Tänkte utveckla förra blogginlägget om att släppa kontrollen.
Det här att våga ta steg utan att veta var man hamnar.
I bibeln står: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig".
En väninna sa: Har du tänkt på att en lykta lyser så kort bit framför Dig,
ungefär ett steg i taget och det är väl så vi ska leva! Ett steg i taget!
Litar vi på Ordet, bibeln, på samma sätt som vi litar på billyset?
Jag menar: Man ser aldrig längre än ljuset räcker, men på det sättet klarar man hela resan.
Den filosofin gäller i livet också.
Jag behöver bara se så mycket ljus att jag kan komma iväg!
Helljuset på min bil lyser 100 meter, men med det ljuset kan jag ta mig långt
- till Norrland, eller Danmark om du så vill.
En del människor går alltid och tittar i backspegeln och suckar över att allt var bättre förr.
Jag tror inte det är meningen att vi ska leva så.
Någon sa:
Också ett långt liv är för kort för att man ska ägna tid åt det som varit.
onsdag 31 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Att ha kontroll eller lämna över den ...
Jag är väl inte direkt en kontrollfreak - men åt det hållet!
Det här att inte shoppa kläder t ex.
Trodde jag skulle bli immun efter ett tag och inte frestas när jag passerade en klädaffär.
Min man sa vid ett tillfälle: Det är väl skönt att slippa gå in i en klädaffär när du går förbi?
Fel, fel, fel jag är jättesugen på att slinka in och kan stå och drägla utanför ett skyltfönster.
Ingen kontroll där alltså!
I fyra ynka månader har jag stått ut!
I morgon ska jag förnya receptet på min blodtrycksmedicin.
Jag vet att läkaren kollar trycket. Och bara med den vetskapen känner jag hur trycket ökar!
Intalar mig att vara lugn,
trycket är bra när jag mäter hemma men det hjälper inte,
jag kan inte intala mig att vara lugn!
Har jag kontroll över något egentligen? Ja, över stunden jag sitter här och skriver men inte mycket mer!
Skönt man har en tro på en Gud som har kontroll på allt.
Han vet ju till och med hur många hårstrån jag har ... vad han nu ska med den vetskapen till!!
Det här att inte shoppa kläder t ex.
Trodde jag skulle bli immun efter ett tag och inte frestas när jag passerade en klädaffär.
Min man sa vid ett tillfälle: Det är väl skönt att slippa gå in i en klädaffär när du går förbi?
Fel, fel, fel jag är jättesugen på att slinka in och kan stå och drägla utanför ett skyltfönster.
Ingen kontroll där alltså!
I fyra ynka månader har jag stått ut!
I morgon ska jag förnya receptet på min blodtrycksmedicin.
Jag vet att läkaren kollar trycket. Och bara med den vetskapen känner jag hur trycket ökar!
Intalar mig att vara lugn,
trycket är bra när jag mäter hemma men det hjälper inte,
jag kan inte intala mig att vara lugn!
Har jag kontroll över något egentligen? Ja, över stunden jag sitter här och skriver men inte mycket mer!
Skönt man har en tro på en Gud som har kontroll på allt.
Han vet ju till och med hur många hårstrån jag har ... vad han nu ska med den vetskapen till!!
lördag 27 augusti 2011
Av barn och dårar får man höra sanningen
Ja, så sägs det.
Eftersom jag inte har med dårar att göra så har jag bara hört sanningen av barn.
Jag har förmånen att träffa många barn dagligen i olika åldrar och får höra och vara med om mycket roligt!
Det senaste som hände var i går när jag besökte en klass med de minsta barnen.
Fröken hade bett dem skriva sitt namn på en skylt och under rita något de tyckte om.
De bet på pennan och funderade.
Så började en pojke rita en hund och någon sneglade på hans papper och började också rita en hund.
Men det är inte lätt, försök själv!
Jag följde pojkens kamp med pennan, det var inte lätt att få till det.
- Är det din hund du ritar? frågade jag.
- Nej, farfars, sa han.
Efter en lång stund med mycket kamp, la han ner pennan och sa med en suck:
- Nej, det blev farfar,
honom tycker jag ju också om och han har rätt stora öron,
sa han och pekade på teckningen!
Eftersom jag inte har med dårar att göra så har jag bara hört sanningen av barn.
Jag har förmånen att träffa många barn dagligen i olika åldrar och får höra och vara med om mycket roligt!
Det senaste som hände var i går när jag besökte en klass med de minsta barnen.
Fröken hade bett dem skriva sitt namn på en skylt och under rita något de tyckte om.
De bet på pennan och funderade.
Så började en pojke rita en hund och någon sneglade på hans papper och började också rita en hund.
Men det är inte lätt, försök själv!
Jag följde pojkens kamp med pennan, det var inte lätt att få till det.
- Är det din hund du ritar? frågade jag.
- Nej, farfars, sa han.
Efter en lång stund med mycket kamp, la han ner pennan och sa med en suck:
- Nej, det blev farfar,
honom tycker jag ju också om och han har rätt stora öron,
sa han och pekade på teckningen!
onsdag 24 augusti 2011
Finns åldersglömska eller bara glömska?
I morse när jag åkte till jobbet, kände jag på mig att jag missat något.
Jag har ju fem skolor att åka till och på väg till en av dem tänkte jag detta:
Nu missar jag något...
När jag är på lektioner har jag mobilen av och när jag gick på rast såg jag några missade samtal från en person, hon som sköter vår ekonomi. Ringde upp henne och fick besked om att jag just missat ett viktigt möte med vår revisor.
Då tänker man så här: åldern förstås...
Så kom jag ner till förskolan där jag träffade föreståndaren, som berättade att bilen inte startat för hon glömt lyset på över natten. Fick låna makens bil som tur var.
Men nycklarna till skåp, datorskåp mm låg kvar i andra bilen!
Då tänkte jag: hon är inte ens 35!
Jag har ju fem skolor att åka till och på väg till en av dem tänkte jag detta:
Nu missar jag något...
När jag är på lektioner har jag mobilen av och när jag gick på rast såg jag några missade samtal från en person, hon som sköter vår ekonomi. Ringde upp henne och fick besked om att jag just missat ett viktigt möte med vår revisor.
Då tänker man så här: åldern förstås...
Så kom jag ner till förskolan där jag träffade föreståndaren, som berättade att bilen inte startat för hon glömt lyset på över natten. Fick låna makens bil som tur var.
Men nycklarna till skåp, datorskåp mm låg kvar i andra bilen!
Då tänkte jag: hon är inte ens 35!
lördag 20 augusti 2011
Trendspaning
Sitter och bläddrar i en inredningstidning
......och som vanligt tänker man med en suck.
O så snyggt, så skulle jag vilja ha det. Eller den prylen skulle passa hos mig!
Pratar ibland med dottern om att ändra stil i hemmet, men det skulle inte funka. Om man byter stil i ett hörn, passar det inte ihop med det övriga. Och att byta stil i hela huset skulle kosta en förmögenhet!
Jag vet man kan blanda hej vilt, gammalt och nytt nu för tiden, men en viss röd tråd är alltid mest harmoniskt. När man är utomlands blir man lätt påverkad av det landets stilkod och kanske köper med något som inte alls passar in! Det kan bli bra, som för våra vänner som var med till Vietnam och köpte med sig fyra hopfällbara stolar hem. Väl emballerade i alla pappkartonger vi hittade och med silvertape i massor, fick de med sig dem på flyget! Helnöjda!
Barnbarnen vill inga förändringar, utan går runt och tittar och känner på prylar med igenkännandets glädje.
"Var har ni ställt den roliga plastfågeln, som doppar huvudet i vattnet?" frågar de.
- Farmor tycker inte den är fin, muttrar farfar. Men jag kan ta fram den när ni är här.
Nog har de stailat till hemmen, som de fotograferar i tidningen, tänker jag.
Men döm om min förvåning när jag kollade sonhustruns blogg. Hon bad att få fota lite i vårt hus. Visst fick hon det. Resultatet kan ni se på hennes blogg: formelledesign.blogspot.com.
Och det är precis som det ser ut i verkligheten!
......och som vanligt tänker man med en suck.
O så snyggt, så skulle jag vilja ha det. Eller den prylen skulle passa hos mig!
Pratar ibland med dottern om att ändra stil i hemmet, men det skulle inte funka. Om man byter stil i ett hörn, passar det inte ihop med det övriga. Och att byta stil i hela huset skulle kosta en förmögenhet!
Jag vet man kan blanda hej vilt, gammalt och nytt nu för tiden, men en viss röd tråd är alltid mest harmoniskt. När man är utomlands blir man lätt påverkad av det landets stilkod och kanske köper med något som inte alls passar in! Det kan bli bra, som för våra vänner som var med till Vietnam och köpte med sig fyra hopfällbara stolar hem. Väl emballerade i alla pappkartonger vi hittade och med silvertape i massor, fick de med sig dem på flyget! Helnöjda!
Barnbarnen vill inga förändringar, utan går runt och tittar och känner på prylar med igenkännandets glädje.
"Var har ni ställt den roliga plastfågeln, som doppar huvudet i vattnet?" frågar de.
- Farmor tycker inte den är fin, muttrar farfar. Men jag kan ta fram den när ni är här.
Nog har de stailat till hemmen, som de fotograferar i tidningen, tänker jag.
Men döm om min förvåning när jag kollade sonhustruns blogg. Hon bad att få fota lite i vårt hus. Visst fick hon det. Resultatet kan ni se på hennes blogg: formelledesign.blogspot.com.
Och det är precis som det ser ut i verkligheten!
formelledesign.blogspot.com
onsdag 17 augusti 2011
En gammal hjulångare och en gammal soffgrupp
Min man är väldigt intresserad av båtar, framför allt gamla båtar.
Mitt intresse är väl så där, men när han föreslog att vi skulle åka till Motala för att titta på Eric Nordevall II, så nappade jag på det.
I broschyren kunde man läsa att föreningen Forsviks varv bildades 1995 för att bygga hjulångaren Eric Nordevall II. Ångaren är en replik av Eric Nordevall, som byggdes 1836 och 20 år senare sjönk i Vättern, där hon i dag ligger välbevarad på 45 meters djup.
Den nya båten gled /eller vad säger man om en hjulångare?/ in i ett soligt och vindstilla Motala.
Vacker att se, men tycker det skulle vara häftigt om de bärgat den första, som regalskeppet Vasa.
Det skulle kosta 40 miljoner , sa min man som informerat sig, och dessutom är det svårt att bevara en båt man bärgat.
Tänkte vidare och insåg att allt gammalt är inte värt att bevara, ibland får man välja nytt.
Funderar om jag ska låta klä om mina föräldrars gamla soffgrupp från 40-talet.
Lönar det sig?
söndag 14 augusti 2011
En nostalgitripp
I sommar har jag läst en del böcker
- deckare - men en bok som fastnade var
" Min ena mamma hette Rut" av Lotta Backman.
Den var verkligen läsvärd och rekommenderas!
Mycket var igenkännandets glädje, då hon som jag är uppvuxen inom pingströrelsen vid ungefär samma tid.
Boken triggade igång barn och ungdomsminnen i oändlighet med uppväxten i syndakatalogens skugga. Minns när jag var på ungdomsläger i Stora Hultrum. Jag var väl 12 år och vi bodde på en loge, alltså höskulle, där vi bäddade i höet och satte upp filtar på snören runt vårt sovställe, för att göra vår eget bo.
Pojkarna hade en annan loge, som låg en lång bit från vår, och nåde den pojke som blev upptäckt när han smög runt vår loge!
Mitt hår var halvlångt och spikrakt! Jag vill ha det lockigt och brukade ha papiljotter på natten. Man behövde ha vatten för de skulle göra någon verkan och det löste jag genom att ha vatten i en tom bakpulverburk. Så när alla sov rullade jag upp håret och tog bort rullarna innan de andra vaknade.
Varför?
Det var synd att rulla upp håret, man skulle vara som Gud skapat en!
Efter några dagar började vattnet i burken lukta skunk, min kompis höll för näsan när jag rullade håret. Hon var involverad, eftersom vi bodde i samma " tält".
Många i min generation lämnade kyrkan på grund av alla förbud, men med lite perspektiv förstår man att det blev fel, för man var så oerhört noga med att försöka göra rätt!
Tack och lov att Gud har överseende med våra fel och brister och ser på hur vi halkar från det ena diket till det andra.
För nu är vi väl i andra diket, eller??
- deckare - men en bok som fastnade var
" Min ena mamma hette Rut" av Lotta Backman.
Den var verkligen läsvärd och rekommenderas!
Mycket var igenkännandets glädje, då hon som jag är uppvuxen inom pingströrelsen vid ungefär samma tid.
Boken triggade igång barn och ungdomsminnen i oändlighet med uppväxten i syndakatalogens skugga. Minns när jag var på ungdomsläger i Stora Hultrum. Jag var väl 12 år och vi bodde på en loge, alltså höskulle, där vi bäddade i höet och satte upp filtar på snören runt vårt sovställe, för att göra vår eget bo.
Pojkarna hade en annan loge, som låg en lång bit från vår, och nåde den pojke som blev upptäckt när han smög runt vår loge!
Mitt hår var halvlångt och spikrakt! Jag vill ha det lockigt och brukade ha papiljotter på natten. Man behövde ha vatten för de skulle göra någon verkan och det löste jag genom att ha vatten i en tom bakpulverburk. Så när alla sov rullade jag upp håret och tog bort rullarna innan de andra vaknade.
Varför?
Det var synd att rulla upp håret, man skulle vara som Gud skapat en!
Efter några dagar började vattnet i burken lukta skunk, min kompis höll för näsan när jag rullade håret. Hon var involverad, eftersom vi bodde i samma " tält".
Många i min generation lämnade kyrkan på grund av alla förbud, men med lite perspektiv förstår man att det blev fel, för man var så oerhört noga med att försöka göra rätt!
Tack och lov att Gud har överseende med våra fel och brister och ser på hur vi halkar från det ena diket till det andra.
För nu är vi väl i andra diket, eller??
fredag 12 augusti 2011
Efter semestern/sommaren ...
Äntligen har jag kommit till skott, alltså att börja blogga igen.
Hela semestern gick och inget blev skrivet, mycket tid men inte så mycket struktur.
Tiden gick ju och jag blev ett år äldre!
Jag fyllde år och i min ålder hurrar man inte för sig själv på födelsedagen.
Ett år har kommit, säger min man, inte gått. Du har blivit rikare med ett års erfarenhet till!
En av mina söner föddes på min födelsedag. jag minns när han fyllde 10 år och vi båda väntade på att bli uppvaktade av övriga familjen tidigt på morgonen.
Äntligen 10! utbrast han. Jag utbrast inget som fyllde 43
men det var ju ungt! ....tycker jag nu.
Min äldste son fyllde 40 i sommar och presentades med luftballong, som synes på bilden.
Det här med ålder är relativt. För åtta år sedan var min man och jag i Skagen och träffade en konstnär som hette Axel Lind. Han målade så härliga tavlor med det typiska Skagenljuset.
En signering av konstnären visar 7 aug 2003.
Genom att titta intensivt på ljuset när han målade, hade han blivit så gott som blind.
Men en härlig och levnadsglad människa i 90-års åldern. Härom dagen googlade vi på honom och det visade sig att han dött vid 104 års ålder men det stod också att han gifte sig när han var 100 år!
När jag var barn hade någon skrivet i min poesibok:
Redan 10 år,
tänk var tiden går.
Stanna ej och undra
fortsätt fram till 100!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)