fredag 30 juni 2017

Inte ens ..

Nu kan jag väl inte skriva om vädret igen?!

Jo, när det regnar cats and dogs och inte ens hunden vill gå ut!



Men för att nu vara positiv så bor vi i en varm barack på Löttorp och är omgivna av "varma" härliga människor!

Dessutom bra samlingar med duktiga talare!
Vad gör jag mer än säljer böcker på kvällarna?
Sitter i "callcenter" och tar emot samtal från människor som ser på kanal 10.
Också det positivt!
Allt beror på var man sätter fokus!

En väninnas söner var på läger en regnig sommar.
Hon ringde lite oroligt och frågade den sonen som svarade, hur de hade det i allt regnande?
- Regnar det? frågade han förvånat.
Ropade till sin bror som var strax intill:
- Har du märkt att det regnar?
- Nej, svarar han lika förvånat.

Men oavsett väder och kläder är det juli i morgon!

Må så gott! 

tisdag 27 juni 2017

Den blomstertid..

När sommaren står för dörren, är den som ett oskrivet blad.

Visst planerar man och ändå känns det som sommar och semester spretar åt olika håll.
Allt beror på.........på ett osäkert sätt!

Ni svenskar pratar så ofta om vädret, säger kvinnorna på Tehuset.

Ja, vädret upptar en stor del av vårt prat och våra planer.
Om det regnar, vad gör vi då? säger vi ofta.
Visst är det ändå en tjusning, det här att inte veta?
En spänning!

Sen kan man se tillbaka och märka att det blev  bra, trots att vädrets makter inte var välvilliga!

Vi var på guldbröllop för en vecka sedan, en kusin till maken firade det med sin man.
Brudgummen på 90 bjöd upp sin brud till brudvals - en minneskaramell!

 

Våra två äldsta barnbarn firade födelsedag.

 

Hur var vädret? 
Bra tror jag, när jag ser på korten.

När man på hösten ser tillbaka på sommaren, som nu  står  för dörren är nog inte vädret det som var viktigast.
Vem minns hur förra sommaren var i detalj?

 

Lite av varje antagligen, som de flesta somrar är!

Gå ut min själ och gläd dig vid, den store Gudens gåvor!

Njut oavsett väder! Det går ju så fort!!

lördag 24 juni 2017

Advent

Advent betyder ankomst.
När jag var barn trodde jag att
det betydde väntan.

Passar det ordet den här tiden på året?
Ja, vi väntar på den härliga sommarens ankomst!

Vi planerar och förbereder oss, köper lite nytt till garderoben och försöker gå ner några kilon för att komma i baddräkten. 
(Lyckades inte!)

Nu har sommarsolståndet varit.
Vad det innebär, skriver jag inte om!

Men det gäller att ta vara på dagen i dag.
Morgondagen har du inte sett, men i dag hjälper Herren.
Så står det i Skriften.

Det står också att gårdagen är förbi.
Många ser bakåt med grämelse och missmod,
Och ser med bävan mot framtiden.
Njut av dagen i dag, det är tecken på mental god hälsa: alltså att kunna leva i nuet.

Så nu njuter vi av en härlig midsommardag på Fotö, en pärla i väst!


Här väntar kaprifolen på att slå ut! 

tisdag 13 juni 2017

Att känna sig hemma

Vi har ett fantastiskt fint litet syrenträd på tomten.
Ja,det har inte varit så fint förut, men nu har det rotat sig - och känner sig hemma!

 
Vi har svalor, som också känner sig hemma och återkommer varje år.
De skräpar ner på balkongen, så i år försökte vi avstyra deras bobyggande!

 
  
Som synes hjälpte det inte!

Våra kvinnor känner sig hemma på Tehuset, men saknar sin släkt förstås!
Varför är ni svenskar så mycket för er själva? frågar de.
Varför umgås ni inte varje dag med er släkt?
De kanske inte bor i närheten, försöker jag.
För oss är kärleken till släkten större än avståndet, svarar en kvinna.
Att umgås med sin släkt gör att man känner sig hemma!
Förstår att det är svårt när man som asylsökande blir förflyttad.
Ska du flytta till Fjällbacka? Frågar vi.
Där är så vackert, särskilt nu på sommaren!
Jag känner ingen där, svarar den unga kvinnan från Eritrea. 

måndag 5 juni 2017

Ge inte upp!

För en månad sedan skrev jag om mitt onda knä och hur det blivit bättre, när jag justerade vissa saker i mitt liv!

Som jag skrev blev jag inte helt bra, men bättre. Livet funkade!

I fredags hade vi bjudit hem några goda vänner och vi bad tillsammans.
De ville be för mitt knä.
Då tänkte jag: Det är ju inte nödvändigt, eftersom jag är bättre.
Men ok!

På natten hade jag som vanligt ont - men nästa dag var det smärtfritt!

Följande natt sov jag utan värktabletter för första gången på två månader!
Praise!!

Och nu går jag utan att halta!
Gick min första hundpromenad i morse
.........på två månader.

 

MEN - när jag var som sämst lovade jag mig själv att aldrig beklaga mig mer om jag bara blev frisk!

Ibland blir man ju trött på sig själv!     ...........eller är det bara jag?

Ställde mig på vågen i morse och började beklaga mig över hur svårt det är att hålla vikten!

Inga metoder hjälper!
Om maken läser detta säger han: 
- Jo, tejp!!

Hur som helst kom jag till insikt:
Samma där! Ge aldrig upp!

Hur mycket besvär hade inte denna maskros att tränga upp genom asfalten? 
.....men gav aldrig upp!