Philomena

För några veckor sedan var några väninnor och jag och såg filmen Philomena.

Verkligen sevärd!

Nu inför ett nytt år brukar man ofta bestämma sig för vissa förändringar man vill göra
nästkommande år.
Det brukar handla om nyttigare mat eller mer motion.
Kanske sluta ljuga som TV reklamen säger.

Vad man kan lära sig av filmen vi såg - är att alltid förlåta.

Filmen bygger på en sann historia om en ung kvinna
som blev fruktansvärt illa behandlad i klostret, dit hon förvisades när hon blev gravid.
Boken som ligger till grund för filmen skrevs av Martin Sixsmith " The lost child of Philomena Lee".
Journalisten ska hjälpa Philomena att hitta sin bortadopterade son.
Tusentals kvinnor från Irland fick sina barn bortadopterade under 50-talet.
Vad som är så fantastiskt är Philomenas ständigt förlåtande attityd
som retar gallfeber på journalisten (ateist), som är med henne.
Fastän nunnorna ljuger för henne och vilseleder henne föredrar hon att vända andra kinden till!
Förlåta.
Kanske det ska vara något att ta med sig in i 2014?
Tänkvärt!

Så vill jag önska er

Ett Gott Nytt År

med längtan efter vår bild 2.
Eller är det höst nu? bild 3.
Kantarellerna är plockade bakom huset av maken för två dagar sedan!   

Fredagsmys

Det är många tankar som far runt i skallen så här i mellandagarna!

Man läser än här och än där.

Bl a läste jag om att lägga ut bilder på sociala medier, som jag gör just nu!
Man ska inte lägga ut sånt som retar folk.

Det som mest retar är bilder på sin hemgjorda korv! Hoppsan! Där fick jag!

Överhuvudtaget matbilder retar folk! Hellre då mysbilder.
Det tycker jag att jag gjort nu!

Det som retar folk är också bilder på selfies, alltså självporträtt.
Nja, det gör jag inte så ofta, om inte bilden på "plankan" i förra inlägget räknas!

Sociala medier är stressande, när man alltid är uppkopplad.
Man bara måste skriva om sin matlagning, karriär, träning och relationer på fb!

Vad den sista bilden beträffar har jag hämtat den från makens sociala medieinlägg.

Han tyckte det var en utmärkt bild!

Ja, om man läst Tomas Sjödins senaste bok " Det händer när du vilar." kan man hålla med.
Där skriver han om hur viktigt det är med återhämtning.
Livet består av arbete och vila, inte bara arbete.
Vilan måste erövras skriver han.

Så det är väl bara att lägga sig på soffan och vila sig lite!

Sa inte Jesus det till sina lärjungar?
"Vilen eder!"

Hårdträning

Ja, så är det jul igen!

Stor glädje och mycket mat!

Dags att börja förbereda sig!
Vi började för några veckor sedan, Sebastian och jag med plankan.
Du kan läsa hur man ökar tiden för varje dag, bara att hänga på!

Om några år kanske man kan mäta sig med 86-åriga Johanna!
Det gäller ju att hålla ut, inte ge upp. Det är ju så att motion och träning är en färskvara.

En annan förebild, som har en väl bibehållen figur och dessutom är vacker är hon som fyller 70 i dag!
Hurra för vår fantastiska drottning och hennes behjärtansvärda arbete!

God Jul!

Avkopplad?

Vilket ord beskriver bäst 2013?

Är det avkopplad?

Nej, uppkopplad!

Det är väl det mest stressande man kan vara, så är det uppkopplad.
Känner av rastlösheten som infinner sig, när man inte kollat mobilen på ett tag!
Hörde på radio vad som stressar människor så här före jul.
De flesta svarade att de inte skulle hinna med allt de tänkt.
Ganska högt på listan var att barn och barnbarn inte skulle gilla de julklappar man köpt!

Vad konstiga vi människor är!

Inte är det någon julstämning heller!
Plockade fram julsaker i dag och kände mig inte alls förväntansfull!
Behövde bara slänga en blick genom fönstret för att se granen
som var så vit och fin för några veckor sedan
nu lyste grön och grann, men inte i stugan,
utan på den gröna gräsmattan!

"Månen vandrar sin tysta ban...." men ingen snö på fur och gran.

Nej , nu ska jag vara positiv och koppla av och ta det lugnt
och vill sluta med något som den kloke Tomas Sjödin skrivit:

Vi klarar inte att leva ett heligt liv,
det finns alltför mycket i och runt
omkring oss som begränsar våra möjligheter.
Gud vet det, och därför låter han oss dela
vardagen med en hjälpare
- inte en domare! 

Inspiration

Lite före jul brukar några väninnor och jag åka till Stockholm.

Ja, inte varje år, men i år blev det av.
Jag vill inte flytta dit, men att åka dit någon gång då och då, det njuter jag av!

Vi börjar med gudstjänst i Klara kyrka.
Fullt med folk och alla är lika välkomna känner man!
Här finns uteliggare och ungdomar med ryggsäckar med liggunderlag fastsatta på säckarna.
Fina damer och herrar, allt i en salig blandning.
I år var första gången det påpekades framifrån att man måste ta med ytterkläder och väska
när man går fram för nattvarden eller offergång, eftersom stölderna har ökat!
Tråkigt!

Men glädjens budskap tog överhanden!
Gud är ingen förtryckare. Han är en befriare!
Efter det var vi på en fantastiskt fin julshow i Filadelfiakyrkan!
Hillsong hyrde den och sjöng och musicerade på en mycket hög nivå!
 Bland det bästa jag hört i den vägen!

Granen på NK förstärkte julstämningen och inspirerade till en god grön jul!
För det blir det väl?!

Lutfisk och gröt...

En av mina sonhustrur tycker inte man ska lägga ut så mycket matbilder.
Maten kommer aldrig till sin rätt på en sån bild.
Nu gör jag det i alla fall.

 För si så där 35 år sedan började jag göra julkorv, värmlandskorv.
Jag hade en väninna när vi bodde i Jämtland på 70-talet, hon var från Skåne men gjorde värmlandskorv.
Så började det hela och sedan har den följt med oss till Småland via Dalsland.

Barnen har alltid gillat den och nu gör barnbarnen det också.
Ja, även vänner som blivit bjudna tycker om den!
Det är ingen tradition från mitt hem, min mamma gjorde aldrig korv.
Annars är det ofta så att man (kvinnan) tar med traditionen från sitt hem till sin nya familj.
I och med att både maken och jag varit delaktiga i korven från början, tycker vi lika!

Annat är det med lutfisken!
Jag bara älskar lutfisk!
Har förstått att man sällan är neutral till lutfisk, antingen gillar man det eller inte!
En gång om året lovar maken att äta lutfisk.
Det var i dag.
Så lätt att tillreda nu för tiden!
Inte blötlägga på Annadagen!
Bara köpa, sticka hål på påsen och in i mikron 10 minuter!
Gör man då en god vitsås till, på gräddmjölk och lite grönt tilltugg, så blir det mumma!

Och maken fick erkänna att det var inte så dumt i alla fall!
Gröten då? Den får vi spara till en annan dag! Nu är vi för mätta!

Tacksam och stolt

I kväll var vi först på Luciafest på förskolan Fru Ebba

 och sedan på Kungsgymnasiets julkonsert. 

Helt fantastiska upplevelser! 

Genomfors av en enorm tacksamhet att fått vara med om uppbyggnaden av "våra" kristna skolor. En förmån!

 Du har väl glömt hur det var, tänker du kanske. 

Nej, det var både ris och ros under de 20 åren, det erkänner jag gärna.

 Samtalade med en kvinna för ett antal år sedan, som ville höra om skolan. 

Jag berättade med liv och lust. 

Efter ett tag sa hon: 

- Nu förstår jag vad det betyder att ha en gudomlig kallelse till något. 

Det är väl därför man känt sig buren på något sätt genom åren!

 Stolt är jag också, över det vi åstadkom! 

Det är osvenskt att vara stolt över något man gjort, 

men med Guds hjälp och duktiga medarbetare så såg vi hur verket gick framåt!

Det är mycket tuffare nu än i början av 70-talet när jag var nyexad. 

Min första tjänst var i en byskola i Jämtland. 

Mammorna neg när jag hälsade på dem, trots att jag bara var drygt 20 år. 

Inga stökiga lektioner (vad jag minns) och artiga och snälla elever (vad jag minns). 

Men barn är barn i alla tider och helt underbara, när de får komma till sin rätt! 

Här växlar det..

För en tid sedan blev jag tillfrågad om jag ville sälja ostkakor på Gränna julmarknad.

Det lät ju trevligt, så jag laddade rejält!
Nu idag, som var marknadsdag, var det totalt snökaos i Gränna.

Det inte bara snöade, typ julesnö, det blåste och ven och yrde.
Vi hade satt upp ett partytält, som steg till väders.
Fick förankra det hos "grannen" som sålde tofflor.
Efter en timme gav han upp och packade ihop, varvid vi gjorde detsamma.
Vad annat kunde vi göra när vårt ankare på ena sidan gav upp?
Kändes snopet och snöpligt.

Bilden ser ju bra ut, tänker du.
Den bilden är från höstmarknaden, som visserligen bjöd på kyla, men sol och plusgrader!
Nu kunde man inte ens ta en bild med sina stelfrusna fingrar!

Nu flyttar jag fokus till gårdagen på bild tre.
Var på Fotö på en intressant eftermiddag,
inte bara supergod fisk av alla sorter utan också information om "Love Nepal".
För er som inte vet, gå in på hemsidan lovenepal.se
och läs om detta behjärtansvärda arbete, som görs bland prostituerade flickor i Nepal.
Är det något man vill stötta så är det detta!

Ens egna snöproblem blir så futtiga ...
när man hör om att det finns ca 30 milj slavar i världen och ca 17 milj av dem är barn.
Barnprostitutionen är så stor.
Hallickar besöker gravida kvinnor i byarna och erbjuder en dispositionssumma på 200 dollar
för att köpa babyn (om det blir en flicka) till prostitution.

8 milj män reser till Thailand varje år för att besöka prostituerade!!
Även om problemet är hisnande stort, kan man göra något t.ex

...stöd Love Nepal! 

Fult eller fint

Förra söndagen var det skyltsöndag.

Vi var en stund på stan och där såldes det lotter.
Köpte två på ett ställe, men bad Sebastian välja lotterna.
Den ena han tog stod det högvinst på och det var en tavla.
Man hade några tavlor upphängda på väggen och de skulle utlottas.
Nu fick man inte välja, utan fick ett nummer och man skulle få hämta tavlan följande vecka.
Det var väl sex, sju tavlor och jag såg en som jag tyckte var fin med några hus på.
Hoppas det blir den, tänkte jag. De andra var skapliga, men en direkt ful.

När vi kom för att hämta tavlan , ja, då var det den fula, som hade vårt nummer på baksidan.
Typiskt, tänkte jag, den åker i soporna.

Så har jag tänkt på det här de senaste dagarna, på vad som är fult eller fint egentligen?

Dels växlar det från individ till individ, men också från en tid till en annan.
Det som jag tyckte var snyggt för tio år sedan, tycker jag inte är så fint nu. (Gäller inte allt förstås!).
Minns när man hade axelvaddar i alla kläder, ju större dess snyggare.
Eller frisyrer på 80- talet, kort stubb på tjejer!
Tyckte det var snyggt med medaljongtapeter av sammet på 70-talet.
Dottern fick inte ha rosa som baby. Det var inte modernt då.
Det skulle vara rena färger i rött och blått.

Så här kan man hålla på hur länge som helst och räkna upp!

Se´n är ju smaken som baken och en del tycker om det som inte jag tycker om osv.
Tur är väl det!
Annars skulle vi gå omkring som kopior allihop!

Kanske jag ska spara tavlan, om tio år kanske jag tycker den är fin!

Lys upp!

I adventstid brukar jag tycka om att titta i fönster man passerar
för det är så mysigt att se alla adventsstakar.

När jag ser tända ljus så där, så upplever jag det som att människorna där inne i husen
vill dela med sig av ljuset.
Jag får ta del av deras ljus.

Det är också mysigt med alla ljusslingor i trädgårdar och balkonger.

Man kommer osökt in på det här med "världens ljus"  - Jesus.

Hoppets stråle går igenom världen!
Över dem som bor i mörkret skall ett ljus skina klart.
Det är många som bor och lever i mörkret rent bildligt.
Det är där vi kan göra en insats och dela med oss av ljuset till dem som har det sämre.
Det behöver inte vara brist på pengar.
Man kan vara fattig på kärlek, gemenskap osv.
Ljus lyser inte bara upp, det alstrar värme.
Är vi nu satta att vara ljus så lyser vi - och ger värme!

Ser många tiggare nu för tiden på trottoaren, många är romer från Rumänien.
Ibland tittar vi bort, men som prins Daniel sa:
- Se dem i ögonen och inte över axeln.
- Så de känner att de finns!

Vi kan inte hjälpa alla människor, men någon kan vi ge något!

Alla människor är äkta!

Några av mina ljus på bilderna är inte äkta
utan lyser med batteri.
 De fladdrar som ljus och svårt att se skillnad!
Fördelen är att de orsakar aldrig eldsvåda!
Nackdelen är att de inte avger värme!