Julstämning?

I början av december brukar jag börja spela julmusik i bilen. En cd med de vanligaste.

Det funkade inte! Behövde bara titta ut genom rutan för att se det gröna. Ingen julstämning infann sig!

Alla varuhus spelar julmusik - man blir bara trött!

I helgen var/är några väninnor och jag i Stockholm.

Vi ”går på stan” kollar granen på NK och mycket mera! (Julshoppar)

Lika vacker som vanligt men ryser jag av behaglig julstämning? Nej

Äter julbord på en mysig restaurang på Djurgården.

Jättegott! 

Magen står i fyra hörn efteråt och man börjar planera för en smalvecka efter jul!

Men julstämning så det knottrar sig i skinnet? Nej.

This is Christmas på Hovet med Hillsong!

Outstanding! Särskilt när alla tänder sina mobiler under  ”Stilla natt”

Men - när ryser man av välbehag?

Jo, på gudstjänsten i Klara kyrka!

När man sjunker ner på bänken i den fullsatta kyrkan och en skönsjungande tenor börjar sjunga :

Gören  portarna höga och dörrarna vida att ,äroners konung må draga därin...

Och efter det alla de välkända (gammaldags) psalmerna - 

då infann sig gåshuden och man insåg att nu står julen för dörren med sitt verkliga budskap om Frälsaren som kommen är!

God Jul!

Hållbart

I går skulle Tehuset ha tömts, verksamheten lagts ner och våra kvinnor skulle vara borta med vinden!

Som jag skrev för ett tag sedan, att när vi hade vår medarbetarträff för att bestämma vad som skulle hända med våra grejer, så dök Mariana upp med ”Buisness  Inclusion ”.

Och i går bildades en ekonomisk förening, som kommer att handla om ”cirkulär ekonomi”. Ett hållbart tänk, helt enkelt!

En verksamhet i Tehuset om återanvändning, där våra kvinnor ska vara engagerade!

Det som ligger rätt i tiden!

Titta bara på årets julklapp!

Så än hänger man me’!

Tacksam eller mot alla odds

När jag skriver detta, vet man ännu inte vad som hänt Dante, pojken med Down’ s syndrom, som är försvunnen.

Vad som fångat och också förvånat mig, är detta stora engagemang i sökandet.

Tänk att detta är det största sökande som Messing people någonsin gjort!

Då tänker jag på vår Sebastian, som är så värdefull för oss, men att också en person med Down’ s syndrom kan vara så viktig för okända människor!

Sebastian som hade alla odds emot sig när han föddes.

Många olyckskorpar kraxade, särskilt på BVC, om vad han inte skulle kunna.

Nu har han bott i egen lägenhet i ett halvår och klarar sig alldeles utmärkt!

Förra veckan var han i Uppsala på Youth ( ungdomskonferens).

Hade själv tagit ledigt från jobbet, för han visste att han hade två veckor semester kvar.

En vecka nu och en vid jul, hade han bestämt!

På bild 2 gånger Sebastian!

Sebastian har boendestöd, två tillfällen i veckan.

I går ringde den ansvariga och sa att de skulle byta veckodag för insatsen.

Jag frågade hur det har gått det här halvåret.

- När du berättade om Sebastian, tänkte jag att du skönmålade hur han fungerade.

Nu har vi sett att du hade fel - han klarar mycket mer än vi någonsin trodde!

Tacksam till Gud, som Sebastian älskar, för allt Gud  gjort och gör i Sebadtians liv!

Guds tajming

Vi har jobbat med vårt Tehus i fem år och insåg att det nu inte fanns någon möjlighet att fortsätta, eftersom hyran är hög, och inga bidrag från kommunen, trots de tycker verksamheten är fantastisk!

På medarbetarsamlingen för ett par veckor sedan, skulle vi bestämma vad vi skulle göra med de grejer som tillhör oss.

På träffen skulle en person från Bilda komma, eftersom vi haft kurser i deras regi.

Så hade hon med sig en kvinna, Mariana från Business for Inclusion.

Hon blev eld och lågor över vår verksamhet och tillsammans med henne och Bilda, fortsätter vi!

I två dagar har hon haft kurs på Tehuset om validitet=att mäta rätt saker, att vi mäter det som är tänkt att vi ska mäta.

Vi har stått för maten.

Detta är bara början!

Förra veckan kom en kvinna med en massa fina tyger, som hon ville skänka, en ny medhjälpare kom, vilket vi behövde på kursdagarna mm.

Plötsligt ser vi hur det ena efter det andra läggs till för att vi ska kunna fortsätta!

Ekonomin på det hela? Löser sig!!

Mer har hänt,som jag får ta en annan gång!

Typiskt Gud, om man får säga så.

Inte för sent, men...

Bär frukt

Den här hösten finns det mer frukt än på många år!

Gynnsamt tydligen, trots den varma och torra sommaren. Kanske just därför!

Musterierna kan inte ta emot all frukt, som folk vill lämna in, trots att frukten är felfri.

I kristna sammanhang talar man om att bära frukt - frukt som består.

Ja, varje människa har möjlighet att bära frukt, genom att leva sitt liv på ett fruktbärande sätt!

Hur lite man än har, eller kan, eller förmår, så kan man göra det bästa av det.

Vad menas egentligen?

Att sätta andra före sig själv.

Titta på detta äppelträd!

Man ser inga blad, bara frukt! 

Man kan jämföra med oss människor.

Egentligen behöver man inte tala så mycket om hur man ser ut hur man har det och hur mår när man talar med människor.

De ser frukten i våra liv!

Att sätta andra först, inte vara navelskådare!

Är det enkelt?

Nej, egot sticker upp då och då.

Bara det inte tar överhanden! 

På tal om äpplen.

Införskaffa en sådan här grej. Bra och gott blir det!

Nu för tiden...

Det går en serie program på TV om olika slags dieter, där fyra par ska testa var sin diet och se vilken som ger bäst resultat.

Ett välfärdsproblem!

Läste någonstans att dieter är den nya religionen!

Påverkas inte du? frågar du väl.

Jo, har väl testat de flesta! Men det rättfärdigar  ändå inte, hysterin om den bästa dieten ! 

Varför behöver vi inte Gud i Sverige?

Det var frågan i ett annat program.

Svaret var att vi har det för bra helt enkelt.

Vi klarar oss ändå!

Om expressomaskinen går sönder, ber vi inte till Gud, utan vi slänger den och köper en ny!

Men - drabbas vi av en katastrof, en obotlig sjukdom t ex, då ber/ropar vi till Gud.

När det hänt en svår olycka, då många omkommit, öppnar Kyrkan och sörjande människor kan gå dit.

Gud vill ha en daglig kontakt med människan - hans skapelse, då blir det naturligt att gå till Honom, när problem uppkommer.

Men lika naturligt att tacka Honom när allt går bra!

Vår tillfredställelse blir så mycket större, när vi lever i tacksamhet!

Höstnjutning!

En väninna sa häromdagen: 

- Vad sällan du bloggar nu för tiden.

Jag funderade. Kom på att jag gör mycket samma saker, återkommande saker. Det och det har jag redan skrivit om!

Men ok då!

Nu är vi några dagar i sommarstugan, som en av sönerna tagit över.

För drygt 40 år sedan byggde vi den, och tillbringade hur många somrar som helst i den, belägen i närheten av Lysekil!

Nu underbara höstdagar.....som de flesta i Sverige kunde njuta av!

Tacksamhet till Calla Curman, som blev Stångehuvuds räddare.

Till minnet av maken, badortens grundare, köpte hon 1916 inom en månad 14 hektar och för 55 000 kr lyckades hon rädda Stångehuvud från stenbrytning!

Så här kunde det sett ut, som på bilden längst fram.

Här kommer några fler bilder från dagens utflykt!

Härliga Bohuslän!

Bara en i raden

Vi översvämmas dagligen av alla tragiska människoöden och man känner sig hjälplös!

Vi säger ofta att vi svenskar har det så bra och kan gott öppna vårt land för - alla!

Jag som jobbat med invandrare (kvinnor) i fem år, har haft problemet nära hela tiden.

Är det ett enkelt att lösa?

Kan vi göra dem till svenskar?

Vill de det?

Några kanske, men långt ifrån alla!

Man värnar om sin kultur, traditioner och religion, för det ger trygghet, när allt är nytt!

Kvinnan längst fram på bilden, flydde hals över huvud tillsammans med son, sonhustru och ett barn på två år, då IS kommit till Mosul.

Hennes man uppmanade dem att fly, själv blev han kvar.

Efter några år i Sverige har de fortfarande inte fått uppehållstillstånd.

Nu är hennes man svårt sjuk och vill att hon kommer hem.

Sonhustrun väntar sitt andra barn och har en komplicerad graviditet. Hon behöver mycket hjälp och svärmor ställer upp, även med att ta hand om det mycket krävande barnbarnet, som nu är i fem årsåldern.

Kvinnan vet att lämnar hon Sverige finns det ingen möjlighet att komma tillbaka hit, om hon inte lyckas fly som förra gången.

Ett människoöde!

Många förfasar sig över att inte alla får uppehållstillstånd.

Hur skulle det gå till?

Just nu förfasar sig alla här i trakten över en afgansk kille, som tog sitt liv, för han fick avslag.

Invandringsfrågan, som fått sånt fokus är en svår nöt att knäcka!

Tyvärr är det flera svenska ungdomar, som väljer att avsluta sina liv, för livet i sig själv är för svårt!

Det problemet behöver också få fokus!

Hur ska vi pursvenskar agera??!!

I skuggan...

I skuggan av valet, strålar solen!

Tänk att valet och dess följder har orsakat stiltje i hela landet!

Varför händer inget, bara låsta lägen. Ingen vill ge sig av partiledarna, utan som många skriver - är på en sandlådenivå!

Kanske bättre att partiledarna helt enkelt väljer ett nytt folk! Som någon sa.

Plötsligt är det ingen hemlighet vad man röstat på! Alla framhåller sitt!

Därför var det väldigt tankebefriande att vara på 4-årskalas i dag!

Så obekymrat att träffa Nils, som var så hjärtinnerligt glad att äntligen fylla fyra!

Lika glada var bror Ebbe och deras kusiner!

Livets efterrätt, för att använda ett slitet uttryck!

Det här med teknik

Nu vet jag inte om jag är sämre än andra kvinnor i min ålder, men det tekniska är inte min grej, om man säger så!

Det visar sig ständigt, när jag söker information på datorn.

Gör så här säger maken, eller så här. Ja, du kan göra på det här tredje sättet också, det funkar.

Jag vill bara veta ett sätt, säger jag.

Och dessutom skriva upp punkt för punkt!

Som om inte detta vore nog, så har jag dåligt lokalsinne!

Nu vet ni några av mina brister.

- Har du läst igenom boken? frågade maken för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Tjock bok och tråkig, alltså instruktionsboken för min bil.

I går var jag i Tranås och hälsade på dottern med familj.

Naturligtvis körde jag fel och fick ringa dottern om vägbeskrivningen.

- Kör man mot Österbymo? frågade jag.

- Det vet jag inte, svarade hon.

Så småningom kom jag fram och inför hemresan  sa sonen, som också var där, 

- Jag kör före så du hittar rätt!

När vi åkt en bit, stannade han och kommenterade att jag inte hade lyset på.

- Oj, sa jag, det ska sättas på automatiskt.

- Du får köra på dimljus hem.

Funderade på om någon säkring gått, eller när jag vände på väg till Österbymo, på en sandhög, hände något då?

När maken hörde om detta sa han:

- Ljuset sätts på när det skymmer, inget är fel på ljuset!

Har du inte läst instruktionsboken  - än???

Lycklig eller normal.

Träffade en relativt ung kvinna i går (pursvensk, bäst att tillägga, eftersom jag umgås med så många nysvenskar!)

Nu blir jag väl kallad för rasist, för jag gör skillnad på svenskar och svenskar!

OK!

Denna kvinna har värk i sin kropp och naturligtvis frågade jag hur hon mådde.

- Jag är så lycklig, svarade hon.

- Har du ingen värk längre? frågade jag.

- Det är ingen skillnad, men jag är lycklig!

- Vad har hänt?

- Inget egentligen, men jag har så mycket att vara tacksam för: min familj, mitt hem osv.

Vi svenskar uttrycker oss sällan så, vi klagar på allt möjligt.

Mina invandrarkvinnor däremot har lätt till skratt och är nöjda med litet!

I tisdags var jag på Frälsningsarmén och berättade om Tehuset.

Samling för daglediga.

Kårledaren (ung kvinna) sjöng med oss: Gyllene morgon..

En lovsång, vars text talar om Jesus återkomst.

Kårledaren avbröt efter en vers och utbrast:

Ni ser ju inte glada ut när ni sjunger!

Tänk på texten!

Nästa vers sjöng vi väl lite högre och bättre!

Nej, se det positiva i tillvaron, som våra partiledare, som alla utropade sig till segrare efter valet, men i själv verket var förlorare!

Ingen vann - egentligen!

Men det är väl så att lycklig = normal

Vilen eder..

..sa Jesus till sina lärjungar.

Nog skulle vi nutidsmänniskor också behöva följa den uppmaningen!

Tog en promenad runt Ramsjön i dag, dels för det var fint väder och dels för att slippa allt valsurr!

All media fokuserar på detta, självklart, men man blir trött i huvudet!

Berättade för kvinnorna på Tehuset, vilka partier det finns. Naturligtvis frågade de vad jag röstar på.

- Du röstar väl på socialen, för det är de som ger oss pengar?

-????

Menar ni socialdemokratin?

-Ja, de ger oss pengar!

Lugnt och tydligt fick jag förklara vad socialtjänsten betyder osv.

Tog med mobilen i fickan på promenaden.

Tänkte inte på att den inte bara används för att fota med!

Snart kom en diskussion igång på Viber på vår ”släktsoppa.”

Vilken dag i veckan skulle vi äta surströmming?

Fram och tillbaka. Vilken dag kunde vi enas om?

När valet var gjort, tog jag mig ett dopp i vår sjö, för att rensa huvudet.

Och en kopp..

Moto

”Moto” betyder eld på swahili. Och många gånger fick vi höra det i helgen på bönekonferensen i Ralingsås.

Ca 40 tanzanier var där och ledde oss i många svettiga bönepass!

Jag minns min mamma berättade om att man såg eldslågor över bönehusen förr. Till och med fick brandkåren rycka ut, då man trodde det var riktig eld!

Den eld som saknas på många ställen i dag, är hängivenhet och ett ”brinnande” hjärta för evangeliet!

Nu är det valtider. När jag läste på en affisch om ”välj nu”, kom jag tänka på en sång vi sjöng i ungdomskören på min tid.

Välj nu, välj Jesus och välj för livet.

En bättre vän kan du aldrig få.

Blir han din vän i ungdomsåren är det givet, 

att han är med när du blir gammal grå.

Det valet var lätt!

Så var det dags

Som jag skrev senast, så är en av höjdpunkterna i augusti - surströmmingspremiären.

Jag är ju inte direkt uppfödd på surströmming och kom inte i kontakt med denna delikatess förrän vi flyttade till Jämtland 1970, då som nygift.

Det var det som folk bjöd på när det var höst - enkelt: öppna en burk, koka potatis, ta fram lite tunnbröd och börja äta.

Nu har vi lagt till några tillbehör:

Tomater, dill, gräddfil och lök.

Roligt är att barnen gillar det också och även barnbarnen:

Nils, snart fyra år, åt i går med god aptit.

Hans lillebror ett år åt med ögonen!😁

På Willys hade man glömt att det var surströmmingspremiäratt i torsdags, så snabbt körde man fram ett lass burkar när jag frågade.

En delikatess, som en del inte ens vågar smaka!

Gör ett försök, men sitt ute och börja med surströmmingsfiléer (det står på burken) i en tunnbrödstut med många tillbehör och helst mandelpotatis!

Så tog den slut!

Värmen, den sköna, svettiga, uthålliga är till ända.

I tre månader drygt njöt vi, pustade 

......och även klagade ibland. 

Vi var inte vana! 

Vad är det som hänt eller vad är fel? 

Eller var det bara en tillfällig värmebölja?

Den som lever får se!

Allt kan utnyttjas i dessa valtider, så även värmen!

När man läste på termometern idag blev man förvånad:

Är det nu slut på ......

.... bad i Vättern!

______________

Inget att skylla på längre

Nej, nu gäller det att ta tag i muffinsmidjan!

Rätt skönt faktiskt att komma igång!

Kollat i garderoben.

En tröja jag köpte i slutet av april, för att ”slänga över mig” vid behov!

Behovet har inte infunnit sig förrän i dag!

Energin infinner sig väl så småningom,

Men just nu känns det bra med en tupplur!

Och nästa helg, surströmming!!

Välkommen sensommar, med snudd på höst!

PS gossen är näst yngsta barnbarnet Ebbe som vi ”fick låna” idag eftersom föräldrarna var upptagna med annat DS

Sluttampen

Sista veckan på semestern. (Ja, det kan man säga även som pensionär!)

Som vanligt är vi i svärmors hemtrakter i Idre, för att plocka hjortron.

Jag har hängt med i ungefär 50! år.

I början träffades hela släkten på hemgården för att plocka ”skogens guld”!

(Min svärmor hade 10 syskon).

I år är maken och jag ensamma!

Generationen före oss, finns inte längre. Men var är vår generation och nästa?

Hur som helst är det rätt jobbigt att jaga ”guldet”. Man går i timmar över stock och sten. Ibland hittar man, ibland inte!

När vi kommer tillbaka slänger jag ur mig till maken:

Förstår dem som köper sylt på ICA!

Men då missar man:

Getingbo

Renar

Och huggormar!

Bilderna tog maken.

Ormar håller jag mig på avstånd från.

Det var ju en orm som lurade Eva. 

Vad är det som säger att den inte kan luras igen!?

PS hemkokt sylt blir dessutom mycket godare!