Välsignad jul!

Välsignad jul, eller välsignat liv!

Skickar med årets julkort!

Det på oss är gjort av en konstnär på Mont Martre i Paris.

Det var väl förra året vi var där?!

Ja, det har blivit många resor sedan vi blev pensionärer!

När vi var relativt nygifta och barnen kom i en lång rad, vet jag min mamma sa.:

Med så många barn kan ni ju aldrig resa ut över världen och se er omkring!

Nej, det kunde vi inte, men det tar vi igen med råge nu!

När jag gick i pension för drygt fem år sedan, kändes det jobbigt.

Jag älskade mitt jobb och mina fantastiska kollegor!

Nu har jag jobbat på Tehuset sedan starten för fyra år sedan, och älskar detta!

Har lärt känna så härliga människor från världens alla hörn och har världens bästa medarbetare!

Så tacksam!

Nu ska vi starta en egen Tehusförening i Jönköping!

Några frågetecken finns inför framtiden,

men ser man till Guds omsorg bakåt, är man inte orolig för att blicka framåt!

Nu är det jul, som vi ska tillbringa med våra nu stora barn och deras familjer!

Önskar er ett härligt spännande och välsignat 2018!

( kan väl inte låta bli att skriva en till blogg innan nyår!)

Den rusar..

Man brukar säga att tiden går fort.

Så här före jul rusar den fram, tycker jag!

Det är mycket som ska hinnas med och man vill att allt ska bli så bra som möjligt!

När jag ber Sebastian göra något, så säger han

- Jag gör så gott jag kan! 

Det får vi nöja oss med, vi också!

I söndags var jag på ”This is Christmas” på Hovet.

Två fullsatta föreställningar var det!

Fantastiskt fint och vackert!

Häftigt när alla tände sina telefoner!

I tisdags var jag på Kristna skolans julkonsert i Jönköping

Faktum var att den i sin enkelhet, jämförelsevis var innerligare och intimare.

Dumt att jämföra, men det är inte alltid det mest påkostade och proffsigaste, som ger mest!

Bra att tänka på i juletid, det lilla och enklaste kan betyda mest!

Lite bilder från Stockholm

På väg

Sitter på planet från Eilat på väg mot Stockholm.

Tänk att SAS flyger för 900 kr t o r till Eilat!

Bor man då som vi på en ”studio” alltså rum med kök till, så klarar man boendet på 2000 kr per person. Alltså knappt 3000 kr för resa och boende!

Mat tillkommer förstås.

Nog om det!

Skickar med bilder på olika chanukkaljusstakar. 

Bara fantasin sätter gränser.

Som avslutning firade vi Shabbat på Shelter, en kristen gemenskap i Eilat.

Enkelt och flärdfritt: lovsång, predikan och därefter sallad och stuvade bönor!

Chanukka

Ni som kan judarnas historia, vet vad Chanukka är.

Ni andra får läsa längst ner....

I kväll börjar det och håller på i åtta dagar.

Och vi är på plats!

En härlig vecka i Eilat, som vi just påbörjat!

Några undrar, törs man vara där nu?

Man ser de protesterande palestinierna på TV.

Här är lugnt och skönt!

Några gatubilder:

Och i dag tänds första ljuset i chanukkastaken.

Ljuset i mitten tänder man med.

Ett tillägg om chanukka av Ewa Jonsson:

Ikväll börjar den judiska högtiden Chanukka. 

En tid då man minns hur Mackabeerna lyckades frita Jerusalem och templet från hellenisterna. Templet hade vanhelgats och Chanukka är en högtid till minne av återinvigningen av Templet. 

Detta hände 164 f.Kr.
 

Jag vill tillönska alla en riktigt fridfull, glad och fin Chanukkahögtid.

It’s time..

Nu är det dags, sa Trump i dag.

Att flytta ambassaden.

Vad betyder det? Är det ett tidstecken?

Minns när jag växte upp inom pingströrelsen, på den tiden när syndakatalogen gällde.

Ungdomar i dag, har väl ingen aning om vad jag menar.

Nu är vi väl i andra diket!

Jag var rädd att göra något ”syndigt ” under uppväxten, t ex gå på bio, sminka mig osv.

Ja, jag gjorde det, men med dåligt samvete.

Och tänkte att om Jesus kommer tillbaka nu, får jag inte följa med!

Hur som helst hörde vi i predikningarna i kyrkan att Jesus kommer inte tillbaka förrän Jerusalem är enat, alltså inte delat.

Det lugnade oss, min kompis och mig.

Under sexdagarskriget 1967, blev Jerusalem en stad!

Nu händer saker igen, och vi vet inte vad det leder till.

Bäst hålla sig redo!

Delade ett inslag på min Fb.

En liten flicka sjunger Stilla natt.

Titta på det. Ingen bild i dag.

Den frid man ser på det bildspelet är långt ifrån livet i dag i Israel.

På lördag åker vi ...

Drömmarna vi drömt..

Drömmarna vi drömt, för länge länge sen...

Den låten varvas med julsånger den här tiden!

Alla har drömmar, men det är inte alltid de uppfylls!

För en tid sedan skrev jag på bloggen #themtoo.

Det var i början när metoo-rörelsen var en liten bäck!

Nu har i stort sett alla yrkesgrupper hakat på och av detta har det blivit en flod, som ingen vet vart den tar vägen!

Åter vill jag sätta fokus på våra kvinnor från andra länder!

De drunknar i floden, eftersom de inte själva kan föra sin talan!

Vi som tillhör #notme-rörelsen får väl tala för dem!

Vad är ett mansfinger mot ett bröst, och det sägs: piiip! ........mot att bli bränd av sin man, eller att han försöker gång på gång sätta eld på huset, där kvinnan bor.

Man måste ha skyddad identitet därför att mannen hotar döda.

Man drömde om att i vårt land blir man en fri kvinna!

Där kan ingen skada eller ens hota mig!

Flera kvinnor som kommer till oss på Tehuset, är rädda för sina män!

Jag ifrågasätter inte med detta, de svenska kvinnor som blivit utsatta på olika sätt av män.

Men glöm inte de kvinnor, som inte törs eller kan hävda sin rätt - att få vara just kvinnor!

Tänd ett ljus och låt det brinna! 

SJ - gamle vän.

I går skulle vi åka tåg från Arlanda till Jönköping - med mycket bagage, tre resväskor var  - alltså tolv!

Det började på Arlanda Express. Vi fick ta två hissar ner till plattformen för att få rum med väskorna.

En hiss gick lite långsammare, så en av oss kom en halv minut senare och tåget skulle i väg.

Jag höll emot dörren, så den sista av oss med bagaget hann med.

En mycket ilsken konduktör tittade på biljetterna och fräste: Det är inte ok att göra så!

Jag bad om förlåtelse. Ingen respons.

Att sedan på Stockholms Central hitta rätt spår, var inte lätt.

Några bagagevagnar fanns överhuvudtaget inte på Centralen!

Vi bad om hjälp av en tågvärd, som svarade:

Jag får inte hjälpa till med bagage, men drog en väska åt oss ändå.

Så hamnade vi på Malmötåget mot Jönköping.

Ingen gentleman fanns. (Är det ett utdött släkte?)

Fick be om hjälp att få väskorna, som ju vägde 22-24 kg, upp på tåget av en ung man. Det är långt avstånd mellan tåg och plattform, som man så riktigt påpekar i högtalaren!

Toaletterna på tåget var ur funktion!

I Nässjö fick vi hjälp av några (lite runda under fötterna) Bandidos, som skulle fortsätta till Malmö!

Konduktören på tåget, påpekade att man ska inte ha med sig mer bagage än man kan bära själv, det är emot reglementet!

(Behöver inte skriva att han var sur som ättika!)

På Nässjö station var toaletterna låsta!

Meddelandet på tåget innan vi steg av var att  från perrong 9 , skulle tåget mot Jönköping gå.

Efter att åkt hiss med väskorna i fyra omgångar, för att få plats, stod vi vid ett övergivet tåg på den angivna perrongen.

En ung kvinna, ropade till oss:

Det tåget går till Aneby i morgon bitti, kom över hit, jag väntar, för det är jag som kör tåget mot Jönköping!

Gråtfärdiga, fick vi släpa tillbaka väskorna i omgångar upp i hiss, nerför en rulltrappa, som stod still, och på Jönköpingståget!

Man ska välja tåget av miljöskäl, men varför funkar det så dåligt?!!

Varför inte använda sig av unga killar, som i andra länder, som hjälper folk och får en liten slant för det?

Det var nig bättre förr, när min svärfar var stins!

Hong Kong

Tänk vad en vecka går fort, när man har roligt!

Det här har jag sett fram emot länge, att åka hit igen och nu är det dags att åka hem!

Vad har vi gjort?

Tagit mycket bilder på fantastisk utsikt!

Här bygger man på höjden!

Varit på hästkapplöpning!

Shoppat i Kina på ett stort köpcentra!

Badat i Kinesiska sjön!

Vad jag shoppat?

Snart är det jul!

Och jag har ju en stor härlig familj!😍

Eldsjäl

I dag har jag varit i Klevshult på en pensionärsträff !! och lyssnat till en eldsjälen 

Ove Claesson.

Han med Tjernobylbarnen!

Det var länge sedan jag hörde honom. Hade glömt bort hur allt startade för ca 25 år sedan.

Mycket motgångar i början.

Bara det att få tag i en buss!

När Ove var färdig att ge upp, sa han till Gud:

En chans till. Jag blundar öppnar telefonkatalogen ( det fanns sådana då)

och det namn jag sätter fingret på, ska ha en buss till försäljning, annars lägger jag ner alltihop!

Han satte fingret på - Smålandsbuss!

Det slutade med att de sålde den buss, de hade till försäljning till Ove.

Bekymren var inte slut för det.

Guiden visade dem fel till Vitryssland istället för Ukraina på första resan.

När de kom till det sjukhus där de cancersjuka barnen var och skulle packa in dem i bussen, ville inte deras släktingar släppa i väg dem.

Barnen var svårt sjuka och hade en prognos på en till två månader kvar att leva.

Så man förstår ju släktingarna!

När bussen, så småningom kunde rulla ifrån platsen, sprang släktingarna efter så länge de orkade!

Barnen tålde väl inte bussresan och blev åksjuka!

Flera gånger fick de stanna och ”rengöra” bussen inuti!

Så har det fortsatt i med och motgång i 25 år.

8000 barn har fått vistas i Sverige en längre eller kortare tid och alla lever utom en flicka!

Många gånger har bönesvaren kommit, då allt sett hopplöst ut!

Dagens almanacksblad talar sitt tydliga språk!

Bättre förr?

För någon vecka sedan gick vi en promenad på andra sidan Ramsjön, där vi bor.

Besökte Hägnen, en gård, som numera är öde, men öppet för besökare.

Här bodde två bröder Erik och Per fram till slutet av 1900-talet.

De hade en ko, grisar och hönor.

Allt är bevarat som de lämnade det och korten jag tog talar sitt tydliga språk.

Erik och Per dog i samma rum de föddes på gården!

Hörde av en som minns dem att de trivdes med livet.

Utan elektricitet kunde de ”kura i skymningen”.

Hörde en stressforskare på radio säga att det är hälsosamt att låta vår överkokade hjärna just ” kura i skymningen!”

Vi skulle må mycket bättre då!

Kanske detta är lösningen!

Så enkelt det lät!

I går kväll var jag inbjuden till ett Inner Wheelmöte (kv motsvarigheten till Rotary).

De ville höra om arbetet på Tehuset.

Så jag visade bilder och berättade.

Det var en trevlig kväll!

Mot slutet på kvällen, brukar det vara en medlem som berättar något i tre minuter om deras arbete.

Denna kväll var det annorlunda.

En kvinna berättade att hon varit i Göteborg och skulle hämta sitt barnbarn på förskolan.

Hon hade ont i ett ben, haltade och använde käpp.

På vägen till förskolan mötte hon en kvinna, som frågade hur det stod till.

”Vår” kvinna berättade då om sitt onda ben.

Den hon mötte la sin hand på det onds benet och började be till Gud, och berättade att hon var medlem i Svenska kyrkan och trodde på att Gud kunde hela.

Efter bönen kände ”vår” kvinna en värme i benet och smärtan var borta!

- På två veckor har jag inte känt något, sa ”vår” kvinna.

Och jag som inte tror på sånt, egentligen!

När hon berättade vad som hänt för sitt barnbarn, sa han:

- Det var nog Jesus!

Det var så härligt att höra om denna händelse - och så naturligt!

Och vilket gensvar av Inner Wheel, hon fick, då hon berättade!

Vi som tror - vi borde ta vara på de tillfällen som dyker upp för att be en bön för någon!

#themtoo

Under veckan som gått, har den överskuggande nyheten och mediarapporteringen handlat om #metoo.

Nu kan jag tycka att det blivit väl mycket fokus på allt från en klapp på axeln till rena övergreppen!

Personer har hängts ut och "spottats" på!

Vågar män hädanefter ge en kvinna just en klapp på axeln utan att hon känner sig kränkt?!

Proportionerna till vad som händer i Irak med kvinnorna, är milsvida från vad kvinnorna i Sverige upplever som kränkande!

Igår fick jag höra från en kvinna från Irak vad som hände när IS eller Dash, 

som de väljer att säga, 

förnedrade de yazidiska flickorna/kvinnorna i Irak.

De tog 12 000 flickor tillfånga och betalade motsvarande 2000 kr för varje flicka 

(flickorna fick inga pengar)

Detta för att få utnyttja dem under några dagar, för att sedan "slänga bort" dem.

Utnyttjandet bestod inte av någon mysig kärleksakt precis!!

Äldre kvinnor kostade 1000 kr.

De här flickorna fick sina liv förstörda genom detta.

Värdet på dem blev lika med noll!

Proportionerna på det som "vi" protesterar mot, kan tyckas vara litet ... jämförelsevis!

Vet att många protesterar med rätta, även i vårt land.

Men man kanske skulle lägga till #themtoo för alla dem som inte har en chans att protestera!

Indiansommar

Många lägger ut indiansommarbilder och jag är inte sämre!

Några dagar har maken och jag varit i Bohuslän - igen.

Vi har eldat (maken) .

Alltså han har eldat!!

Och i dag var vi på Skaftö och njöt av höstvärmen!

Gick till Islandsberg och tog kort på det hus som Ewert Taubes syster Karin bodde i, då mannen var fyrvaktare.

Islandsberg ligger mellan Gullholmen och Grundsund.

Ovan....öppet hav.....England bakom horisonten!

Ett annat intressant hus är där Carl Wilhelmson (bildkonstnären) bodde sommartid.

Som avslut några naturbilder, som talar för sig själv!

Feminist - njavisst

Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män.

Så står det när man googlar på feminism.

Just nu talas det på nyheterna om den ojämna fördelningen av män och kvinnor i de olika partierna.

Man blir bara så trött, på denna ständiga jämförelse och tävlan om att vara det mest feministiska partiet!

Äkta feminism är för mig att våga vara den kvinna du är skapad att vara.

Mån om sin kvinnlighet och njuta av den!

Ni som skriker och gapar om minutiös jämlikhet - ägna er åt att förbättra tillvaron för de kvinnor från andra länder, som finns mitt ibland oss och är fångna i hemmet av sina män!

Varje dag får Soheila Fors samtal från kvinnor med rop på hjälp om att slippa sin fångenskap!

Tusentals flickor gifts bort med män, som är mycket äldre.

Hedern är det viktigaste som gäller i de muslimska familjerna, man drar sig inte för att döda för hedern!

Har träffat många familjer där kvinnan tiger, när mannen är med.

Hon är hänvisad till köket och ska tiga!

Läs Soheilas bok och tänk efter vad du 

kan göra för skillnad!

Kontraster

Kontraster, men ändå samma budskap!

I dag var jag på förmiddagstjänst i Kristine kyrka i Jönköping.

Alla-kan-kören, som Sebastian är med i, medverkade.

Det var även barndop av tre små pojkar.

Kyrkan var fullsatt och jag hamnade mitt i dopsällskapet.

Bredvid mig satt en ung man i 25-30 årsåldern.

Ni som kan svenska kyrkans ritualer, vet att före nattvarden, uppmanas besökarna att önska "Herrens frid" till de som sitter intill.

Jag tog den unge mannen i hand och önskade honom "Herrens frid".

Han tittade på mig förvånat och sa: Vad säger du?

Jag sa det igen och han frågade: Vad betyder det? Och varför säger du så?

Jag går aldrig i kyrkan annars, ursäktade han sig med.

Kunde inte ge mig in i ett förklarande samtal då, utan sa bara att det var ok.

Nästan alla, som var i sällskapet verkade helt ovetande om var de befann sig, alltså om man såg till hur främmande de betedde sig.

Pratade under bibelläsning och psalmsång och vinkade och ägnade uppmärksamheten åt den lille nydöpte killen!

Detta var en dopgudstjänst, som man gör av tradition!

Människorna är så vilsna, samtidigt som de försöker göra det rätta!

Önskar jag kunde tagit med dem på eftermiddagens gudstjänst i Ungdomens hus!

Uppstart för Hillsong i Jönköping!

Där hade de förstått språket - om man kan engelska förstås!

En alltigenom modern gudstjänst!

Bättre eller sämre?

Vi är olika och behöver olika slags gudstjänster!

Tack och lov att ungdomarna hittar sitt forum!

Budskapet är detsamma, Bibeln är densamma!

Go for it!

Lilla fruntimret

I kväll var vi på en träff, där vi lyssnade på Gunilla Dahlgren, alias lilla fruntimret.

Hennes alster har man ju läst, alltid lika träffande!

Hon berättade många historier bl a om glömska, när man blir äldre.

Tre äldre damer träffades, den ena sa (och det har JAG faktiskt glömt!!)

Den andra sa: 

- När jag går i trappan funderar jag på om jag är på väg upp eller ner!

Den tredje sa: 

- Jag är inte glömsk, peppar, peppar, ta i trä, sa hon och knackade på bordet.

- Oj, sa hon, någon knackade, måste se efter vem det är!

Namn har jag svårt att komma ihåg.

Ibland, som tur är kommer namnet fram efter en stund. Men oftast när man lagt sig!

Här kommer några roliga kort av lilla fruntimret!

Må så gott och tag vara på livets glädjeämnen!

Och de är många, om man ger sig tid att upptäcka dem!