Det började på Arlanda Express. Vi fick ta två hissar ner till plattformen för att få rum med väskorna.
En hiss gick lite långsammare, så en av oss kom en halv minut senare och tåget skulle i väg.
Jag höll emot dörren, så den sista av oss med bagaget hann med.
En mycket ilsken konduktör tittade på biljetterna och fräste: Det är inte ok att göra så!
Jag bad om förlåtelse. Ingen respons.
Att sedan på Stockholms Central hitta rätt spår, var inte lätt.
Några bagagevagnar fanns överhuvudtaget inte på Centralen!
Vi bad om hjälp av en tågvärd, som svarade:
Jag får inte hjälpa till med bagage, men drog en väska åt oss ändå.
Så hamnade vi på Malmötåget mot Jönköping.
Ingen gentleman fanns. (Är det ett utdött släkte?)
Fick be om hjälp att få väskorna, som ju vägde 22-24 kg, upp på tåget av en ung man. Det är långt avstånd mellan tåg och plattform, som man så riktigt påpekar i högtalaren!
Toaletterna på tåget var ur funktion!
I Nässjö fick vi hjälp av några (lite runda under fötterna) Bandidos, som skulle fortsätta till Malmö!
Konduktören på tåget, påpekade att man ska inte ha med sig mer bagage än man kan bära själv, det är emot reglementet!
(Behöver inte skriva att han var sur som ättika!)
På Nässjö station var toaletterna låsta!
Meddelandet på tåget innan vi steg av var att från perrong 9 , skulle tåget mot Jönköping gå.
Efter att åkt hiss med väskorna i fyra omgångar, för att få plats, stod vi vid ett övergivet tåg på den angivna perrongen.
En ung kvinna, ropade till oss:
Det tåget går till Aneby i morgon bitti, kom över hit, jag väntar, för det är jag som kör tåget mot Jönköping!
Gråtfärdiga, fick vi släpa tillbaka väskorna i omgångar upp i hiss, nerför en rulltrappa, som stod still, och på Jönköpingståget!
Man ska välja tåget av miljöskäl, men varför funkar det så dåligt?!!
Varför inte använda sig av unga killar, som i andra länder, som hjälper folk och får en liten slant för det?
Det var nig bättre förr, när min svärfar var stins!
