Vårens om och men

Nu är väl ändå våren på gång?!

Lite bakslag kan det ju bli, men vi är på väg åt rätt håll!

 Med våren följer lite klädprovning av tunnare kläder. Genast upptäcker man att vintern har lagt till några kilon. 

För inte har väl kläderna krympt i garderoben?

Dags att börja med den nyttiga smalmaten!

 I tisdags skulle Nils och jag laga mat.

Fick bli potatissoppa enl Viktväktarna.

Vi hjälptes åt!

 

   Blev det gott? Vad Nils tyckte vet jag inte,

Men för mig var det viktigast att den var kalorisnål!

Smaken hade underordnad betydelse!

Glad Vårmat på er!!

Nyårsfest

I lördags var jag på Nyårsfest. Det var det afganska nyårsfirandet.

Vi har flera kvinnor på Tehuset från Afganistan. Och nu var det fest!

 

 

De flesta afghaner i Sverige tillhör Hazarerna.

Hazarer utgör 10-20 procent av den afganska befolkningen.

De är illa behandlade i landet, får arbeta som tjänare, ansågs "smutsiga".

Både talibaner och regeringstrupper var emot dem och tyckte de borde utrotas!

De har ett östasiatiskt utseende och tillhör shiiterna.

Men de kvinnor vi har och har haft hos oss är underbara! Så fina och behagliga!

Kulturkrockar?

Javisst! Som att här var det männens fest!

Männen spelade och sjöng - och dansade!

 

 Kvinnorna tittade på.

Tur vi har Tehuset! Där dansar och sjunger kvinnor av hjärtans lust!

Nyårsmaten vad åt man?

Kyckling och ris, förstås!

 Men trevligt var det - men jag tänkte i mitt stilla sinne: hur många hade i dag levt av dessa män om de varit kvar i hemlandet?

 

Ur led..

Ur led är tiden, sa man redan på Strindbergs tid.

Nu stämmer det ju verkligen!

Några dagar tillbringade vi i fjällvärlden, passade på att utnyttja snön, så mycket som möjligt!

 

Sedan hem till vårvärme? Nja, ganska kallt faktiskt, men ljust och lite sol.

Det här är ju inte så ovanligt när man flyttar sig från norr till söder!

Så med tanke på det är inte tiden ur led..

Men terrordåd, nu senast London.

Stenkastning mot polis, förstörelse och rädsla i vårt land...

Och ur led även här:

när jag kommer hem och ser att min novemberkaktus blommar för fullt, då undrar man!

 

Framtidshopp?

Finns det någon fråga som är hetare just nu, än invandrarfrågan?

Åsikter av alla de slag möter oss i massmedia.

Tänker förstås på mina kvinnor, som med ena foten står i hemlandet och den andra i Sverige.

Hur de älskar sitt hemland och sin släkt där, men gör vad de kan för att smälta in här.

Mayeda grät mycket de första dagarna hos oss, men nu har hon repat mod och leende bjöd oss på Kunafe i dag.

 

Ibland behövs det så lite, för att glömma bort bekymren en stund!

Bekymrad kan man dock bli när man läser ett citat från tidningen Världen i dag av Olof Edsinger:

Under de senaste åren är det bara 65 procent av alla invandrarkvinnor som påbörjar SFI och av dessa är det bara hälften som fullföljer.

Av dem som fullföljer SFI, oavsett kön, når cirka 30 procent det som kallas nivå D; detta innebär att man kan läsa svenska som en förstaklassare.

Samtidigt har Sverige avskaffat nästan alla 

så kallade okvalificerade jobb.

Hela 98 procent av våra nyanlända behöver socialhjälp när de är klara med etableringsfasen-alltså när de teoretiskt skulle vara redo att gå ut på arbetsmarknaden!

Kika bakom hörnet

För en vecka sedan skrev jag om att våren var på väg.

Denna vecka var det full vinter, mycket snö och kallt.

Märkligt hur man ( läs jag) funkar.

Då tror man plötsligt: vilken lång vinter det kommer att bli, blir nog aldrig vår!

Så går det några dagar och så är våren tillbaka.

Blommor och fåglar är "klokare".

Inte bryr blommor sig om att det är snö några dagar!

Glada kikar de fram ur snön!

 

Kanske inte glada precis, men inte har de tappat modet!

Samma med fåglarna.

Såg och hörde ett transträck i morse.

På väg till Hornborgasjön förmodligen!

Tror jag alltid kommer att vara förkyld, sa dottern häromdagen.

Hon hade varit sjuk några dagar!

 

Att leva i nuet, sägs vara tecken på god psykisk hälsa.

Gilla läget, alltså.

Nja, men att se fram emot något bättre, kan väl aldrig vara fel, eller?

Ja, de ä...

Det som jag försöker pränta in i "mina" kvinnor är veckodagarna, månaderna och årstiderna.

Nu i veckan sa jag att nu har våren kommit.

De såg väldigt tvivlande ut och frågade:

Hur ser man det?

Förklarade att enligt almanackan är mars en vårmånad.

Vad är det för skillnad på vinter och vår här i Jönköping, fortsatte de.

På vintern är det snö, men inte den här vintern.

Vintern var en helg, typ.

Förstår att de undrar..,

Tänkte hjälpa våren på traven i dag.

Satte in påskris.

 

Och jag hade drivit upp pärlhyacinter i en kruka.

 

Så gick jag ut och fick se snödroppar i gräsmattan.

 Våren klarar sig nog utan min hjälp, tänkte jag!

(tar med snödroppar till Tehuset nästa gång, så förstår de nog...)