Äntligen har jag kommit till skott, alltså att börja blogga igen.
Hela semestern gick och inget blev skrivet, mycket tid men inte så mycket struktur.
Tiden gick ju och jag blev ett år äldre!
Jag fyllde år och i min ålder hurrar man inte för sig själv på födelsedagen.
Ett år har kommit, säger min man, inte gått. Du har blivit rikare med ett års erfarenhet till!
En av mina söner föddes på min födelsedag. jag minns när han fyllde 10 år och vi båda väntade på att bli uppvaktade av övriga familjen tidigt på morgonen.
Äntligen 10! utbrast han. Jag utbrast inget som fyllde 43
men det var ju ungt! ....tycker jag nu.
Min äldste son fyllde 40 i sommar och presentades med luftballong, som synes på bilden.
Det här med ålder är relativt. För åtta år sedan var min man och jag i Skagen och träffade en konstnär som hette Axel Lind. Han målade så härliga tavlor med det typiska Skagenljuset.
En signering av konstnären visar 7 aug 2003.
Genom att titta intensivt på ljuset när han målade, hade han blivit så gott som blind.
Men en härlig och levnadsglad människa i 90-års åldern. Härom dagen googlade vi på honom och det visade sig att han dött vid 104 års ålder men det stod också att han gifte sig när han var 100 år!
När jag var barn hade någon skrivet i min poesibok:
Redan 10 år,
tänk var tiden går.
Stanna ej och undra
fortsätt fram till 100!
Hmm, jag känner mig inte yngre av att du va jämngammal med mig när Dav var 10!!.... /Den nämnde
SvaraRadera