Vem mår bra?

Varför lyckas en del människor medan andra misslyckas?

Det finns inget enkelt svar på det.

Om man börjar från början föds man med olika mycket på kontot.

De som har mycket på kontot föds med god hälsa, bra intellekt, har lätt för sig i skolan - glider på en räkmacka liksom.

De som har lite på kontot när de föds, saknar styrka och kanske föds med ett handikapp eller allmän klenhet. Kanske är dåliga i skolämnena, även i idrott.

Men - för att man föds med mycket på kontot är det inte säkert att man förvaltar det rätt. Slarvar med sin hälsa, äter skräpmat, röker och dricker. Har man väldigt lätt för sig i skolan, kan man bli lat och när den dagen kommer då man faktiskt måste börja läsa läxor ids man inte.

Den som har svårt för sig pluggar från början, kämpar, ger inte upp när det är motigt. Sköter sig och är tacksam för framsteg.

Man kan säga att livet blir vad du gör det till.

Du väljer om du vill ha blicken upp eller ner!

Bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk, kan man skämta om.
Och om den första kategorin hjälpte den andra kategorin, då skulle världen se bra mycket bättre ut!

Advent

Advent betyder ankomst, men man vill gärna översätta det med väntan.
För hela den här tiden väntar man.
Vad då på?
Ja, julen - åtminstone väntar barnen på den för då får de paket.

Vi vuxna kan tycka att tiden inte räcker till för alla julförberedelser, men väntar ändå.
Man väntar på snön, åtminstone i år då den än så länge lyst med sin frånvaro.
Barnen väntar också här mer än vuxna, som ju tänker på snöhinder, skottning och halka.
Men ett vitt tunt täcke vill man gärna ha för att få stämning!

För 2400 år sedan fanns profeter i Israel, som förebådade Messias ankomst, men sedan blev det tyst.
I 400 år var det tyst på profeterandet!
Israels barn väntade och väntade och efter 400 år föddes han då i ett stall, äntligen.
Undrar hur många som gav upp och slutade vänta? Ja, folk dog ju förstås, men väntan gick i arv.

Vi har väntat i två månader på att vårt hus ska säljas.

Vad är det jämförelsevis?

Dåligt flyt 2....

Ibland tror man att man tänkt ut allt bra, är ute i god tid och har bra framförhållning.

Det stämmer inte alltid, som i dag t ex.

I morgon tänkte jag bjuda på något fikatillbehör på en av skolorna.

På hemvägen skulle jag köpa de ingredienser som behövdes till en äppelkaka jag gjort för några veckor sedan. Receptet var som bortblåst.
Det jag kom ihåg var rivet limeskal, så lime köpte jag  plus mjöl, socker och ägg för säkerhets skull.
När jag skulle börja baka och läste receptet såg jag att det skulle vara några deciliter apelsinjucie i.
Det hade jag ingen och långt till affären, när man bor i " tjottaheiti"
Minns att jag hällt ut några deciliter jucie i morse, som ingen ville ha. Typiskt!
 Undrar om det går lika bra med pressad citron om man tillsätter socker? Citrus som citrus!
Hittade ett par clementiner också att pressa i. Det funkar nog, om jag inte berättar vad jag gjort, för då kommer de nog tycka att det smakar surt!
Maken kom hem och avsmakade och märkte inget, han tyckte kakan var supergod! Puhh...

Brukar få mail från Adlibris bokförlag och för några veckor sedan hade de ett erbjudande om Liza Marklunds
senaste bok.
-Bli först att få boken till det låga priset av 179 kr. Direkt i brevlådan.
Jag beställde och i dag kom den med posten och i dag fanns den på ICA för 159 kr.
Har jag alltid dåligt flyt?

Nej alla andra dagar har jag bra flyt!

En grej till: När jag skrivit klart dagens inlägg, försvann det. Så det var bara att börja om från början.....

Sånt händer..

Såg på " Så mycket bättre" i går och det handlade om Lena Philipsson.
Hon berättade att hon var ganska blyg egentligen och ville inte ha för mycket uppmärksamhet - privat alltså.

För flera år sedan jobbade jag extra i en klädaffär, som hette Omni.
Det var alldeles i början när detta hände och jag kunde inte med alla finesser med avlarmning och sådant.

Lena Ph kom in  i butiken för att köpa underkläder. Hon var väldigt diskret.
Hon köpte några bh.
/Ph köpte bh!:-)/

Det var de första underkläder jag sålde och visste inte hur man avlarmade dem. Så när Lena som inte ville bli uppmärksammad, gick ur affären tjöt larmet.
Ja, ni kan ju tänka er uppmärksamheten!
Jag tyckte det var väldigt pinsamt, men hon log överseende och sa:
Sånt händer!

Skulle skriva om en annan grej, jag nämnde i förra bloggen, men det har inte hänt än, sånt händer!

Förnöjsamhet, finns det ordet längre?

I dag hade jag tänkt gå på en mingelafton i en affär i ett köpcentra i Jönköping.

Hade räknat ut att tidsmässigt skulle det  funka. Men fick ett par timmars extratid innan och gick ut och in i olika affärer. Köpte några småsaker och så småningom blev kl 18 då ´minglingen´ skulle starta.

Planlöst gick jag omkring i affären och undrade om något skulle hända.
Var fanns det för lockvaror till nedsatt pris? Till slut fick jag fråga en expedit.
- Nej vi har inga erbjudande, utan allt till ordinarie priser (och de är inte låga!).
Tänkte ni skulle umgås, få lite snacks och se er omkring, sa expediten.

Gick därifrån och tänkte på hur vi människor är.
Bara umgås utan att handla varor till nedsatt pris på en medlemskväll, funkar det i dag i Sverige?
Trots att alla vi som var där säkert har garderoben full, så vill man ha mer och naturligtvis fynda och kunna säga.
- Den här var jättebillig, halva priset och vilken kvalitet!

Fredrik Lindström (författare, språkhistoriker mm) har skrivit en novellsamling taget från sin krogshow:
´Ljust och fräscht.´
Novellens barn är ett mycket efterlängtat och älskat barn och har vid fyra års ålder
84 gosedjur,
ett hundratal böcker och
en stor mängd barnfilmer,
musikinstrument,
bilar, tåg, bollar, datorspel och liknade prylar.

Det börjar bli trångt hemma och föräldrarna planerar en utrensningsauktion.
Men vad ska slängas och hur kommer barnet att reagera när du slänger saker?
Tänk om barnet blir kränkt och börjar tro att de inte älskar honom längre.

Hur har det blivit?

Sent men aldrig för sent

Flera gånger har jag varit med om att precis när man gett upp hoppet, då händer det.

Vad har hänt nu?
Det skriver jag i nästa blogg.

Ett exempel som jag skriver om här, hände för länge sedan, närmare bestämt 1967.

Jag hade tagit studenten och tänkte söka lärarvikariat under hösten, för att se om jag trivdes med det för att sedan söka till lärarutbildningen till våren 1968.

Den hösten fanns det inga vikariat trots att jag hörde av mig till lärarförmedlingen varje vecka.
Efter en månad blev jag desperat (det kändes som ett år) och sökte jobb på Ryhov, som då var ett mentalsjukhus. Där visste jag att de behövde folk. Jag fick gå runt på en avdelning (den värsta som kallades stormen) för att se var jag skulle jobba. Fick med mig kläder och nycklar och skulle börja dagen därpå.

När jag kom hem, minns jag att jag gick ner på knä och bad Gud att ge mig ett lärarjobb. Tänkte att jag aldrig skulle klara av att jobba med så sjuka människor, när jag inte var van.
Medan jag bad hörde jag att telefonen ringde och efter en stund kom min mamma in i mitt rum och berättade att en god vän till familjen, som var rektor, ringde och undrade vad jag gjorde nu för tiden och om jag ville vikariera i en femteklass.

Så rullade det på hela den terminen och rullar det på fortfarande!....

Ytterligare lite åldersnoja

I lördags var vi i Nässjö på Bosse Parnerviks sista show.

Han är 73 år nu och ville visa Gubbröran
......medan folk kom ihåg gubbarna han härmade.
Många av "gubbarna" finns inte i livet längre.

Publiken var väl sådär 60+. Så vi platsade ju!
Däremot tror jag inte 30-40 åringar skulle känt till många av gubbarna!

Skämten passade ju också oss, som snart nått 65!
T ex att vakna på morgonen och se att almanackan är helt tom
och när kvällen kommer har man inte hunnit med det heller!

När man knyter skorna funderar man på om man inte ska passa på att göra något mer när man ändå är där nere! Det sista var Magnus Härenstam som sa, en annan 70-åring.

Såg en intervju med Carl Johan Bernadotte, som fyllde 95. Väldigt pigg och alert!
Promenerar varje dag och är inte ett dugg bitter för han valde kärleken i stället för prinstiteln!
Återkom på min 100-årsdag, sa han som avslutning.

Nu ska jag inte skriva om åldersnoja på ett tag för i dag har jag färgat varje grått hårstrå i melerat brunt och guld.

Man är ju inte äldre än man ser ut!

Gilla läget

- Jag äter inte ekologiskt odlad mat.
I min ålder behöver man alla konserveringsmedel man kan få.
/George Burns

Det här med ålder spökar för de flesta. Man är så fixerad vid ålder i Sverige.

Har det hänt något står det t ex 43-årig man rånade 27-årig kvinna.
Är åldern så viktig?

Såg en intervju med Magnus Härenstam som fyllt 70.
Han ser framåt och njuter av nuet.

"Åren går inte, de kommer", säger Stinissen i - Den lilla boken om god tid.
"Vi behöver inte springa mot framtiden, utan framtiden kommer till oss.
Inte en hotfull skrämmande, utan en härlig lycksalig framtid, ty vår framtid är Gud.
Detta revolutionerar både vårt tidsbegrepp och hela vårt sätt att leva."

Vad har detta med att konservera åldern att göra?
Ja, vi vill ju alla se unga och fräscha ut så länge som möjligt!
Det som är bra när man jobbar med barn är att bedöma ålder för deras del är mer en slump.
En personal på förskolan fick frågan av ett barn, hur gammal hon var.
- Gissa, sa förskolläraren.
- Ungefär 90, svarade barnet.
Hur gammal var hon då?
Törs jag mig på en gissning skulle jag tro mellan 45 - 50. Men jag skulle inte våga säga det till henne!

Sådana är vi!

Dåligt flyt?

-Du verkar ha dåligt flyt,  sa en kollega i går.

Ja, ibland är det som om oturen står på rad!

En lärare slutade och det var omöjligt att hitta en ersättare.
Till slut efter mycket pusslande har vi en lösning fram till jul, samtidigt som några elever strular och man ska ha en lösning för dem!

När svårlösta saker staplas på varandra är det lätt att drabbas av världens farligaste sjukdom, modlöshet.
Den är universell - därför är den farlig.

Vi tappar alla modet ibland. Det gör jag, och du, och vi alla. Motgångar är något allmänt förekommande.

För det andra är den farlig för man får återfall. Man blir aldrig immun.

För det tredje är den farlig för att den är oerhört smittsam.
Andra blir nere för att du är nere.
Bra är om man är medveten när man är drabbad. Försöker fokusera på det som är positivt och se livet från den ljusa sidan.

Ibland tar det längre tid, beroende på om tankarna har fått ordentligt fäste.
Ibland går det över direkt, som idag när jag skulle göra en god äppelkaka till efterrätt.

Efter första tuggan förstod vi, min man och jag, att jag tagit salt i stället för socker!
Lösningen blev att vi rev äpple på rivjärnet, strödde på kanel och lite grädde, jättegott!

Dåligt flyt, ja! Missmod, nej!