Typer

Kan Paulo Roberto så kan jag.

Ut och jogga kl halv sex för att bränna fett!

Så sagt och gjort i morse så gjorde jag det.
 Utmed vägen såg jag växter som man med lite god vilja kunde likna vid olika människotyper.
Konstigt va? Den första bilden visar en hortensia som jag skött efter alla konstens regler.
Skyddat den mot kyla, men det räckte inte. Grävde upp den och den hade massor av rötter, men inget liv!

Tänkte på de människor som behöver mycket hjälp.
Man ser dem och ger dem en klapp på axeln, bjuder hem någon gång på en kopp kaffe.
De behöver mycket mer för att blomma. Ta in dem i värmen och låta dem ha en skyddad miljö.
Det skulle hortensian behövt! Vi vill inte ha det besväret, det kostar på i vår stressade värld.
Vi hinner inte, tycker vi.

Maskrosen växer direkt ur asfalten, spelar ingen roll om marken är stenhård.
Den växer ändå -  mot alla odds. Behöver vi inte bry oss om de människorna? Överlevarna.
Jo, men kanske inte på samma sätt som "hortensiorna".
De har ett inre driv och visst vi kan bli trötta på dem, men de lyser upp!

Så har vi då förgätmigej.
Man ser dem knappt, höll på att springa förbi. De finns, men är blyga och kan försvinna i mängden.
Där behövs uppmuntran!

Nästan hemma igen såg jag två rådjur mitt på vägen.
Snabbt upp med mobilen, men på en sekund var de borta.
Det kan väl liknas vid de människor som har en förmåga att glida undan.
Man får inget grepp om dem liksom!

Vilka typer vi än är så kan vi inte leva utan kärlek, det är väl summan av kardemumman! 

Förbli vid sin läst

Ja, det är väl ingen hemlighet att vi köpt en bostadsrätt på Löttorps camping.?

Jag vet att vi har bostäder lite här och där - just för tillfället.
Men sådant ändrar sig med tiden!

Hur som helst åkte vi till Öland under några dagar för att fixa bl a möblemanget.
Först köpte vi en byggsats av dubbelsäng på IKEA och den hopsättningen fixade maken.
Så kom vi till det här att måla om gamla möbler och där får jag inte tillträde!
Jag får slipa och tvätta av möblerna men inte måla.
Är inte tillräckligt noga, så det blir inte jämt!
Beklagar mig ibland, för det är roligare att måla än slipa, men jag kunde ju öva mig på målning!
Det enda jag målar på är naglarna och det ger ingen färdighet!

Så skulle vi montera några IKEA skåp och där höll jag mig framme!
- Ge mig skiftnyckeln, bad mannen.
Gick till verktygslådan och funderade vilket som kunde vara skiftnyckel!
- Nej, det är en hovtång, sa maken.
Javisst, det vet jag väl, försökte jag. Vad det inte det du frågade efter?
Så småningom blev det rätt efter diverse skruvmejslar!
Skåpen blev i hopsatta och stolarna blev snyggt målade.

Och jag blev riktigt duktig på att skruva i skruvar och kände mig som en hel karl! ;-)

Lovsång

Är på Kvinnor i nätverks årliga konferens. I dag har det varit ett helt fantastiskt undervisningspass om lovsång. Talare var en kvinna Viven Hibbert från Salt lake city. Att höra henne spela omväxlande mandolin och olika flöjter var en upplevelse! Ofta behandlar vi lovsång som om Gud är publiken. Det finns ingen publik i lovsång! Vi inbjuder Gud att deltaga. Har du vägarna förbi Arken i dag eller i morgon, så välkommen

Yemine Moche

Några bilder från konstnärskvarteren i Jerusalem. Underbart vackert! Fantastiska dagar här! Nu är vi i Tel Aviv med lika härligt väder! En minneskaramell att suga på i ett regnigt Sverige!

Gamla stan

Vi befinner oss i hjärtat av Jerusalem. Bor på ett mysigt hostel, Jaffa gate hostel, innanför murarna. Gångavstånd till allt man vill se. Bilderna är därifrån kostar 500 per natt i dubbelrum. Kom och se!

Jag packar och packar...

I morgon bär det av igen.

Den här gången till Israel.

Det har blivit många resor det senaste året, både planerade och oplanerade.
 Detta blir en ombokad resa från i höstas, då det var extra oroligt i Israel.
 Det här med packning är en konst, särskilt när man bara ska ha med handbagage på 10 kg.
Jag plockar i och plockar ur och vågen stannar på 12!
Börja om igen och vädjar till maken att ta lite av min packning.
- Du har alltid med för mycket, tycker han.
Och visst, man behöver inte byta kläder varje dag!

Detta packande fick mig att tänka på en sång från min barndom.
Vi hade den på stenkaka och jag gillade att lyssna på den.
Många sånger då handlade om himlen och längtan dit.
Refrängen var: När jag flyttar till himlen med gator av guld o vilken underbar dag det ska bli.
Jag står färdig till flykt till den boning han byggt, det ska bli sista resan för mig.
Versen handlade om att man inte ens behövde packa ner bibeln eller sångbok,
för det behövdes inte i himlen.
Då minns jag att jag tänkte:
Kan man alla sånger i Segertoner utantill i himlen, vad häftigt!

Vända luppen mot sig själv

Låg och löste ett korsord, där ordet lupp passade in på en rad.

Genast fick jag uppslag till den här bloggen.

Oftast vänder vi luppen mot andra och har åsikter om än det ena och än det andra.
Kanske vore det på sin plats om vi då och då vände luppen mot oss själva?
Varför låg jag och löste korsord?
Jo, jag hade feber och värk i kroppen. Hela min värld, eller åtminstone dag rasade samman.
Jag skriver upp vad jag ska göra om dagarna och nu var det extra mycket.
Inget av det blev gjort i dag!
 Kan du inte ha någon dag oplanerad? frågar maken.

För länge sedan gjorde jag en test på vad jag var för person. (det kanske jag skrivit om förut).
Kom fram till att jag var administratör och som en uppmaning till alla administratörer stod det:

Glöm inte rosorna vid vägen!

Dags att tänka på i denna blomstrande tid, som går allt för fort.
Ja, livet går ju inte i repris det heller! 

Favoritfärg

Barn frågar ibland varandra: Vilken är din favoritfärg? Färgen brukar variera med åldern. Mina flickbarnbarn säger med 100 procents säkerhet: Rosa! Vi vuxna ( kvinnor mest) undrar vilken som blir sommarens färg i kläder och inredning. Vi kollar i tidningar och skyltfönster. Tänkte i dag att Gud har inga sådana bekymmer. Han verkar ha samma smak varje vår: Gult!

I sitt rätta element

Nedanför vårt hus är en åker och där har jag följt bonden som gödslat, plöjt , harvat och sått.

Tidigt på morgonen och sent på kvällen har han varit i gång.
Vet att alla bönder har det stressigt på våren för att hinna med allt.
Att man orkar hålla på så betyder att man är i sitt rätta element.
Man måste känna att detta är vad jag ska göra just nu och gör det bra!

I går träffade jag Zlatan. Stor beundran för honom som också var i sitt rätta element!
Ja, det är min tandläkare som heter så. För en tid sedan fick jag tandvärk, som jag skrivit om
och den tandläkare jag gick till då, konstaterade att det var inflammation i en rot.
Han slet och drog och borrade, men lyckades inte fixa till det och det erkände han.
Därför fick jag tid hos Zlatan. Han kunde verkligen sin sak, smidigt och elegant borrade han
och inte fick jag ont efteråt. Det fick jag förra gången.
I flera dagar värkte det efter den tandläkarens ingrepp.
Mitt rätta element var skolan under många år och med viss bävan lämnade jag över stafettpinnen.
Trodde att skola är nog det enda jag kan. Men så kom jag på att jag bakar ju goda ostkakor!
Så nu är jag i mitt nya rätta element och det är jätteroligt!

Bli inte orolig om du inte känner dig hemma i det element du befinner dig i.
Titta bakom hörnet, där finns något bättre!

Seger

Är full av beundran för min man som tog initiativet till Jesusmanifestationen i Jönköping. Som pionjär är man ensam och det krävs mod att genomföra. I går gick det av stapeln och ca 200 personer gick i tåget genom staden kl 14 under sång och musik. Plakaten vi bar handlade bara om Jesus. Det gjorde också vittnesbörden som gavs på Lundströms plats där tåget stannade. Nästa år tror vi på minst dubbelt så många. Första lördagen i maj 2014!

Fira 1 maj eller förundran.

Första bilden visar min 1 maj tradition.

Sedan jag var barn gick vi alltid upp till Huskvarna stadspark och hörde vårsånger och vårtal.
 Ja, en hel del år bodde jag inte här och då gick det inte, men nu missar jag det inte!
Första året jag flyttade tillbaka cyklade jag till parken och var där klockan sju .
Jag hade för mig att det började väldigt tidigt. Klockan halv nio kom musikkåren tågande upp till parken.
Där hade jag stått och frusit (det var kallt då också) i en och en halv timme!
Men det var ju så viktigt, mindes jag. Första vårtalet jag minns började "Visst gör det ont när knoppar brister...." Studenten som höll talet läste hela dikten. Jag hade inte hört den förut och blev så förundrad över Boyes träffsäkerhet.
I år började också vårtalaren med samma dikt.
Ja, den är ju bra, tänkte jag. Men förundran, nej.
Man kan nog bara känna förundran första gången.

 De senaste fyra åren har en annan tradition lagts till.
 Ett av våra barnbarn är född 1 maj, så då är det kalas.
I  år ingick balettuppvisning förutom tårtkalas och fiskdamm.
Det vill man inte missa för det är ju ännu viktigare än vårtal och vårsånger!
Där kan man känna förundran varje år faktiskt, för varje år hon fyller har det ju hänt något nytt sedan förra gången.
Annars är det väl förbehållet barn att förundras. Varje dag upptäcker de något nytt!