Olika leka bäst, eller hur är det?

Ofta ringer försäljare av olika slag ( trots man har True Caller)

Sälja försäkringar, byta bank, osv.

Lite pinsamt kanske, men jag brukar svara att min man sköter det, så ring honom!

I dag ska ju vi kvinnor vara i framkant i precis allt! Stackars de som ska vara insatta i allt, hur orkar de?

Jag är lite gammaldags, men det gör inget!

I går var jag med några väninnor på Öland. Bl a sprang vi runt i mysiga affärer och köpte lite ej nödvändiga prylar! 

När jag kom hem hade maken handlat.

Gissa vem som köpt vad?

Vad händer?

Träffade en kvinna från Irak i dag, som berättade om en av hennes söner.

Han är 20 och gör i stort sett ingenting, åtminstone inget vettigt.

Styr övriga i familjen, som passar upp på honom.

- Förstår inte att ni inte slänger ut honom, försöker jag.

Hon ser på mig med trött blick. Vi gör vad som helst, för att han inte ska göra allvar av hotet att ansluta sig till IS.

Och så är det ju vi som flyttat hit och tagit med våra barn. 

Vi rår ju delvis för att de inte kan känna sig hemma i sitt nya hemland.

Hur många sådana finns det?

En rotlöshet och en lockelse att bli delaktiga av ett sammanhang, att vara någon.

Hon visade med ett kort på honom i mobilen. 

Jag såg en gänglig ung man med vilsen blick, där ingen glädje kunde spåras.

Är det sådana ungdomar, som är delaktiga av dagens tre terrorattacker?

Trygg?

I dag är vi på Volvo ocean race i Göteborg.

Till makens förargelse hade jag svårt att lära mig vad det hette. Lite diffust sa jag att vi skulle titta på båtar i Göteborg, när någon frågade!

Håller på och läser en riktig rysare, ingen deckare, men en bok som handlar om hur det skulle bli om elen slutade fungera.

Den heter : Stjärnklart.

Det utspelar sig i Göteborg och jag tänkte ofta under dagen på hur det blir om vi inte har någon el. 

Tänk vad vi gjort oss beroende. Ingen trygghet där!

Var ombord på en militärbåt och fick höra att militären bevakar våra gränser 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet.

Tryggt mot ryssen?! Räcker det??

Som vanligt gäller det att kasta bekymren på Herren och lita på att Han har allt i sin hand!

Midsommar

Svårt att fatta att det är Midsommarafton idag.

Det brukar ju regna och vara kallt på Midsommar, säger en del. .

När jag var ung åkte vi till Vidablick, där det var dans runt Midsommarstången, ofta i regn.

Nog om vädret!

Igår hade jag med en liten midsommarstång till Tehuset. Satte den på golvet och visade hur man dansar som små grodor runt den.

Ville få lite engagemang i samlingen! Ingen orkade engagera sig, för det var första dagen på Ramadan, så trötta kvinnor var åskådare.

Tur att ingen tog kort just då!

Idag tänkte jag mig ut på morgonpromenad, men till och med hunden ville in!

Blommorna har i allafall förstått att det är midsommar. De blommar för fullt!

Problem - Lycka

Inom familjen har vi ett problem, som ni som känner mig väl vet om.

Tänker inte skriva om det här, men när jag beklagade mig för en väninna sa hon:

Om du inte har detta problemet hade du haft något annat.

Det fick mig att tänka i en annan bana. (Tack Rosie!)

Min mamma minns jag sa, att man håller kvar ett problem tills man får ett nytt.

Såg ett klipp på You tube om en kvinna som lidit av övervikt.

När hon bestämde sig för att gå ner i vikt och träna, lyckades hon få en perfekt kropp och vann flera tävlingar om snyggaste figur.

Blev hon lyckligare för det? 

Nej. Lyckan sitter inte i vikten.

Om någon säjer att han/hon aldrig har något problem, så ljuger personen, eller snarare fokuserar på det positiva i tillvaron och det är naturligtvis det bästa!

I går tog maken ett kort på mig när jag satt i en snödriva, därför att för exakt 45 år sedan satt jag på en snödriva på Nipfjället efter vårt bröllop och han tog ett kort.

Nu tio kg tyngre och 45 år äldre är jag om möjligt lyckligare än då!

Kasta alla bekymmer på Herren för Han har omsorg om dig!

PS OBS! Det är tillrådligt att äta hälsosamt och motionera, istället för att ligga på soffan och käka praliner. Men lyckan handlar om andra saker! DS

Innsbruck

Efter två "sådär dagar" vad vädret beträffat åkte vi till Innsbruck i dag. 

Jag föreslår gärna det eftersom Swarovski utställning och affär ligger på vägen dit.

Av en händelse svänger vi av och åh, vad mycket fint som finns där!

Ögat vill ha mycket och plånboken mindre!

Åkte bergbanan ända upp till alptoppen nära Innsbruck, 2.334 möh och vindstilla. 

Helt fantastisk utsikt. 

Maken fotar och fotar..

Oups en bild från igår kom med!

Botox? 

- Nej

Ansiktslyft? 

- Nej

Bara lite antiagebehandling! 

... som ingick i all-inklusive.

Vad gör man inte när man varit gift i 45 år?!

Österrike - igen

Det är inte alltid man vill tillbaka till samma plats, men till Mayerhofen återvänder man gärna.

Det var två år sedan vi var där och med 70 procents rabatt på hotellet Gutshof så kunde vi inte motstå. 

Man är ju smålänning!

Bilderna talar för sig själv! Så underbart vackert! Gud måste haft en väldigt kreativ dag när han skapade Österrike!

Cykelträning

Tredje gången gillt! 

På grund av regn har vi bytt dag två gånger.

Med spänd förväntan åkte vi till Rosenlunds camping för att hyra cyklar.

Vi var femton, varav åtta som aldrig cyklat förut.

Minst två höll i på pakethållaren medan den som skulle lära sig försökte hålla balansen genom att trampa.

Det var inte lätt för alla att lära sig, men några kunde ta några tramptag på egen hand!

Glädjen gick inte att ta miste på oavsett om man kunde eller inte. Och det har slagit mig många gånger att kvinnorna är väldigt lättroade och skrattar åt allt.

Kanske ett sätt att för ett ögonblick glömma....

En välbehövlig fika efteråt i Rosariet, som överflödade av blommor! En lyckad dag!

Vissa dagar

Vissa dagar tycker man att man inte uträttat något. 

Det man uträttat kanske  skjutit över målet.

När jag verkligen försökt med alla konstens regler att lära de afganska kvinnorna att läsa och allt har gått över huvudet på dem, då blir man lätt frustrerad!

- Du har för hög ambition, säger maken.

Andra dagar har man "gjort något bra", utan att anstränga sig egentligen. 

Som när jag följde med gamla moster till kyrkogården och planterade blommor. 

Hon var så tacksam, så jag skämdes. 

Så lite!

Eller när jag skulle betala parkeringsavgiften och det redan satt ett betalkort i automaten, som någon glömt.

Ringde till den bank som stod på kortet och spärrade kortet. Vilket banktjänstemannen var tacksam för, och ägaren till kortet får vi hoppas!

Alltså att göra något för andra ger glädjen.

Nu älskar ju de afganska kvinnorna Tehuset och uppskattar gemenskapen mer än att skriva svenska. 

Det får vi väl bjuda på!

I morgon ska vi cykla!