Hen

Ja, så har då Sverige fått sin prinsessa!

Många gånger har man på bild sett Daniel stå och förkunna, först längd och vikt och sedan könet på barnet. Alla journalister höll andan och väntade på att få veta just könet på barnet.
Då kan man ställa sig frågan: Har det någon betydelse?
Daniel kunde sagt det blev en hen!
Det skulle utbrutit ett ramaskri: Blev det en pojke eller flicka!

Just därför tror jag att denna debatt och försök att sudda ut könet är dömd att misslyckas! Förvånande är att kloka, intelligenta människor hävdar att man kan ha ett neutralt kön! Detta har inget med jämlikhet att göra utan en helt absurd känsla av att människan blir tokigare och tokigare.

Såg en intervju på nyheterna, med anledning av att man vill satsa 10 mille på att anställa genuspedagoger på förskolorna. En pappa intervjuvades, förlåt förälder. Han vägrar att kalla sig pappa, utan både han och mamman säger alltid förälder när de talar om sig själva eller varandra! Man kallade sina barn för hen, tror de hade en av varje. Det gick inte att avgöra på namnen när reportern frågade, om det var pojk eller flicknamn.
Nu var barnen små, men tänk när de ska börja skolan och får frågan om de är pojke eller flicka.
Svaret blir väl: Jag vet inte!

Ur led är tiden!

Stil

Hur går det?

Den frågan får jag ibland.

Det handlar förstås om min klädshoppingdetox. Det har väl landat i att tokshoppingen är borta.

Jag tänker efter åtminstone en gång innan jag handlar. Fast i går vet jag inte om jag tänkte innan.
Kollade på Plainvanillas hemsida där jag läste att de två som har den hemsidan hade kollat stan runt efter bikini. Den bästa de hittade var på H&M. Den var jättesnygg på bild och av en händelse passerade jag H&M på eftermiddagen och självklart måste jag kolla om de hade just den bikinin.
Det hade de och den passade!
Ja, inget är ju dyrt på H&M, så valet var lätt! Vad ska jag då med en bikini till mitt i vintern? Nog kommer det en sommar så småningom! Jag har ju redan börjat ladda med solbränna!

En bok jag kan rekommendera till alla som är klädgalna som jag är,
är boken" Stil med Thulin". En ny bok av Camilla Thulin. Hennes förra har jag läst många gånger!
Man får hur mycket tips som helst och en och annan tankeställare.
" Vi köper i dag ungefär fyra gånger fler kläder än vi gjorde 1980, vilket får våra garderober att fyllas med nästan 30 kg nya kläder om året. Av dem använder vi en bråkdel. Det mesta hamnar till slut på tippen."

Hm, det här kanske jag skulle ha läst i går före bikinin?
...... om det hade hjälpt vill säga....

Good enough

Kvällen i går tillbringade jag med Whitney Houston.

Såg på begravningen, som skulle pågå från kl 17 till 19.30.
Kl 21 bröt de sändningen, så jag vet inte hur länge det höll på!

Man skulle rätteligen kalla det begravningsfest, för det var det. Man ärade Whitney, men framför allt ärade man Gud!
New Hope Baptist Church i Newark var full av folk och man gladde sig över att Whitney kommit hem till Gud!

Mycket gospel och glädjefyllda tal, som man förstod att de svenska journalister, som kommenterade inte förstod, för det var inte ett svenskt sätt att ha begravning!

För några år sedan var jag i Ghana och blev tillfrågad om jag ville följa med på en begravning.
Jag var tveksam eftersom jag tänkte svenskt. Men ack vad jag bedrog mig! Det var en glädjefest, man dansade och sjöng och ärade Gud!
Han som höll i begravningen frågade vid ett tillfälle om någon kunde hjälpa till och betala för långa resor till begravningen, som en del gäster hade gjort för att kunna vara med. Många gick spontant fram och la pengar i en skål. Så gick det en stund, så frågade han om någon kunde hjälpa till och betala för hyran av stolar som man hyrt för att alla skulle få sittplats!
 De vackra svarta kvinnorna var uppklädda som till fest! En annorlunda begravning!

I går avslutade Kevin Kostner med att säga:
När du står framför Gud behöver du inte fråga om du är "good enough"!
Den frågan hade hon ställt sig många gånger i livet!

Så avslutade jag kvällen med "Bodyguard!", med just Kevin Kostner och Whitney Houston

Vårkänslor

                                                     fotograf: marianne

Man behövde bara titta ut genom fönstret i morse för att se att vintern håller på att förlora sitt grepp!

Tre vår tecken i dag!

Inga blommor än, men en tur på isen på långfärdsskridskor och därefter fika på en bänk mot en stugvägg, det är vårtecken!
Man kände riktigt hur solen värmde.
En bana på sjön Ören var plogad, så man kunde åka 200 m och sedan vända och åka fram och tillbaka tills man tröttnade. Det dög att göra så för det var fin is!

Det andra var att köra bil på en väg, där snö och is smält i mitten av vägen och bildat issörja.

Det tredje är att jag blir sugen på att sola solarium, ett vårtecken!

Allt detta har jag gjort i dag och välkomnar en härlig årstid!

Ja, det är våren.....

Storm i ett vattenglas....

Det är flera veckor sedan jag skrev och jag vet inte riktigt varför. Det är som om tiden stått stilla ett tag nu, bildligt inte bokstavligt, för då bara rusar tiden i väg!

Inget att skriva om kanske?

Hur som helst så snurrade jag till det i går kväll.
Vi hade lagt oss och efter ett tag hördes det som en bildörr slog igen.
När man bor som vi gör bortom all ära och redlighet, alltså inga grannar,
så kan bara någon av våra två bilar komma i fråga.
Frågade maken om han hört något. Jo, han hade också hört ett ljud.
-Tänk om någon tagit min bil, rullat nedför vägen, innan han startat.
För visst måste det vara en han? Kvinnor stjäl väl inte bilar?
Jag smög upp, men kunde inte se om bilen stod kvar, det var kolmörkt.
Maken hämtade en ficklampa, jag tyckte inte att jag såg någon bil i carporten!

Nu kunde man tydligt se mellan spjälorna i carporten att det var tomt!
Tänkte klä på mig och gå ut och kolla ordentligt innan jag ringde polisen.
-Låste du bilen , när du kom hem? frågade maken.
-Nej, jag hade ju din bil, svarade jag......och varför hade jag det?, tänkte jag.

Jo, min bil var på verkstaden, kom jag på, för fläkten i den strejkade.
Tack och lov, för bilen , min lilla röda merca som är min ögonsten, står på verkstan i lugn och ro!

Har haft den i sex år, känns länge ....

...... men ibland är minnet så kort - en dag ungefär?