Tips!

När man tittar i tidningar eller på webben, får man tips på att förbättra tillvaron! 

Läste om hur bra det är att ha alla recept samlade i en pärm! 

Sagt och gjort, köpte en pärm med åtföljande register och började klippa och klistra. 

Skriver ofta av från recept.nu och det skulle jag nu samla på ett ställe. 

Jag har en låda där jag slänger ner alla recept och får leta och leta...

Till en början gick det bra

så kom jag till de recept jag klippt ur tidningar med tjusiga bilder till. 

De fick inte rum i min A5 pärm! Då fick jag vika dem eller skippa bilden. 

Blev väldigt klumpigt och pärmen blev tjock och otymplig. 

Registret då? Skulle jag sätta in alla efterrätter på E, eller efter namnet på rätten? 

Jag gav upp!

Så skulle jag baka mandelmusslor. 

Skrev om det för något år sedan, hur jag hittat ett jättebra recept, inget fastnade i formarna. 

Men i år ...

samma recept

samma temperatur 

och de flesta fastnade! 

Maken försökte komma med instruktioner. 

Det örat ville jag inte lyssna på - först.

Gjorde en ny sats, som gick bättre!

Men tipset att ta en gammal silverbricka och fylla den med lite silverprylar

det tyckte jag blev snyggt, och inte kunde det misslyckas!

Vill du pröva mandelmusslorna, tar man 200 g mjukt smör och blandar med 200 g riven mandelmassa och 4 dl mjöl. 175 grader i 15 min.

Obs! Smörj formarna ordentligt! 

Ha en skön advent!!

Skavanker

I flera veckor har de lagat hål och skavanker på våran väg.
Det är intressant att följa deras framfart.
Mycket noga är de att fylla igen håligheter.

Tänkte i morse när jag var ute, att vi människor behöver också lagas ibland.
Vi kan gå sönder både på in och utsidan.
Känner flera personer som kört slut på sig och befunnit sig vid vägs ände.
Då behöver man lagas.

Man kan tycka och säga:
- Inte så konstigt, eftersom den personen haft många bollar i luften samtidigt.
Ändå, det finns läkedom för det.
Det kan ta tid och det behövs ett lugnt tempo och vila.
Hur roligt är det? Det är roligare med en full agenda!

Min rygg har orsakat mig besvär under hösten.
Nu har jag hittat en jättebra sjukgymnast, som hjälpt mig.
Det innebär att jag måste träna själv på olika övningar, inget ger sig själv!

Ofta är det så att vi själva måste dra vårt strå till stacken för att få en förändring.

Räcker det inte att be till Gud?
Jodå, men ibland är vid kanske svaga,
har ont eller som i mitt fall försummat att träna min kropp,
muskelsvaghet,
då kan vi med Guds hjälp och en bra sjukvård komma på fötter igen!
Min morgonjogg måste tydligen kompletteras med inre småmuskelträning....:-)
.... och det gör skillnad - redan!!!

Ytliga skavanker då?

Ja, inte tror jag Gud tar bort rynkorna eller andra åldersfläckar om vi ber honom.
Tror han gillar lite "shabby chic" på oss!
.... eller, det finns ju krämer, kanske Han säger!   ;-)

Hur som helst krossar Han inte ett brutet rör, eller blåser ut en tynande veke.
Det har vi Hans ord på!

En dag i sänder

Hur ska man få ihop de här bilderna till en dag i sänder?

Jo,den första bilden visar en härlig dag, som man önskar inte ska ta slut.
Då allt är stilla och naturen håller andan.

I går var jag på en kvinnofrukost och lyssnade på en väninna och hennes dotter,
som berättade om hur livet kan vara.
De har gått igenom svåra händelser då de fått ta en dag i sänder för att orka.
En del dagar önskar man fort ska ta slut i stället.
Ofta tänker man att man skulle vilja veta lite mer om framtiden, det skulle kännas tryggt.
Det är nog tvärt om, att det är tryggare att inte veta
och tro att min framtid är i Herrens händer, som det står i en gammal sång.
Lena och hennes dotter har gått starka ur det som hänt,
genom att lita på att få den kraft som behövs för varje dag.
Det avslutades med att dottern sjöng: Blott en dag ett ögonblick i sänder.

På kvällen var maken och jag på missionsauktion ute på landet.
Roligt och fridfullt.
Tänkte på att bönderna, som skänkt mycket som jorden producerat inte kan ta en dag i taget,
de måste ju planera framåt.
Fast de vet ju inte om det blir bra skörd eller inte.

Det är väl så att vad man än sysslar med kan man bara ta en dag i sänder
och tänka att var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet! 

Se bakåt eller framåt

Grämelse bor i dårars bröst, citerade ofta min mamma.

Det är ett vist ordspråk och det står i bibeln.
Men hur ofta grämer vi oss inte? Eller är det bara jag?
Man grämer sig över något man sagt, eller något man skulle sagt.
Ibland i en diskussion kommer man på efteråt:
- Varför sa jag inte det där i stället?
Nu är det ju inte det viktigaste att vinna en diskussion sägs det,
men nog skulle det vara skönt att liksom få till det!
Man kan också gräma sig över något man köpt, som var för dyrt eller onödigt.
Händer då och då!
Man kan också gräma sig över något man inte köpt på en annan ort till exempel,
när man stod där i valet och kvalet.

Många gräver i det förflutna och grämer sig över att saker och ting gick snett.
Vad hjälper det?

Man kan också leva och titta ständigt i backspegeln.
Hur bra är det?

Varför första bilden?
Hela Sverige och antagligen hela Portugal ägnade gårdagen åt tankar på en boll!
Ja, mycket stod på spel och spännande var det!
En viss mån av grämelse infann sig hos många efteråt och framför allt det svenska laget.
Men de andra var bättre och har man en spelare
som springer 100 meter på 11 sekunder - på gräs - med dobbskor och med en boll,
ja då går det så här.

Men vi ser framåt, som Zlatan sa, och går stärkta ur det här.
Det är inte ett så dumt tips egentligen för dig och mig när vi börjar gräma oss!
Se framåt och ta lärdom av det som skett.
Det som inte dödar dig, härdar dig!
Bra sagt!

I din närhet

Han stod lutad, liksom hängde över rullatorn

... och sjöng med lite darrande röst:

- I din närhet, i din närhet där förvandlas jag, där förvandlas jag i din närhet där vill jag va.

Och jag grät.
Vi var i Kristine kyrka idag på gudstjänst och Alla-kan-kören sjöng.

Nedre bilden är från ett annat tillfälle, när de sjöng på Jönköpings höstmarknad.
Han som sitter på stolen är Arne och det var han som i dag sjöng: I din närhet.

En annan gång sa han med sin speciella lite darriga röst, när han med assistans tagit sig fram till podiet:
- Livet behöver inte vara perfekt för det ska va underbart!

I dag såg jag honom  i Guds närhet där han blev förvandlad till något fulländat

Och det är ju så Gud ser på honom och oss andra:
I Guds närhet försvinner alla skavanker och tillkortakommanden.
Skönt att veta!


PS Yngste sonen Sebastian står till höger med trumma och munspel DS

Charmigt

Är det bilderna som är charmiga?

Nej, att det är skillnad på manligt och kvinnligt, det är charmigt!

Lite spänning i tillvaron!

Vi är med i en cellgrupp, bönegrupp, bönering (hette det när jag var barn) you name it!
Vi träffas i olika hem och brukar vara ca tio-tolv personer.
I måndags skulle vi vara hos oss.
Vi var tolv personer varav två kvinnor och tio män.

Ingen kommenterade att jag hade gjort mysigt med levande ljus vid ingången.
Ingen kommenterade att jag dukat snyggt.
Alla servetter låg kvar oanvända på bordet.
Mackorna gick åt, men inte kakorna?
Bullrigt, trevligt och hög volym!

Skillnaden märks i tidig ålder.
Ett av barnbarnen, en flicka på fyra, bara älskar rosa (som de flesta småtjejer gör)
... har föräldrarna påverkat?
Mamman går definitivt inte i rosa. Pappan försökte tidigt introducera småbilar, men misslyckades.
Populärast är "Hallo Kitty prylar!

Två andra barnbarn, pojkar träffade för några år sedan några tjejkusiner (på pappans sida) .
Tjejerna ville att de skulle leka mamma, pappa, barn.
Motvilligt gick killarna med på detta.
De skulle tillsammans gå en promenad med dockvagnarna och killarna skulle köra.
De tog högsta fart med vagnarna och körde rally, var på "dockmammorna" förskräckt skrek:
- Vält inte med våra bäbisar!

En morgon satt Sebastian tyst vid matbordet och jag frågade om det var något särskilt.
- Nej, sa han och fortsatte vara tyst.
Ställde samma fråga efter ett tag, men det var inget, sa han igen. Efter ett tag sa han:
- Män är coola och tysta, de säger inte så mycket.
Kvinnor pratar mycket. Se på mina bröder.
De är tysta och coola, men deras kvinnor pratar jättemycket och det gör du också.
Se bara vad du tjatar om varför jag inte säger något!

Så var det med den saken!

PS Ordet hen finns inte i bibeln, bara så du vet! DS

Beskyddad

När de första frostnätterna kommer uppfylls jag av vemod.

Tycker synd om växtligheten och de djur som har svårt med kylan!
Låter kanske konstigt, och jag vet att växter måste vissna ner och dö, för att något nytt ska komma.
De fåglar som inte klarar vintern i norr flyttar söderut.

Men ändå... man vill skydda det värnlösa på något sätt!

Tänker också på de värnlösa i vårt samhälle.
Där det nu kommit fram att man vill spara in på de funktionsnedsatta.
De som vi friska måste föra en talan för.
De som också har rätt till ett drägligt liv. Är det dem vi ska spara in på? Shame on you!

Vi har nästan ingen hjälp till Sebastian.
Det har vi inte efterfrågat heller. Han klarar sig bra själv i mycket, eller med vår hjälp förstås!
Det var ändå en önskan vi kom fram med ...
... och det vara att han skulle få åka med den kommunala skolbussen
som passerar i närheten av oss, om så bara till närmsta busshållplats.
Då skulle vi slippa skjutsa honom varje morgon.
Men icke det!
- Tänk om alla skulle göra så!
... fick vi som svar.
- Jobba ni politiskt på att få en kommunal busslinje ut till er!
... blev nästa dumma påstående!

Ska avsluta i en positiv anda.
Den nedersta bilden är en rönn, utan blad, enbart med frukt/bär på.
Vi kan uppleva oss så ibland. Helt avskalade. Vad finns kvar?
Ja, frukten, de gåvor Gud lagt ner i varje människa.
Han ångrar inte sina gåvor eller kallelser!
Snart kläs vi på med en ny grön dräkt eller nya vingfjädrar
om du hellre gillar den liknelsen!

Tålamod, bara!

Eljest?

 Jo, jag har funderat på vad som driver människor att förverkliga sin dröm.

Är det en viss människotyp som lyckas?
Måste man vara eljest?

... eljest?
Det är ett uttryck som man använder främst i Norrland, om människor som rör sig lite utanför ramarna.

Nu har det blivit populärt att tala om personer med olika bokstavskombinationer.
Plötsligt talar man med stolthet om att man har en bokstavskombination!
Det som man åtminstone som förälder skämdes för förut.

Nu är väl inte alla som är framgångsrika eljest, men oförfärade är de och tror på det de håller på med!
Att leva sin dröm!

Lyssnade på en intervju med Sven Yrvind (namnet säger väl en del!).
Han ska segla jorden runt på ca 600 dagar.
Ensamseglare med enda sällskap av 100 böcker, sardiner och musli!
Trivs bäst med sig själv!

En annan intervju hörde jag med Mattias Klum
som är en utomordentlig fotograf, ja en av de bästa!
Har ingen utbildning i fotokonst, utan är självlärd.
Började med att fota massor och valde kanske den enda bild som blev bra den dagen.
Skrev upp precis hur han gjort, bländare, avstånd osv.
Så använde han sig av det när han fotade igen.
På så vis blev han bra, bättre och bäst!

Nu går ju en serie på TV: I huvudet på Gunde Svan.
Han tränar och tränar och envis av guds nåde, för att försöka slå världsstjärnor i olika idrotter.
Att han orkar!

Ja, vi som är vanlisar då?
Inte speciellt eljest.
Är vi tråkiga och färglösa?
Det är nog bra att vi finns också och i Guds ögon är vi unika.
Han gör inga kopior, tack och lov!
Och drömmar har ju även vanlisar!

Rensa och gå vidare

För en tid sedan var jag ute och gick i den småländska naturen.

Jag gick förbi en stengärdsgård.
De är väldigt vanliga här i Småland.
Det var ju så mycket sten i jorden så när bonden stötte på sten
byggde han upp en gärdsgård sten för sten.
Jag stannade och tittade på den.
Den var vacker.
Stenarnas ojämna form och skrovliga yta.
Ingen sten var den andra lik.

Varför hade jag gått ut i skogen den här dagen?
Jo, för att fundera på mina problem.
Just då var de många.
Jag var helt uppfylld av dem
och först när jag gick förbi stengärdsgården
stannade jag till och såg verkligheten omkring mig.

Så började tankarna vandra.
Såg på mina problem som stenar i mitt hjärtas åker.
Jag stöter ständigt på dem, för problem finns alltid.
Jag borde göra som bönderna förr i tiden.
Ta bort stenarna och lägga dem som en mur runt omkring i stället.
När jag sår in Guds ord i mitt hjärtas åker finns det alltid stenar i vägen som hindrar ordet att få fäste i mitt inre.
Om Gud får ta hand om mina problem och lägga dem åt sidan
blir de som en skyddsmur. Det är ju faktiskt så att ur problemen går man starkare än man var när man gick in i problemen. På så sätt kan varje problem som Gud löst bli en styrka och ett skydd!

Hur ska man undvika att stöta på stenar hela tiden?
Ja, man kan börja att rensa bort allt onödigt
som tynger och stjäl tid och få ett rent rum!
Och sedan dra ner på farten, så man hinner ha tid att reflektera över tillvaron ibland.

Det är inte så dumt!