Ditt värde.

I går skulle jag köpa en ny bh.

Tänkte, kan jag skriva om så triviala saker, men ok.
En bh är inte billig om man ska ha en bra en,
och i min höga ålder behöver man en som både håller in och lyfter upp!
Plockade med mig några på väg till provrummet.
En expedit frågade om storlek. Jag sa vad jag hade tagit. Hon gav mig en blick och sa:
- Det är för litet, om man tänker på omfånget.

Funderade om jag skulle ta illa upp, eller vara glad över att hon var ärlig.
Valde det senare.

- Ropa om du behöver hjälp, sa hon
medan jag gick in med de i hennes tycke för små till provrummet.
Där inne fick jag konstaterat att hon hade rätt och fick några andra att prova.

Självklart passade den dyraste bäst,
men jag var inte helt nöjd,
utan påpekade att det var lite "häng" bort mot ryggen.

-Ingen bh i världen tar bort det där, sa hon.

Nej, jag får väl träna bort det, tänkte jag - både "hänget" och bulldegen under tröjan!

Så kom jag på att när jag talade på kvinnomöten förr,
uppmanade jag de med dålig självkänsla att sätta upp en lapp på spegeln:
Du är värdefull!
Du duger!
I Guds ögon är vi alla vackra!

Kanske dags för en sådan lapp på spegeln! 

Smörblommor

Oj, en hel vecka sedan jag skrev!

Det har ju varit midsommar och vi har varit på Löttorp
.... och där ifrån är inte enkelt att skicka text och bilder!

Ett härligt midsommarfirande med en duktig gospelkör Can´t STOP och manskvartetten One way Brothers.

Eftersom jag verkligen gillar gospel njöt jag.
Ibland mellan sångerna sa någon några kloka meningar, som fastnade.

En tjej i kören pratade om smörblommor.
De är giftiga och innehåller ett ämne som heter protoanemonin.
Däremot när smörblomman är torkad t ex i hö, har giftet övergått till anemonin och det är inte giftigt.

Nu äter vi människor inte smörblommor, men inte heller hästarna äter dem.
Tittar du i en hästhage ser du ingen häst som äter smörblommor.
 - Hur kan de veta?
 - Har de googlat på det?
Nej, det ligger i deras medvetande.
Gud har lagt ner det i hästen helt enkelt.

Nog har Han lagt ner i oss också, vad som är nyttigt eller onyttigt för oss! 

Mina svagheter

Det är jobbigt när man ska skriva om sånt man inte är bra på

sina svagheter
 men någon gång ska det göras.

Risken är annars att man kan få ett rykte om sig att man kan allt, tihi!

Att måla vet ni redan att jag inte är bra på
... och så är det här med det tekniska och i viss mån praktiska saker.

När jag för några veckor stod på Ölmstad marknad för att sälja ostkakor,
kom vi på att vi glömt en viktig grej hemma, så maken tog bilen och åkte för att hämta det.
Marknaden hade börjat och jag skulle servera smakportioner av ostkaka med sylt.
Maken hade köpt syltflaskan och kom på när han körde bilen på vägen hem,
hon kan nog inte öppna syltflaskan rätt.
Den som var så fiffig, bara en lätt vridning och det kommer lite och kotrollerat!
Ja, han kände mig väl, så det stämde.

Det var ju märkvärdigt tänkte jag att det ska vara så svårt att öppna en flaska!
Jag vred och drog - sönder korken,
så det kom ut jätte mycket sylt vid minsta tryck.

En annan grej är det här att steka pannkakor.
Gör det helst när inte maken är hemma!
Han kan detta nämligen!
Mina blir flotyrstekta och ändå trasiga!
Låt mig, säger maken.
Kan själv, säger jag ilsket.
Så blir det som det blir!
Löjligt?
Visst.

När han erbjuder sig att hänga upp tvätten på torkvindan, säger jag nej.
Du hänger inte upp den snyggt, säger jag.
Kläder som hör ihop ska hänga bredvid varandra!
Löjligt?
Visst.

Jag började ju med att skriva att det är jobbigt att skriva om sina svagheter, men nu är det gjort!
Var det allt?
Nej, men det räcker för tillfället!

As time goes by

I torsdags var jag på skolavslutning på den skola jag jobbat i tjugo år.

Jag var där i egenskap av mormor!
Det var ett år sedan jag slutade och flera av mina gamla kollegor frågade naturligtvis - hur det känns?
Sanningsenligt kunde jag säga att det kändes bara bra!
Men saknar du inte skolan? Nej, faktiskt inte.
Självklart saknar jag kollegorna och den gemenskapen,
men ett par av dem som jag jobbade tight ihop med, vi träffas en gång i månaden.
Det är jättetrevligt! Så jobbar ju dottern på skolan, så lite kontakt har jag.

Det som ändå slog mig var när någon sa:
- Det är ett år sedan du slutade, vad fort tiden gått!

Nej, det har den inte, tänkte jag, för plötsligt kom jag på mig med att jag numera är närvarande i tiden på ett nytt sätt.
Så tiden går lagom fort!
Barn är alltid närvarande i tiden och kan tycka att julafton är väldigt lång.
Det tycker vi vuxna inte för vi är hela tiden steget före.
Barnen lever i nuet!
- Nu har vi ätit julmat, så nu får jag plocka fram kakorna till Kalle Anka slutar!
Vi hinner inte njuta av ögonblicket!

Jag har gjort massor det här året.
Rest mycket,
bakat ostkakor,
engagerad i Kvinnor i nätverk,
umgås med familjen (de som har tid) osv.

Tror man tar tillvara tiden på ett nytt sätt när man blir äldre!
Hur tänker man framåt då?
Läste något klokt för ett tag sedan:

" De flesta jag känner oroar sig i onödan.
Sådan är inte jag.
Jag gläder mig i onödan.
Jag tycker det är roligare."
/Kristina Lugn.

Eller:
Blott en dag ett ögonblick i sänder..

Förresten har du inte sett filmen: Kvartetten.
Gör det!

Utvecklande lek

På bilden leker ett av barnbarnen med en leksak som hennes pappa lekte med för 40 år sedan! Alla leksaker har inte så lång livslängd. Tänkte på det här med dockskåp. När jag var barn fick jag ett dockskåp som en morbror till mig spikat ihop av fyra sockerlådor. Tyckte det var fint i all sin enkelhet och med lite dockmöbler i blev det riktigt trivsamt för de smådockor som vistades där!
Dottern fick ett begagnat dockskåp, som mer såg ut som ett hus. I går såg jag hur nuvarande barngeneration leker med dockskåp! Man kan köpa till datorn "My playhome" , där barnet själv kan flytta om möbler och leka med smådockor på datorn. Flera våningar var det och dockorna kunde man förflytta i hela huset.
Funderade på hur roligt det kan vara? Utvecklas barnen bättre med alla dessa spel o dyl som man kan införskaffa? Barnen kan tydligen köpa till på egen hand tillbehör till de olika spelen, åtminstone var det så förut att föräldrarna kunde vara ovetande.
Den personen som förevisade detta på tv:n, menade att detta var ett komplement. Inget går upp mot att ta det lilla barnet i knäet och läsa en god bok! Det är utvecklande för barnet! Det låter väl trösterikt?!

Uvaberget

Vi bor vid en sjö som heter Ramsjön.
Mitt över den ligger ett naturreservat, som vi inte har besökt sedan vi flyttade hit och det är åtta år sedan!
Det är spännande med naturreservat, orörd trollskog.
Stigen var ordentligt markerad och lättgången. Tänkte på en människas inre.
Låter vi vårt inre vara orört, så inte ens Gud har tillträde, eller öppnar vi upp en stig,
så Han kan röja på ett varsamt sätt och bara låta det vara kvar som är vackert, rent och värdigt?

Dags för vårröjning kanske?

Det tänkte jag på denna vackra söndagsmorgon när vi utforskade Uvaberget!

Bröllopsyra

Snacka om bröllopsyra!

Visserligen var det mer när Victoria gifte sig för några år sedan,
men Sverige liksom tar på sig bröllopsdräkten
och med spänd förväntan ser fram emot morgondagen.

Självklart kommer man att tänka på sitt eget bröllop för 43 år sedan.
Det är ju många som spekulerar över hurdan klänning Madeleine ska bära.
Jag hade tänkt ut långt i förväg att jag skulle ha en sidenklänning, av thaisidentyg
(vet inte om det heter så längre).
Den var inte kritvit och det gjorde att jag måste hitta en slöja som inte var kritvit.
Det gjorde jag, en slöja som legat i skyltfönstret!
En väninna till min mamma var sömmerska och sydde klänningen.
Jag läste i Göteborg då och varje gång jag var hemma fick jag prova klänningen
och varje gång fick hon nypa in den i midjan för att jag gått ner i vikt
(nu tycker jag man behöver nypa ut när man ska prova ett plagg man inte haft på ett tag!)

När dottern gifte sig för 15 år sedan ville hon bära min brudklänning.
Det blev jag glad för!
Hon är lite längre än jag, så en väninna till henne förlängde klänningen med ett släp och tog av ärmarna.
Som ni ser blev det jättebra och hon var en vacker brud!

Hörde häromdagen någon säga på tal om det stundande bröllopet
att man inte kan lova någon att älska den livet ut.

Hur ska det gå till frågade man sig.
Någon svarade:
Om man själv gör sig älskvärd går det!
Bra svarat tyckte jag.

Vad jag ska göra i morgon? Sitta klistrad vid TV:n förstås!

Himmel och jord

Jag läser mycket böcker och bokrecensioner.
Tycker att många böcker handlar om döden, obotliga sjukdomar och allmänt tragiska berättelser.
Det finns liksom inget hopp!

Läste i DN, litteraturkritiker Åsa Beckman, citat:

Trädgårdar befriar en från dödsskräck. Jag är säker på att jag har blivit mindre rädd för att dö.
Det är för att man vänjer sig vid jorden.
När jag på knä luckrar och pysslar känns det helt rimligt att det är dit jag ska.
Jag förbereder mig, boar.....
Det är en destination som känns betydligt bättre och tryggare än himlen.
Lyssnar på radio i bilen och hamnade i Svensktoppen.
1:a ligger "Strövtåg i hembygden" med Mando Diao.
Vacker men vemodig och minnen efter en lungsjuk far.
2:a ligger "Jag och min far" med Magnus Uggla.
Som avslutas med att: Jag och min far förenas i jorden till slut,
som ursäkt till all missad tid med honom i livet!" (Ej ordagrant).

Vi som tror på Bibeln,
som talar om en underbar himmel,
är övertygade om ett liv efter detta och bör dela med oss av sådan litteratur.
Vi bör ge det vidare!

www.gedetvidare.nu
... har mycket bra litteratur av den varan!

Kolla, beställ och dela ut - för Guds skull
... eller snarare för Din egen skull!
 

Knalle

Så har jag fått ett nytt yrke att lägga till på mitt CV

nämligen knalle

- ostkakeknalle, kan man säga!

Första gången i mitt liv som jag stod på en marknad och sålde egna produkter!
Först kom jantekänslan fram - inte ska väl jag?
Men jag vet ju att mina ostkakor är jättegoda, så jag stod på till de som kom att ni måste i alla fall smaka!

 För några år sedan kom min man hem med en ovanlig grej från en mässa.
Han var eld och lågor över den och berättade om olika användningsområden.
Maten tillagas i en tvåvåningsform och håller sig sedan varm länge, liksom en slags termos.
Dyr var den och jag tänkte i mitt stilla sinne, när ska vi använda den?

Nu kom den väl till pass!
Jag bakade en ostkaka i formen och höll den varm hela marknadsdagen.
Kunde bjuda på ett litet smakprov med sylt till och det uppskattades verkligen!
Till ostkakorna sålde vi egenhändigt plockade hjortron som sylt!

Hur gick det undrar ni väl?
En timme innan marknaden stängde kl 15, hade vi sålt slut, så gott som!

Roligt med lite utmaningar, åldern till trots!