Mina flickor

I dag har Maria namnsdag.

Jag har en dotter som har det som andranamn. Firar man det?

Ja, jag tycker man ska ta alla tillfällen att fira!

Nu är det lite speciellt när man bara har en dotter, så i går var vi på bio hon och jag.
Vi fikade innan förstås och pratade, som det inte blir så många tillfällen till på tu man hand.
Frågade om hon tyckte det var skönt att jag inte var hennes chef längre.
Det tyckte hon.
Nu är jag bara mamma.
För er som inte vet så var jag hennes rektor alltsedan hon började jobba på kristna skolan som lärare.

 Mariadagen är lite speciell eftersom jag för 36 år sedan födde en dotter på den dagen,
men som inte överlevde förlossningen.
Det var traumatiskt, men ändå en parentes i livet.
 Det går att gå vidare och året därpå födde jag en välskapt gosse!

Nu är det ju lite speciellt med döttrar för en mamma,
även om jag är jätteglad för mina fem pojkar!

Det fantastiska är att med årens lopp får jag döttrar.
På bilden syns två av de extra döttrarna som lagts till familjen tack vare mina söner.
.... och det finns två döttrar till!

Roligt för dottern också med extra systrar! 

Efterrätten

I lördags träffade jag tre av våra åtta barnbarn.

Det är lycka!

 När man varit med så länge och kunnat följa sina egna barn och en massa skolelever,
har man märkt att barns fritidssysselsättningar förändrats.
För att inte tala om när man själv var barn, då det inte fanns datorer eller TV.

Hade en barndomsvän som heter Maiken. Vi lekte så gott som varje dag ute eller inne.
Vi hittade på egna lekar som att kasta penna eller gå på stolar och bord.
Den sista leken gjorde vi när vi var ensamma hemma, för den är precis som det låter,
man ska förflytta sig runt i lägenheten utan att nudda golvet.

Kasta penna - då låg man på en soffa, med benen på soffan och resten av kroppen utanför
och kastade en penna så långt man kunde och skulle försöka ta den utan att fötterna lämnade soffan!
Akrobatiska övningar båda två!
Nu sitter barn ofta framför datorn eller TV:n och rör på sig minimalt.
Nu menar jag inte att mina barnbarn gör det jämt, men ibland så...

Så när vi var hos grabbarna när deras föräldrar var borta, spelade vi spel.
Vi hade hjärtligt roligt allihop och fick röra på oss ordentligt i vissa lekar.

I TV 4 går en serie om familjen annorlunda, har bara sett ett avsnitt,
men kunde inte låta bli att tänka på hur det var när vi hade våra sex barn hemma.
Då fanns det stunder när man längtade efter att sätta sig med en bok i lugn och ro en stund.
Den tiden fanns inte.

Nu finns den, så nu kan jag ta mig tid då och då med en bok!
Så min fritidssysselsättning har också ändrats med åren!

Därför är det en trevlig omväxling att leka med barnbarnen - det var ju så länge sedan man lekte!
Åka skridskor med ett av barnbarnen är också en del av efterrätten!  

Misstänkt?

I går var jag i stan, alltså Jönköping.

Gick några ärenden innan  jag skulle träna (så fick jag det sagt!).
 När jag skulle passera Hoppets torg höll polisen på att sätta upp plastband så ingen skulle kunna passera.
Folk började samlas och man frågade varandra: Vad har hänt?
Man trodde det var ett rån. Fler polisbilar slöt upp så det var sammanlagt sex stycken.
Nu hörde vi att någon placerat ut en slags bomb utanför banken på ett av torgen.
Stod och tittade en stund, sedan började jag gå en omväg för att ta mig förbi platsen.
Plötsligt kände jag någon rycka tag i min arm bakifrån och vände mig om och såg att det var en polis.
"Jag tog fel." sa han när jag vänt mig om.
Funderade vad han menat. Men fick förklaringen i morse när jag hörde på nyheterna.
Man hade anhållit en kvinna som placerat den fejkade bomben.
Antagligen sökte de en liten blondin i svart jacka!

Jag håller på att läsa en bok om Jack the Ripper, så jag var väl lite skärrad inombords.
Allt gick bra och allt är lugnt!

Fast Sebastian var lite orolig på kvällen när vi pratade om det och sa med eftertryck:
- Om polisen hade tagit dig, så hade jag kommit och räddat dig!

Vilken hero!

Den som söker...

Fastän det är full vinter ute vill jag försöka göra vårlikt inomhus.

Tycker det är dags !

Så jag bestämde mig för att byta kuddar till något blommigt.
Nu för tiden tänker jag: Har jag något passande? Behöver jag köpa nytt?
Oftast inte! Jag visste att jag hade två blommiga kuddar i min vind.
Ja, det är min, därför att maken har en egen vind med sin - förlåt - "bröte" som man säger på småländska!
Tycker jag har full koll på min vind, skulle kunna gå in där med förbundna ögon och hitta vad jag söker.
Så trodde jag, tills jag började leta efter kuddarna!
En hittade jag efter lite letande, men inte den andra. Däremot hittade jag "god jul" bokstäver i trä.
De har jag letat efter i två jular utan att hitta. Köpte dem för två och ett halvt år sedan då det var väldigt inne.
Helt plötsligt var de där i en låda!

Minns när barnen var små och letade efter försvunna saker.
"Be till Gud" sa jag, så hittar ni vad ni söker!
 En gång hörde jag en av dem säga till den andre: Hann du be?
Ja, ja får väl se om jag hinner be, om den andra kudden alltså! 

Ett sätt att spara pengar

I lördags skulle jag till Alingsås, träff med Kvinnor i nätverk

Det är en välsignelse att det finns GPS!
Jag är så virrig när jag ska hitta någonstans.
Vad enkelt, bara skriva in adressen och så plötsligt är man där!
Ja, så plötsligt går det ju inte om man inte kör så fort bilen går förstås. Det gör man ju inte, bara ibland!
När man kör på riksväg 40 mot Göteborg kommer man efter några mil från Jönköping till några mackar som ligger i en hög, kan man säga, alltså tätt. Där är det plötsligt 70.
Antagligen för att man i lugn och ro ska kolla om man inte behöver tanka!
Bilen framför mig höll 70, så det var bara att sakta ner. Jag behövde inte tanka, så därför hade inte jag tänkt sakta ner.
För det gäller väl bara dem?
Men tur var att bilen framför körde 70, för minsann stod det inte en polisman och sköt med sin "pistol" rakt på mig!
Jag kollade hastighetsmätaren och andades ut!

 Kom på en krönika som Tomas Sjödin skrivit. Hans fru hade sluppit fortkörningsböter och med glädje konstaterat att hon sparat massor med pengar! Hon skulle köpa nya skor för de pengar hon sparat!

Det hade ju jag också gjort, sparat pengar.
Så vad ska jag köpa?
Funderar mycket på det!

Luftslottet som sprängdes

Träslottet byggt av Huskvarna Vapen AB

Huskvarna-Jönköping och Vättern i utsikten!

Luftslottet som sprängdes

- en titel på en känd bok
 men passar också in på det här inlägget!

 För ett och ett halvt år sedan bestämde vi oss för att sälja huset på landet och flytta in till stan.
Vi båda slutade förvärvsarbeta, men inte Sebastian, så det skulle innebära att han behövde skjuts till jobbet varje dag. Sagt och gjort. Vi fick tag på en fantastisk takvåning i Tornvillan i Huskvarna.
Jag bara älskade den, med den fantastiska utsikten åt alla håll! Några nackdelar upptäckte vi inte.
 Sagt och gjort! Vi köpte den plus en etta i samma hus till Sebastian.
Gick som i ett rus och möblerade lägenheterna i detalj - i huvudet!

Så skulle vi sälja vårt hus med intilliggande gårdshus. Just då stannade bostadsmarknaden upp. Oron i Grekland gjorde det bl a. hus inte gick att sälja! Vi hade visningar flera gånger - men ingen seriös intressent.
Vi bytte mäklare, inget hjälpte. I maj i fjol tog vi bort skylten och tänkte sälja takvåningen i stället.
Hade haft båda lägenheterna uthyrda under våren. Det gick inte att sälja dyra borätter heller.

Så det blev att hyra ut igen och det var inga problem. Men nu när vi bytte hyresgäst var de villiga att köpa.
Så nu har luftslottet sprängts!

Ja, och hur känns det? Bra faktiskt.

Sebastian får skjuts med en granne på morgnarna och jag bakar ostkakor i hans kök.
Får jag lappsjuka tar jag en sväng till A6 och känner "pulsen".

Sören är lättad att slippa gräsklippningen och snöskottningen som hör till Tornvillan
och han har varit typ vicevärd, ordf i Brfföreningen, under den här tiden!

Game over!!!

Alla hjärtan

Dagens bilder är väl ingen överraskning precis.

En dag som är värd att fira, eller?
Vet om tonårstjejer som  stannar hemma en sådan här dag,
därför att de inte får någon uppvaktning,
ingen uppmärksammar dem en dag som denna.

 Ska man ta bort den?
Då ska man väl ta bort både mors och fars dag i så fall för att inte stöta sig med dem som saknar en mor eller far!
Eller jul, många är ensamma då. Nej , det blir absurt!
Använd alla hjärtans dag för att uppmärksamma någon du tror behöver det, någon som är ensam!
Många av oss tar för lätt på relationer, lite av slit och släng mentalitet har smugit sig in även i relationer,
vi hinner inte är ett vanligt argument.

Lite av detta finns också inom äktenskap eller sambo - att byta ut när man tröttnat, spänningen är över.
Hörde om ett äldre par som varit gifta i 50 år.
  De blev tillfrågade hur de kunde hålla ihop så länge.
 Mannen funderade en stund sedan sa han stilla: Vi är uppvuxna med att man lagade saker.

Ha en riktigt trevlig alla hjärtans dag och dela med dig av ditt hjärta!

Om du undrar vad det är för ett hjärta på bilden så är det gjort av björkkvistar - i Norge.
Norrmännen är uppfinningsrika!

Föresten blombuketten är en gåva från maken!

Fettisdagen

Det finns väl bara ett motiv som gäller i dag
och det är semlan
eller hetväggen
 
... som man också kallar den!

Semlan har fått ett uppsving de senaste fem, tio åren och är populärare än någonsin!
Var och tränade på Friskis i kväll och ledaren frågade hur många som ätit eller skulle äta semlor den här dagen.
Alla räckte upp hand!

När jag var barn bakade min mamma semlor och de var inte så goda som köpta.
Hon tog väl vanlig bulldeg tror jag och det blev för kompakt på något sätt.

När jag gick i skolan köpte vi semlor i det intilliggande kondiset, som hette Anna-Gretas.
Det var inte restaurang på den tiden, ni som kan Jönköping.
En semla kostade 25 öre!
När jag skriver så här hur det var förr, känner jag mig som 100 år!

Några elever frågade en gång om jag åt på trätallrikar när jag var barn.
De hade väl läst i historieböckerna!
Fast i dag kostade semlan 25 kr, alltså ett pålägg gånger 100 från barndomen.

Så siffran 100 var inte så fel!

Bra initiativ

Jag har skrivit förut om vårt slöseri med jordens resurser och det väl värt att upprepas.

Nu är inte jag  en ekorre som sparar på allt.
Behöver påminna mig själv om återanvändning då och då.

 Kom på en dag när jag slängde några plastpåsar att min mamma hon sköljde av påsarna inuti
och när de fortfarande var blöta satte hon fast dem på kaklet vid diskbänken.
Hon köpte inga burkar för att förvara frysta kakor eller bär,
 utan använde tomma mjölkkartonger, bregottförpackningar och sirapsflaskor till saft!

När jag var nygift gjorde jag likadant
och t ex sydde om kläder, lagade och lappade
och t o m vändsydde kragarna på makens skjortor när kragarna var slitna.

Var vi fattiga?
Nej.
Är jag småländska?
Ja.
Tror inte det var orsaken, utan man gjorde så helt enkelt på den tiden,
på 1800-talet, nej 1900-talet förstås!
Så ganska nyligen faktiskt!

Menar jag att vi ska gå tillbaka dit?
Nej det går inte.
Förvaringsburkar och plastpåsar är billiga om man inte envisas med att ha Tupperware!
Det är för lätt att köpa nytt!
Tänka efter före bör man i allafall för miljöns skull!

Det klagas på H&M för de har barnarbetare i tillverknings länder,
men en sak jag läste som är bra är att de startat en klädinsamling i vissa butiker.
Man kan lämna in vilka plagg man vill oavsett märke och skick,
och för varje klädpåse får man 50 kr rabatt vid köp för 300 kr.
Allt insamlat återvinns.
Projektet börjar vecka 8.

Mer info på
www.hm.com.

Bra initiativ!

Säg Marabou "m", det räcker!

I onsdags var dottern och jag på bio, Les Miserables.

Det var  verkligen en bra och sevärd film!

Ganska lång men duktiga skådespelare och innehållet - det goda segrar över det onda!
Det om något behöver man se i dag, då det finns så mycket ondska, näthatet för att bara nämna något.

Vi fikade först (hörde att fika och köande kännetecknar oss svenskar!) Biogodis också, tänker jag.
Mitt har alltid varit "m".

Minns när jag och min bror var på bio för måånga år sedan och jag välte ut min m-påse
så alla kulor rullade ner för det lutande golvet och det var under en tyst och känslosam scen!

Så är det ju så här att när dottern tog en, tog jag tre kulor!
Varvid jag väl hemkommen började få ont i en tand!
Jag hade känt av och till under en tid, men nu gjorde det riktigt ont!
Så i går morse ringde jag tandläkaren och fick komma akut.
I den här åldern tänker man inte på att det kan göra ont, utan hur mycket det kommer att kosta!
Det var inflammation i en rot till tanden, så det blir rotfyllning mm.

Det berodde inte på "m" sa han, utan detta har jag haft i ca 10 år!
 ... och så småningom visar det sig!

Ja, det blir en lång och dyr historia, suckar jag i mitt inre.
Men Les Miserables var bra, så se den!

Med eller utan "m"!

Falleri fallera falleralla

Många med mig inser att julen, ja hela december givit oss välfärdsproblem!

Det handlar om vikten!

Vi i västerlandet äter för mycket och ofta fel mat.
Inte alla, men utbudet är så stort och det är svårt att stå emot.

Michelle Obama hade ett tydligt mål när hon flyttade in i Vita Huset, att bekämpa den växande fetman i landet och startade en rörelse " Let's move"

65% av världens befolkning lever i länder där övervikt och fetma dödar fler än undervikt.
Nästan 43 miljoner barn under 5 år var överviktiga. Fetma går att förebygga!

 Man ska aldrig handla hungrig, jag vet!
Man ska alltid följa den uppskrivna listan, jag vet!
Man ska aldrig ta om, jag vet!

Förra veckan skulle vara en fastevecka, se mittbilden!
Det funkade jättebra, särskilt när man kan pressa frukter själv i en råsaftscentrifug.

Denna veckan ska vara en "sparsam på kalorier vecka" se översta bilden!

Var kommer semeltårtan in?
Ja, den halkade in i lördags.
Plötsligt bara fanns den där i en kartong och den var jättegod!
Vad kan vi dra för slutsats?
Att man är bara människa rätt och slätt och faller för frestelser ibland.

Men det var faktiskt enda fallet på hela veckan, så jag känner mig nöjd trots allt!

Tanten

Här står jag i tanthatt!

Jag är ju en tant fast det är svårt att erkänna!

Förr i tiden när jag var barn, sa man alltid tant och farbror till vuxna människor.
Det var inget konstigt med det! När jag träffade en kamrat (ordet kompis var inte uppfunnit) neg man åt kamratens föräldrar och sa tant Rut och farbror Karl-Erik när man tilltalade dem.
Det var ett sätt att uttrycka sig artigt!
Säga du till vuxna det var uteslutet. Vet om jämnåriga som inte duade sina föräldrar.

När jag hade tagit studenten vikarierade jag som lärare en termin. Diskussionens vågor gick höga på lärarrummet om eleverna skulle få dua lärarna. Det var olika åsikter. Hur det var så beslöt man på ett kollegium att eleverna skulle få dua lärarna, detta var 1967. Eleverna fick höra detta och samma kväll var jag i en kyrka på en samling.
Där var en av mina elever med några kamrater.
Hörde att de tisslade och tasslade om något och plötsligt gick min elev fram till mig och frågade:
-  Kan du säga hur mycket klockan är?
Jag svarade, varvid eleven sprang fram till kamraterna och sa:
- Där ser ni att jag vågade säga du till henne!

Nu har vi hamnat kan jag tycka i andra diket.
Artigheten är sällsynt och att se någon niga eller bocka, det finns inte!
Är det vi, de vuxnas fel? Vi tar illa upp om någon säger tant och när ett gäng i min ålder träffas så säger man:
- Vi ska ha en tjejträff hemma hos oss.
Hörde om ett gäng  kvinnor (tanter) i en kyrka som hade regelbundna träffar
och kallade sig förut för 50+ eller 60+.
Nu kallar de sig Livslust i stället ...
.. och livslust det har vi - vare sig vi är tjejer eller tanter!