Ja, ja, sa han, det kan jag göra.
Denna vecka är han på korttidsboende och jag skickade SMS till honom på kvällen och påminde om böneämnet.

-Vila i Gud, morsan! svarade han

Symfoni

I morgon firar vår dotter och hennes man 13-årig bröllopsdag!

Som vanligt frågar man sig vart åren tagit vägen: Tänk redan 13 år sedan!

Jag minns inte när min man och jag firade 13 år, men jag minns när mina föräldrar gjorde det.

Jag var 8 år då och tyckte väl att jag skulle uppvakta dem på något sätt! Tog mina sparpengar och gick till kiosken och köpte en chokladask, Symfoni hette den. Det var tunna chokladplattor av mörk choklad, som jag minns var jättegoda!
Jag slog in asken i vitt papper och klippte ut bokstäver i olika färger. Minns att jag hade pappersark i olika färger med klister på baksidan. Så skrev jag med dessa bokstäver:
Tänk redan 13 år sedan.
Mina föräldrar uppskattade uppvaktningen.
Faktiskt så nålade de fast omslagspapperet på väggen, där det satt i flera år.

Nog måste de tyckt det var lite lillgammalt att skriva så, för en som inte var född när det begav sig!

Stackars stora starka karlar

Det talas och skrivs mycket om orättvisan i samhället gentemot kvinnor.

Jämställdhetens vågor går höga!

Men vi kvinnor blir inte misstänkliggjorda på samma sätt som män.

Ett exempel:
I somras gick jag förbi en förskola, som gränsade till en gångväg. När barnen såg mig sprang de fram till staketet och frågade på barns vis:
Vart ska du?
Vad heter du?
Jag svarade på deras frågor och pratade med dem en stund.
Fröknarna stod en bra bit därifrån och pratade med varandra.
Så slog mig tanken:
Om jag hade varit en man hade säkert åtminstone en av fröknarna kommit fram och misstänkt frågat vad jag ville.

Man vill att fler män ska jobba på förskolan, men ändå inte, för man kan ju aldrig veta, även om alla måste lämna utdrag ur polisregistret.

Hurdana ska män vara för att passa in?

I TV programmet "Landet Brunsås" fick man reda på att hälften av alla män är överviktiga,
men att kvinnor tycker de ska äta kött, potatis och sås och inte sitta och peta i en grapefrukt!

De ska vara mjuka inuti, och hårda utanpå, eller?

Alltså vältränade.

Hur ska en man kunna vara till "måte"? ( småländska för duga).

Rädd för vad?

Det här med rädsla är komplicerat!

Det sägs att bara 5% av det man är rädd för inträffar och även om man vet det blir man rädd i onödan!
Inte hjälper det heller.

Ibland kan man vakna på natten och bara vara just rädd. Undrar vad det är som utlöser den känslan, kanske mörkret. Har märkt att om man är stressad blir man lättare rädd.
Som i morse till exempel, då var jag stressad för vi skulle ha visning på vårt hus. Det är ju viktigt att det ser så bra ut som möjligt och jag for omkring med putsduk och gned än här och än där.
Så ringer telefonen, dolt nummer hinner jag se och tänker att det är nog mäklaren som vill fråga om något. Så jag svarar med den förvissningen.
 - Det är från polisen i Jönköping. säger någon.
Jag hinner bli jätterädd, tror att något hänt en av mina barn på vägen eller under dykning.
Polisen berättar att skadegörelse hänt på vår skola under natten och ber mig åka ut och kolla.
Det var ju hemskt men inte livsfarligt och jag försöker andas lugnt. Men det tog lång tid att varva ner!

Varför tänker man det värsta när man blir skrämd? Ja, inte alltid, ibland kan man ha ett ordspråk till hjälp.

Det händer att någon skäller på mig ibland, någon förälder eller så. Då är jag inte lättskrämd för " rädda hundar skäller mest" heter det ju, och det tror jag på!

Hur var det med skadegörelsen?
Ja, det var inte så illa, några brevlådor, blomkrukor, solur mm hade de sparkat sönder och vält ett antal lastvagnar.

Meningslöst?

De kanske gjorde det av rädsla för något, vad vet jag!

Gamla och nya skolan .....

En god vän ringde och undrade om vi hade en ställning för blädderblock på skolan.

Längst in i ett förråd hittade jag ett.

- Vi använder inte sådana längre, sa jag.
- Det är en äldre man som ska ha en föreläsning, sa hon.

Ja, tänkte jag, vad tiden förändras. När jag utbildade mig till lärare var det blåstenciler, som gällde. Dagens unga vet väl inte vad det är! Man skriver på ett A4 paper med ett karbonpapper under. Sedan fäster man stencilen på en stencileringsapparat, som man innan dränkt med sprit och som sedan höll sig spritfuktad genom en sinnrik konstruktion.
En stark lukt spred sig i den lilla smytten som apparaten stod i och man var lite dimmig när man gick ut. Eleverna sniffade på stencilen, för att få i sig lite doft.

Ibland hade man filmtime  med en filmapparat som var en hel vetenskap att trä med film. Och vilket elände om filmen gick av!

Kasettband fanns inte, dock en Tandberg med åtföljande rullband, som också kunde gå av eller trassla sig!

Overhead var nytt och väldigt modernt och en föreläsning utan overhead var ingen bra föreläsning!
Ofta var texten suddig, särskilt överst och längst ner och alldeles för liten text.

Diabilder visade man ibland, som man kunde låna från AV-centralen. Men bildvisningen funkade, ja bilderna kunde komma upp och ner ibland, men oftast funkade det.
Hur är det i dag med bildkanoner och datorn inkopplad? Ja ibland funkar det och då är ny teknik underbar!

Så allt var inte bättre förr, men pålitligare, eller?  

Beridna högvakten

Ända sedan jag var liten har jag gillat militärmusik.

Anledningen är att min pappa alltid hade velat bli militär. Hans föräldrar tyckte att militär inte var något bra yrke och på den tiden bestämde föräldrarna vad barnen skulle bli. Då hoppade han av gymnasiet och började jobba på kontor, som han fortsatte med hela livet.

Tragiskt kanske, för intresset för det militära släppte han aldrig och säkert grämde sig för han inte fick bli det han ville!

De pojkvänner jag tog hem förhörde han noga om de skulle eller hade gjort militärtjänstgöring.
Ordet lumpen tog han aldrig i sin mun.

Intresset för marscher förde han över till mig.
Jag gillar också militärmusik och därför är jag medlem i beridna högvakten, när jag fick reda på att man kunde stödja dem genom ett medlemskap!

I dag var de i Jönköping och hade uppvisning. Jag blir så imponerad av hur de kan rida hästen samtidigt som de spelar ett instrument!

Pukhästen Harry, första bilden, som var till åren kommen tyckte jag nog var vackrast.
Hästar är för övrigt de vackraste djur jag vet!

Harry var vackrast, fastän han var äldst.

Skönhet har inte med ålder att göra, eller gäller det bara hästar?!

Frimärket

Äldste sonen var på en föreläsning med sitt jobb, där de lyssnade till en intressant föredragshållare.

Det handlade förmodar jag om att hitta rätt fokus i tillvaron och få ett så bra liv som möjligt.

Han tog som exempel att träna och leva sunt och sa att han kunde fylla hela tavlan med argument om fördelarna med att träna och ta hand om sin kropp på ett bra sätt.
Fysiskt skulle man bli piggare, sova bättre,bättre blodtryck, blodvärde och hjärta skulle må bättre osv.
Psykiskt skulle man trivas bättre med sig själv, få ett bättre humör, orka mer, bli gladare.

Men så finns det ett litet men,
stort som ett frimärke:
idag är det för kallt och det blåser, det regnar eller det kommer att bli regn idag, jag hinner inte, är jag inte lite förkyld och det är ett bra program på TV.

Behöver bara gå till mig själv, har suttit i en träningsstol varje kväll en halvtimme och tränat rygg, armar och mage. Men så började stolen att gnissla, ett ljud som blev högre och högre för varje dag och till slut gav jag upp!

Hur trevligt är det att omge sig med gnissel en halvtimme varje kväll?

Mitt frimärke.

Man vet vad man har eller vet man inte det?

Såg ett vackert fint bröllop på facebok, ett bildspel, som visade ett härligt lyckligt par med ett par underbara ungar i släptåg.
Den äldste som är väl 4 år ungefär, räckte stolt fram ringen till brudparet.

En strålande sommardag i Stockholms skärgård. Ingen kunde ana då att mannen inom kort skulle omkomma i en flygolycka. Det var Stefan Liv, som var mannen. Idag sörjer alla, åtminstone i Jönköpings trakten, denne ishockeyikon.

När det ofattbara händer är det människor som betyder något, inte karriär eller pengar.

I samma nyhetssändning visades ett reportage från Eksjö, där någon tänt på slottet i Eksjö, ett gammalt anrikt hyreshus.
Gråtande människor hade förlorat alla sina ägodelar.
Sådant som var oersättligt: foton, poesi, som en hade skrivit och värdefulla tavlor.

Sätter vi för stort värde på det vi omger oss med, det materiella?

Vad är viktigt i livet, när det gäller?

Det här blev en sorgsen blogg i dag, men ibland är det nyttigt att få en tankeställare....

Platt fall

I lördags tänkte vi hälsa på dottern med familj och det är ju alltid kul att ha med något.

Av en händelse passerade jag en affär i Tenhult, som heter Butiken och tänkte:
- Där kan jag hitta något lämpligt att ta med.

Det första jag såg var ett par jättehäftiga leggings på en expedit. Hon stod och balanserade på en stege för att ta ner en grej till en kund.

Frågade henne om de sålde sådana i butiken och självklart gjorde de det.

Ja, det gick bara inte att motstå, så naturligtvis köpta jag ett par sådana.

När jag satte mig i bilen tänkte jag: Inom vilket område skulle de här passa in?
Biltillbehör, som handledsvärmarna, /se en annan blogg/ funkar inte.
Jag ska ju inte shoppa kläder på ett halvår, för inte sa jag väl ett år?!

Kanske är det ett gränsfall till underkläder, för det bara måste man ju köpa ibland!

Ja, ja snygga är de och nu är de inköpta.

Vad jag handlade till dottern? En påse skorpor blev det! Med jordgubbssmak, alltid något!

Tornvillan i Huskvarna ett av de två Husqvarna-Thammarnas* hus ....

Ett axplock av bilder från vårt framtida boende! 

Vår lägenhet blir i tornet och det som är under taket.

Sebastians lägenhet har balkongen som syns och de fönster man kan se bakom balkongen på det planet.

För övrigt finns i huset en 3:a, en 4:a och en lägenhet i bottenplanet.

Allt nyrenoverat!

Gläds med oss!




* Slottsvillan,  byggdes till Husqvarnadirektören Wilhelm Tham,
   300 m nedanför oss och är numera Hotell- och Konferens,
   Ytterligare en Tham byggde Träslottet eller Tornvillan
   Båda i originalskick!!!

Ett världsbekymmer - en strykbräda

Ibland går allt väldigt snabbt och är man då kontrollfreak är det svårt att hänga med!

I somras när vi satt på stranden på Öland slängde min man ur sig:
- Är det inte dags att vi flyttar in till stan? Han angav flera vettiga skäl, men eftersom jag vill ha koll på det mesta, kändes det som att marken drogs bort under mina fötter!

Men konstigt nog, efter några dagar insåg även jag att fördelarna med att flytta in till stan övervägde. Om ett år ungefär skulle det vara lagom tyckte vi och nappade på ett projekt som skulle vara färdigbyggt ett år framåt. Men vi fick höra att det bygget skulle dra ut på tiden och ingen visste när det skulle bli av.

Av en händelse gick vi in på Hemnet för att kanske hitta något annat intressant objekt.
Där fanns den - drömlägenheten!

Redan nästa dag tog vi kontakt med mäklaren och bokade tid för visning. Tydligen hade vi sett objektet i samma ögonblick hon lagt ut det och fick se den före alla andra - och köpte den!

När vi satt och skrev på mäklarens kontor sa hon plötsligt:
- Det finns en etta ledig i huset som jag ska gå ut med i morgon, skulle inte det vara något för Sebastian?
Naturligtvis var det det! Nästa dag satt vi på hennes kontor igen och skrev, nu för Sebastians etta!
Ja, så fort kan det gå!

Men i natt kunde jag inte sova utan låg och vred mig och maken vaknade och frågade vad det var.
- Jag vet inte var jag ska ställa strykbrädan i lägenheten, sa jag
Tror ni han tog min undran på allvar?
Många gånger har jag fått höra i dag av honom:

- Har du kommit på var du ska ha strykbrädan, ha ha?

Nästa inlägg ska jag berätta mer om den fantastiska lägenheten!

Livets lykta

Tänkte utveckla förra blogginlägget om att släppa kontrollen.

Det här att våga ta steg utan att veta var man hamnar.

I bibeln står: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig".
En väninna sa: Har du tänkt på att en lykta lyser så kort bit framför Dig,
ungefär ett steg i taget och det är väl så vi ska leva! Ett steg i taget!

Litar vi på Ordet, bibeln, på samma sätt som vi litar på billyset?
Jag menar: Man ser aldrig längre än ljuset räcker, men på det sättet klarar man hela resan.
Den filosofin gäller i livet också.

Jag behöver bara se så mycket ljus att jag kan komma iväg!
Helljuset på min bil lyser 100 meter, men med det ljuset kan jag ta mig långt
- till Norrland, eller Danmark om du så vill.

En del människor går alltid och tittar i backspegeln och suckar över att allt var bättre förr.
Jag tror inte det är meningen att vi ska leva så.

Någon sa:
Också ett långt liv är för kort för att man ska ägna tid åt det som varit.

Att ha kontroll eller lämna över den ...

Jag är väl inte direkt en kontrollfreak - men åt det hållet!

Det här att inte shoppa kläder t ex.
Trodde jag skulle bli immun efter ett tag och inte frestas när jag passerade en klädaffär.

Min man sa vid ett tillfälle: Det är väl skönt att slippa gå in i en klädaffär när du går förbi?
Fel, fel, fel jag är jättesugen på att slinka in och kan stå och drägla utanför ett skyltfönster.

Ingen kontroll där alltså!
I fyra ynka månader har jag stått ut!


I morgon ska jag förnya receptet på min blodtrycksmedicin.
Jag vet att läkaren kollar trycket. Och bara med den vetskapen känner jag hur trycket ökar!
Intalar mig att vara lugn,
trycket är bra när jag mäter hemma men det hjälper inte,
jag kan inte intala mig att vara lugn!

Har jag kontroll över något egentligen? Ja, över stunden jag sitter här och skriver men inte mycket mer!

Skönt man har en tro på en Gud som har  kontroll på allt.

Han vet ju till och med hur många hårstrån jag har ... vad han nu ska med den vetskapen till!!

Av barn och dårar får man höra sanningen

Ja, så sägs det.

Eftersom jag inte har med dårar att göra så har jag bara hört sanningen av barn.

Jag har förmånen att träffa många barn dagligen i olika åldrar och får höra och vara med om mycket roligt!

Det senaste som hände var i går när jag besökte en klass med de minsta barnen.

Fröken hade bett dem skriva sitt namn på en skylt och under rita något de tyckte om.
De bet på pennan och funderade.
Så började en pojke rita en hund och någon sneglade på hans papper och började också rita en hund.

Men det är inte lätt, försök själv!
Jag följde pojkens kamp med pennan, det var inte lätt att få till det.
- Är det din hund du ritar? frågade jag.
- Nej, farfars, sa han.
Efter en lång stund med mycket kamp, la han ner pennan och sa med en suck:
- Nej, det blev farfar,
honom tycker jag ju också om och han har rätt stora öron,
sa han och pekade på teckningen!

Finns åldersglömska eller bara glömska?

I morse när jag åkte till jobbet, kände jag på mig att jag missat något.

Jag har ju fem skolor att åka till och på väg till en av dem tänkte jag detta:
Nu missar jag något...

När jag är på lektioner har jag mobilen av och när jag gick på rast såg jag några missade samtal från en person, hon som sköter vår ekonomi. Ringde upp henne och fick besked om att jag just missat ett viktigt möte med vår revisor.
Då tänker man så här: åldern förstås...

Så kom jag ner till förskolan där jag träffade föreståndaren, som berättade att bilen inte startat för hon glömt lyset på över natten. Fick låna makens bil som tur var.
Men nycklarna till skåp, datorskåp mm låg kvar i andra bilen!

Då tänkte jag: hon är inte ens 35!

Trendspaning

Sitter och bläddrar i en inredningstidning

......och som vanligt tänker man med en suck.
O så snyggt, så skulle jag vilja ha det. Eller den prylen skulle passa hos mig!

Pratar ibland med dottern om att ändra stil i hemmet, men det skulle inte funka. Om man byter stil i ett hörn, passar det inte ihop med det övriga. Och att byta stil i hela huset skulle kosta en förmögenhet!

Jag vet man kan blanda hej vilt, gammalt och nytt nu för tiden, men en viss röd tråd är alltid mest harmoniskt. När man är utomlands blir man lätt påverkad av det landets stilkod och kanske köper med något som inte alls passar in! Det kan bli bra, som för våra vänner som var med till Vietnam och köpte med sig fyra hopfällbara stolar hem.  Väl emballerade i alla pappkartonger vi hittade och med silvertape i massor, fick de med sig dem på flyget!  Helnöjda!

Barnbarnen vill inga förändringar, utan går runt och tittar och känner på prylar med igenkännandets glädje.
"Var har ni ställt den roliga plastfågeln, som doppar huvudet i vattnet?" frågar de.
- Farmor tycker inte den är fin, muttrar farfar. Men jag kan ta fram den när ni är här.

Nog har de stailat till hemmen, som de fotograferar i tidningen, tänker jag.

Men döm om min förvåning när jag kollade sonhustruns blogg. Hon bad att få fota lite i vårt hus. Visst fick hon det. Resultatet kan ni se på hennes blogg: formelledesign.blogspot.com.

Och det är precis som det ser ut i verkligheten!

Formelle Design: Hemma hos...

formelledesign.blogspot.com

En gammal hjulångare och en gammal soffgrupp

Min man är väldigt intresserad av båtar, framför allt gamla båtar.

Mitt intresse är väl så där, men när han föreslog att vi skulle åka till Motala för att titta på Eric Nordevall II, så nappade jag på det.

I broschyren kunde man läsa att föreningen Forsviks varv bildades 1995 för att bygga hjulångaren Eric Nordevall II. Ångaren är en replik av Eric Nordevall, som byggdes 1836 och 20 år senare sjönk i Vättern, där hon i dag ligger välbevarad på 45 meters djup.

Den nya båten gled /eller vad säger man om en hjulångare?/ in i ett soligt och vindstilla Motala.
Vacker att se, men tycker det skulle vara häftigt om de bärgat den första, som regalskeppet Vasa.
Det skulle kosta 40 miljoner , sa min man som informerat sig, och dessutom är det svårt att bevara en båt man bärgat.

Tänkte vidare och insåg att allt gammalt är inte värt att bevara, ibland får man välja nytt.
Funderar om jag ska låta klä om mina föräldrars gamla soffgrupp från 40-talet.

Lönar det sig?

En nostalgitripp

I sommar har jag läst en del böcker
 - deckare - men en bok som fastnade var
" Min ena mamma hette Rut" av Lotta Backman.

Den var verkligen läsvärd och rekommenderas!
Mycket var igenkännandets glädje, då hon som jag är uppvuxen inom pingströrelsen vid ungefär samma tid.

Boken triggade igång barn och ungdomsminnen i oändlighet med uppväxten i syndakatalogens skugga. Minns när jag var på ungdomsläger i Stora Hultrum. Jag var väl 12 år och vi bodde på en loge, alltså höskulle, där vi bäddade i höet och satte upp filtar på snören runt vårt sovställe, för att göra vår eget bo.

Pojkarna hade en annan loge, som låg en lång bit från vår, och nåde den pojke som blev upptäckt när han smög runt vår loge!

Mitt hår var halvlångt och spikrakt! Jag vill ha det lockigt och brukade ha papiljotter på natten. Man behövde ha vatten för de skulle göra någon verkan och det löste jag genom att ha vatten i en tom bakpulverburk. Så när alla sov rullade jag upp håret och tog bort rullarna innan de andra vaknade.
Varför?
Det var synd att rulla upp håret, man skulle vara som Gud skapat en!

Efter några dagar började vattnet i burken lukta skunk, min kompis höll för näsan när jag rullade håret. Hon var involverad, eftersom vi bodde i samma " tält".

Många i min generation lämnade kyrkan på grund av alla förbud, men med lite perspektiv förstår man att det blev fel, för man var så oerhört noga med att försöka göra rätt!

Tack och lov att Gud har överseende med våra fel och brister och ser på hur vi halkar från det ena diket till det andra.
För nu är vi väl i andra diket, eller??     

Efter semestern/sommaren ...

Äntligen har jag kommit till skott, alltså att börja blogga igen.

Hela semestern gick och inget blev skrivet, mycket tid men inte så mycket struktur.

Tiden gick ju och jag blev ett år äldre!
Jag fyllde år och i min ålder hurrar man inte för sig själv på födelsedagen.
Ett år har kommit, säger min man, inte gått. Du har blivit rikare med ett års erfarenhet till!

En av mina söner föddes på min födelsedag. jag minns när han fyllde 10 år och vi båda väntade på att bli uppvaktade av övriga familjen tidigt på morgonen.
Äntligen 10! utbrast han. Jag utbrast inget som fyllde 43
men det var ju ungt! ....tycker jag nu.

Min äldste son fyllde 40 i sommar och presentades med luftballong, som synes på bilden.

Det här med ålder är relativt. För åtta år sedan var min man och jag i Skagen och träffade en konstnär som hette Axel Lind. Han målade så härliga tavlor med det typiska Skagenljuset.
En signering av konstnären visar 7 aug 2003.
Genom att titta intensivt på ljuset när han målade, hade han blivit så gott som blind.
Men en härlig och levnadsglad människa i 90-års åldern. Härom dagen googlade vi på honom och det visade sig att han dött vid 104 års ålder men det stod också att han gifte sig när han var 100 år!

När jag var barn hade någon skrivet i min poesibok:

Redan 10 år,
tänk var tiden går.
Stanna ej och undra
fortsätt fram till 100!

Allt går att lösa, med lite god vilja.

Tre veckor ska vi tillbringa på Öland!

Härligt men farligt för mitt klädshoppingdetox.

Jag ska jobba i en klädbutik,
och om man vill sälja ska man ju ha på sig sådana plagg som man säljer.

Funderade innan hur jag skulle lösa detta, och kom på att jag fyller år under tiden vi är på Öland. Vad passar bättre än att önska sig kläder från butiken!
Men jag väljer med omsorg och tänker inte impulsvälja. Har god tid på mig mellan kunderna och upptäcker nya snygga plagg varje dag!

Detta är ändå ett eld prov, eftersom jag bara fyller år en dag
... och fylla på i efterskott ska jag inte!

För övrigt är Öland en härlig ö, särskilt när solen skiner och man springer en tidig morgon på Alvaret!

Äga eller bara beundra...

Har tittat på ett sagobröllop på TV

furst Albert och furstinnan Charlene av Monaco. En underbar vacker brudklänning antagligen från Armani och en underbart vacker brud från Sydafrika.

Man njuter av alla vackra kreationer och tjusiga hattar, som gästerna har.
Inte tänker man: Den klänningen vill jag ha eller den hatten! Kanske för det är en helt annan värld än ens egen.
Däremot när man går förbi ett skyltfönster och ser något snyggt: Den vill jag ha!
Nu har jag hållit ut i mer än två månader utan att handla kläder
....... men jag har färgat! Inte så illa, om jag får säga det själv!

Den där känslan av något nytt infinner sig! Varför behöver man den? Är det ett västerländskt fenomen? Hörde av en rysk guide, som guidade turister i ett ryskt konstmuseum att det är stor skillnad att guida folk från väst än de från öst. De från väst säger ofta: Den tavlan vill jag ha, eller den tavlan skulle passa i mitt hem!
Folk från öst kommenterar skönheten i tavlorna och säger aldrig något om att vilja äga tavlan.
Vad fokuserar jag på när jag går på stan nu för tiden?
Jo, heminredningsprylar! Glad sommar!

En fyrklöver

Om ett halvår fyller han 25 år

              vår yngste och annorlunda son.

Han föddes med en kromosom för mycket och det har gjort honom särskild men extra älskad,
både av oss föräldrar och hans fem syskon.

Alla blivande föräldrar har förväntningar på barnet som ska komma, man tänker och planerar mycket och tror självklart att det ska vara ett normalt barn man bär på. Vad är då normalt? Är någon helt normal? I Guds ögon är väl alla normala, men inte i människors.

Det finns kubtester, som ska få oss att välja bort det som inte är normalt.
Jag gjorde aldrig fostervattensprov, glad att barnmorskan glömde fråga. Då behövde jag aldrig ta ställning.

Under de nästan 25 år som gått har han varit till stor glädje. När han var liten var hans syskon som en sköld mot omvärlden.
När någon kom hem på besök för första gången och kände sig lite främmande, pratade de först med honom och slappnade av. Han var ju så äkta och okomplicerad.

Vi har ju alla våra sidor, även han och de får man hantera. Svårt med kompiskontakter, men genom facebook har han över 200 vänner. Visst skriver han lite konstigt ibland, men med lite fantasi, förstår man vad han menar.

En stark Gudstro har han och får ofta bibelord till människor. Läste någonstans att funktionshindrade har en genväg till Gud.

Ofta är det som är ovanligt och sällsynt i naturen inte något dåligt och fult, utan något mycket uppskattat och dyrbart. Som när man hittar en fyrklöver. Precis så.

Jag vill se fler fyrklöverbarn. Överallt.

Midsommarlöfte....

Det här med "no shopping" är inte så lätt, men konstigt nog så löser det mesta sig på ett bra sätt.

Jag hade sett en snygg pall i en annons som jag bara måste ha. Gick runt i huset och funderade var den skulle kunna passa.
- Kolla måtten först sa min kloka man, så du vet var den får rum.
Efter mycket letande hittade jag annonsen och läste att pallen var en meter lång!
Det fanns inte en enda tom vägg som var så lång som en meter! Märkligt att en meter är så lång!
- Lägg ner det, sa maken som inte tyckte pallen var särskilt snygg och så kostade den nästan 800 kr. Motvilligt lade jag ner projektet. Men i hallen skulle det vara så snyggt med en pall. I dag när jag var på övervåningen fick jag syn på en pall, som jag nyligen fått av en moster. Den passade perfekt!

En annan grej!  Jag läste att det är modernt att klippa av ett par jeans, rulla upp några varv och-vips har man ett par shorts!
I insamlingspåsen hade jag lagt ett par 10-åriga jeans. Sagt och gjort, klippte av dem och skulle prova. Nja, på 10 år hade det hänt en del...

.... så nu får jag göra en överenskommelse till med mig själv.

Inget godis och inga kakor! Puh!!

Livet från den ljusa sidan eller i morgon är årets längsta dag

Nu har det gått mer än en hel vecka sedan jag skrev sist.

Tiden går fort, när man har roligt eller när man har mycket att göra kan jag tillägga.

Fast jag har hunnit med att vara både på ost- och västkusten och kopplat av på helgerna. Båda har ju sin tjusning även om väst är ett stå vassare enligt mitt sätt att se.
Bohuslän, där solen går ner i havet och där blommorna växer direkt ur klippan.

Veckan har gått till att intervjua aspiranter till de lärartjänster vi har ute, ansöka om tilläggsbelopp till elever med särskilda behov och sammanställa kvalitetsredovisningen. Inget av detta roar ju dig som läser, så därför skriver jag inget om det som min tid varit uppfylld av!

Många frågar hur det går att låta bli att köpa kläder och jag svarar:
- Jo, tack det går bra om jag inte besöker några klädaffärer. Har jag fallit för frestelsen?
Nja, när jag i helgen var på Öland köpte jag handledsvärmare, gillar inte att ha vantar eller handskar när jag kör bil.
" Men det är ju biltillbehör!" sa min man.

En man som ser livet från den ljusa sidan! ;-)

Skolavslutning!

I denna ljuva sommartid...
Ja, nu är det sommarlov för våra elever!!!!
- medan jag har några veckor kvar att avsluta läsåret!

Ny klänning?!!

Ja, men en gåva från en god vän, som säljer kläder och smycken.
Gå gärna in på deras hemsida: plainvanilla.se och titta på sortimentet!

De senaste veckorna hade jag tänkt på vad roligt att haft en ny somrig klänning till alla avslutningar jag ska medverka i.
Men mitt beslut står fast: inga klädköp!
Så kom denna på posten. Visste hon som skickat den något? Nej, men Gud måste väl uppskattat mitt beslut!!

Vad pratade jag om på avslutningarna?
På en höll jag en minipredikan ( jag jobbar ju på en kristen skola!)
Tyckte det blev bra. Läs och begrunda!

Träd i frälsningshistorien:

Livets träd  1 Mos 2:9  Det förlorade paradiset
Kunskapens träd  1 Mos 2:17  Syndafallet
Korsets träd  1 Petr 2:24  Återlösningen
Livets träd  Upp 22:14  Det återfunna paradiset

Lycka ...

... att kunna ha avslutning i en kyrkolokal OCH få önska de närvarande Guds välsignelse!

Låt oss byta grejer med varann....

Unga människor gör många bra saker bl a köper de och säljer på blocket.

Jag vet att många äldre gör det också, men inte så ofta. Vad är det som är bra med det?

De samlar inte på sig så mycket och köper gärna begagnat.
Frågar ibland mina vuxna barn.
- Varför säljer du det? Du kan ju behöva det en annan gång.
Men får till svar:
- Då köper jag nytt på blocket!

Hörde att svensken i genomsnitt har grejer för ca 25 000 kr, som han/hon inte behöver.
En bra idé verkar vara bakluckeloppis. Såg ett helt fält tätt packat med bilar, med öppna bagageluckor och massor med folk. Det inbringade kanske inte så mycket pengar, men det såg kul ut!

Läste en västerländsk version av Herren är min herde.

Mammon är min herde, må pengar och prylar aldrig fattas,
Han låter mig sällan vila i sköna sängar, men han för mig till Eurostop där jag får gå,
han vederkvicker min själ, han leder mig till Hennes & Mauritz för deras rätta prisers skull.
Och om än KappAhl och OnOff och Biltema är stängt, så är dock Maxi öppet där jag kan trösta mig.
Du bereder för mig en status i mina grannars åsyn, du låter mig smörja kråset med feta rätter och låter mina skulder flöda över.
Begär, endast och åtrå efter mer skall följa mig i alla mina livsdagar och jag skall längta efter att få tillbe i dina varuhus, evinnerligen.

Tänkvärt, eller?

En cykeltur

Skulle jag skrivit det här inlägget i går kväll, hade jag fått stå och skriva!

Varför?

Jag hade cyklat 3,5 mil på en i och för sig ganska ny cykel, men inte cyklat över huvud taget på sådär en 5 - 6 år. Min man är pigg på att föreslå olika aktiviteter för att röra på sig och detta var ett.
Vi skulle cykla utmed Göta kanal.

Jämn och fin väg, inga backar över huvud taget och fint väder var det lovat.

Sagt och gjort! Han hade för några år sedan inhandlat var sin hopfällbar cykel för att vi lätt och smidigt skulle kunna ta dem i bilen och cykla vid lämpligt tillfälle. Jag var måttligt intresserad, men ändå. När vi nu äntligen kom till skott kände jag redan när jag satte mig på cykeln att jag skulle nog haft ett mjukt sadelskydd. Men det hade jag ju inte och sadeln var av hårdplast.
Ja, cykelvägen var rak, men en grusväg, som man också använde som ridväg. Hästhovarna gör hålor i vägen, så den var lite guppig, vilket inte gjorde saken bättre. Det fina vädret dröjde, det regnade inte, men blåste rejält motvind. Hur som helst kom vi till Brunneby Musteri och Restaurang  nästan framme i Borensberg.
Där vi stannade och åt en fantastisk lunch, sittande på mjuka stolar! Frågade maken gång på gång om han inte hade ont någonstans. Nej, det hade han inte! Men, jag som ändå har skaplig kondition, joggar varje morgon? Är våra bakdelar annorlunda byggda? Ja, så måste det ju vara. Vi är mjukare och känsligare för stötar helt enkelt. Vi kom fram lyckligt och väl, men att motvind dit, kan bli motvind tillbaka, det fattar jag inte!
Kan det ha varit fartvinden ;-)

Varför krångla till det?

När jag var barn, men även när mina barn var små, hade man små barnkalas.
Man bjöd på saft och tårta, kanske glass och gjorde man sig till hade man fiskdamm.
Nu måste det vara märkvärdigare än så. Mac Donald´s, badhuset eller ett bowlingkit inte klot. Då man betalar för hela kalaset så att säga.
Bekvämt, men rätt dyrt för föräldrarna. Presenterna har också vuxit rejält i kostnad. Alla känner inte igen sig i detta, som tur är, men varför måste man trappa upp saker och ting? Tror att de flesta barn uppskattar enkelhet, att leka helt enkelt. Varför krångla till det?

Det är inom många områden som vi försvårar för oss. T ex i dag när vi som vanligt skulle ha morgonsamling för personalen på skolan jag jobbar. Vi brukar samlas i kapellet, läsa en text och sjunga någon sång. Piano eller gitarr brukar stå för musiken. I kväll skulle gymnasiet ha konsert och hade förberett framme vid scenen med mickar, trumset, elgitarrer, elpianon, you name it! Så frågade jag om någon kunde traktera något av instrumenten. Några hoppade fram och började söka efter någon påsättningsknapp bland alla hundra sladdar, som låg som nystan på hela golvet. Ingen lyckades, utan vi fick sjunga a capella. Det gick ju också bra, men varför ska man göra det så krångligt??

Jantelagen

Torsdag och fredag var jag på Framtidsmöte som Svenskt Näringsliv anordnat i Göteborg.
Det var fjärde gången jag var med och jag blir alltid lika inspirerad och sugen på att starta eget!

Man blir peppad och tror på sig själv och sina egna drömmar när man lyssnar till andra människors " resa". De flesta har haft en ringa begynnelse och har haft en lång väg till toppen. Alla når ju inte toppen heller, men det är nog de som inte gett upp, som kanske misslyckats totalt, men kommit igen med förnyad styrka, som når ända fram!

Man träffar spännande människor, som man av en slump hamnar bredvid. T ex en kvinna som tillsammans med sin man sålde reservdelar till veteranbilar.

En anda av "jag kan" möts man av, men ändå.. denna jantelag, som till och med Renata Chlumska led av.
Hon var en av gästerna och berättade med glödande entusiasm om sina äventyr, visade filmsnuttar och sa lite generat när hon visade en film om när hon nått toppen på Mount Everest:
Jag var så lycklig, därför säger jag så här! Vad sa hon där på toppen?

- Jag är så lycklig och stolt.
Ni svenskar kan vara stolta att ha en så duktig tjej i Sverige!
Jag visar inte när jag kom tillbaka till baslägret, det var en lika stor strapats, men då var jag ändå kaxigare! fortsatte hon , ännu mer generat.

Visst får hon vara stolt och vi också,
för hur säger vi när Sverige vinner OS eller VM:
Vi vann!