Livets lykta

Tänkte utveckla förra blogginlägget om att släppa kontrollen.

Det här att våga ta steg utan att veta var man hamnar.

I bibeln står: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig".
En väninna sa: Har du tänkt på att en lykta lyser så kort bit framför Dig,
ungefär ett steg i taget och det är väl så vi ska leva! Ett steg i taget!

Litar vi på Ordet, bibeln, på samma sätt som vi litar på billyset?
Jag menar: Man ser aldrig längre än ljuset räcker, men på det sättet klarar man hela resan.
Den filosofin gäller i livet också.

Jag behöver bara se så mycket ljus att jag kan komma iväg!
Helljuset på min bil lyser 100 meter, men med det ljuset kan jag ta mig långt
- till Norrland, eller Danmark om du så vill.

En del människor går alltid och tittar i backspegeln och suckar över att allt var bättre förr.
Jag tror inte det är meningen att vi ska leva så.

Någon sa:
Också ett långt liv är för kort för att man ska ägna tid åt det som varit.