En stund varje vecka brukar jag vara på vår förskola,som heter Fru Ebba. Det är jättemysigt att sitta med barnen och läsa en saga eller vara med dem i lekrummet.
I dag såg jag att några flickor lekte med något brunt lurvigt och undrade vad det var.
Då fick jag se att det var min gamla skinnmössa sen tonåren, som jag gett till förskolan. Jag brukar ge väskor och annat som jag inte använder som de kan ha när de leker.
Jag satte på mig skinnmössan och tänkte tillbaka.
Ibland hade jag den ut och in, när det var modernt.
Jag hade den ibland inomhus, när jag var med i strängmusiken! Det var ju så när jag växte upp i Pingstkyrkan att någon slags huvudbonad skulle man ha när man sjöng i kör eller uppträdde på plattformen.
Jag minns särskilt en gång när vi skulle åka med vår ungdomspastor till hans förra församling i Vetlanda. Kort hår var ju inte heller tillåtet, fast en del i likhet med mig, som hade spikrakt hår,
ve och fasa - vi klippte oss!
Nu fick vi inte visa att vi hade kort hår i Vetlanda, så ungdomspastorn sade strängeligen ifrån att vi som hade kort hår fick inte ta av oss mössan.
På mötet när vi sjöng var det väl ok, men efteråt blev vi bjudna på fika i ungdomsvåningen och där var det varmt! Jag kände hur svetten rann i nacken, men ta av sig den tjocka skinnmössan, var inte att tänka på!
Jag förstår att de vuxna på den tiden gjorde det som de trodde var rätt, så jag är inte ett dugg bitter från den tiden.
Men den var en lustig känsla att sätta på sig skinnmössan igen ...
..... och minnas den gamla goda tiden, eller!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar