Vad är problemet?

Vår lilla hund är så lugn och snäll.

Gläfser till om någon knackar på dörren, annars inte.

I går hörde vi henne skälla ursinnigt bakom vår tomt.

Jag tänkte: Är det vildsvinen som kommit nära? De är på väg åt vårt håll!

Nej, det var en sopsäck, som blåst iväg!

Kom att tänka på oss människor, som ofta blir arga på onödiga saker som att behöva stå i kö, omläggningar av trafiken, att inte bilen framför kommer igång fort nog när ljuset slår om till grönt.

Arg kan man bli på riktigt över mycket som händer i Sverige nu för tiden.

Vi rår alla för det, att ondskan fått fotfäste.

Inte bara de som står på barrikaderna och skriker om full frihet och älska med vem du vill! Även  vi som tycker annorlunda rår för det, i och med att vi tiger.

I allt fler skolor praktiseras barnyoga/sinnesro. 

Även förskolebarn sitter och mediterar och använder ordet "aum", som är ett hinduistiskt mantra, som är ett åberopande av de hinduistiska gudarna.

Linda Bergling jobbar på ett kristet alternativ till detta. Därför om ni som läser detta har erfarenhet eller hört av andra som har vetskap, hör av er till mig!

Ur led är tiden som sagt. 

Varför blommar annars min novemberkaktus nu?!

Påsk

Tog en hundpromenad i solen och såg de första tussilagon.

Ni som bor i varmare trakter har sett dem tidigare.

För en vecka sedan gick jag runt sjön med hunden.

Trodde det var vår även på andra sidan sjön. Men inte det!

 Snösörja omväxlande med lervälling, så det tog en timme extra att gå.

I dag blev det en kortare påskvandring och nu sitter jag på altanen med en kopp kaffe och en skål med några tussilago.

Njuter? 

Ja, och håller tankarna borta från Bryssel och allt annat hemskt som kryper inpå oss!

Så plingar det till. Får ett sms från en kvinna med fingerat namn och skyddad identitet.

Hon önskar mig glad påsk.

Hon som lever i ständig skräck för att mannen ska hitta henne och barnen.

Hälla syra på henne - igen.

Verkligheten kommer närmre.

Citerar Birros titel på debattinlägget jag läste förut:

Jag dumpar min oro vid Jesu fötter.

Vänskap

Är det så att vänner betyder mer, när man blir äldre?

Under uppväxten var åtminstone jag omgiven av kompisar. 

Uppvuxen inom frikyrkan i Smålands Jerusalem. 

Man tog det för självklart!

På något vis var man omsluten av vänner runt sig plus en eller två generationer över sig, som brydde sig.

Nu är de generationerna borta. Har en gammal moster kvar, som jag besöker regelbundet. Hon är viktig!

Några syskon i livet har varken maken eller jag.

Vi har sex härliga barn, med respektive och barnbarn, som vi älskar.

Det blir på ett annat plan och de kan nog tycka vi är lite mossiga ibland!

Känner mig så rik med väninnor i alla åldrar!

Några är före detta arbetskamrater, några reser jag med till när ochfjärran, några är nuvarande arbetskamrater.

Och ej att förglömma mina Tehuskvinnor från alla håll och världens kanter! 

De är så kärleksfulla!

I helgen bodde jag hos en väninna i Stockholm. Skulle besöka Arken.

Härligt när systerskapet blomstrar!

Nu har jag inte nämnt maken, som är min bästa vän.

Men det har ni väl räknat ut?!

Olika falla ödets lotter

Ja, vi har olika förutsättningar.

50 är det nya 40 och 

70 det nya 60 osv. 

Vi lite äldre har fått råg i ryggen. Eftertraktade på arbetsmarknaden, är många av oss.

Tränar som aldrig förr och frotterar oss bland ungdomar på gymmen.

Speciella klädaffärer för äldre finns inte längre, utan samma klädstil oavsett

ålder gäller.

Hälsosam kost, viktfixering och allmän medvetenhet om det mesta.

Ja, inte datorkunskap förstås, om jag får tala för mig själv!

Skilsmässorna ökar som aldrig förr bland 60 plus.

När min mamma träffade sina väninnor pratade de inte om bantning, snarare bytte de kakrecept!

Mina "tanter" på Tehuset, många i 50-årsåldern, ser mycket äldre ut.

Deras kroppar är redan förbrukade på något sätt.

De har ont i rygg, ben och händer, efter ett tufft liv.

Utan dammsugare, assistent och tvättmaskin har kroppen, som utfört dessa arbeten, tagit stryk.

Till det kan tilläggas traumatiska upplevelser.

Återigen tänker man: 

"Vad mycket man har blivit besparad ifrån!"

Se bakåt eller framåt?

I går träffade vi några vänner och pratade om förr i tiden.

I vår ålder är det lättare att se bakåt, man har perspektiv på tillvaron.

Vi var nog eniga om att det då kristna Sverige var lättare att leva i än nu!

För övrigt är mycket bättre nu - allteknik t ex.

I kväll ska jag vara på Fjällstugan i Jönköping och berätta om Tehuset.

Nervös? Inte ett dugg - för det jag ska tala om, men nervös för att inte dator plus bildkanon ska funka. 

Inte orolig för att det ska bli strömavbrott, men att jag inte ska komma ihåg vad man trycker på för att det ska bli en bild!

Maken har visat mig otaliga gånger, barnen suckar och jag minns nada!

Är jag dum i huvudet??

Jag kan baka med assistent, jag vet hur spis och ugn fungerar när jag ska laga mat och kaffeautomaten begriper jag mig på. 

Blogga kan jag - men visa ett bildspel!

Tacka vet jag diabilder!

Är nog en generationsfråga!

Barnbarnet Nils 1,5 år är en fena på teknik! Fick han det med modersmjölken, månne!?

Överallt och ständigt

Till frukost tuggar jag i mig "tankar för dagen" tillsammans med yoghurt och müsli.

Under det senaste året har kosten varit ensidig, ja inte yoghurten utan " tankar för dagen" tar till 99 procent upp flyktingfrågan.

Man vänder och vrider på problemet för att ge lyssnarna dåligt samvete.

Varför gör vi inte mer??

Förr hette det "morgonandakt" och hade en kristen touch.

En hoppingivande start på dagen, att lita på Guds närvaro, beskydd och hjälp.

Ska man då blunda för flyktingfrågan?

Verkligen inte, men man kan som enskild göra det som man blir ledd till av Gud dag för dag om man börjar med en morgonandakt av det "riktiga" slaget!

Årstider

Minns att jag klagade vid juletid över att inte julstämningen infann sig.

Snön lyste varken vit på fur eller gran.

Nu däremot suckar man när man tittar ut genom fönstret och ser att det snöat igen.

Tragglar med kvinnorna på Tehuset om årstider och månadernas namn och till vilken årstid månaderna hör.

Inser att man måste skjuta fram årstiderna en månad.

Vad man lärt är att vinter är det i dec, jan och feb.

Vår i mars, april och maj osv.

Nu är det vinter jan, feb och mars.

Vår i april, maj och juni. Sommar juli, augusti och sep. Och höst i okt, nov och dec.

Ställer man in sig på det, funkar ju livet!

I år är det tidig påsk och varför kan man inte ta fram påsksaker redan?

.....när man kan äta semlor till lucia!

Ur led är tiden!

I min barndom sjöng man i en sång:

Här växlar det av dagar, år, av vinter, sommar, höst och vår..

Men Jesus är densamme än, 

förblir och är vår bäste vän. 

Hans nåd av ingen växling vet, 

den är av evighet.

Tryggt att veta!