När man är...

Pensionär, smaka på ordet! Det smakar gammalt, förlegat och off. Kan inte förlika mig med tanken, förtränger den, skjuter den på framtiden...

Jag brukar vara på vår förskola ibland när det är lunchtid för att hjälpa till.
I tisdags satt jag med några 5-åringar och åt lunch. Så sa Nora till Lilly:
- Vad jobbar din mamma med egentligen?
- Hon letar efter pensionärer.
- Letar hon efter pensionärer?
- Ja, jag såg henne stå och prata med en gammal en häromdagen.
- Ja, då var det en pensionär
- Han hade käpp.
- Ja, då var det verkligen en pensionär!
Lillys mamma driver ett företag som heter Veterankraft.

I morse höll vår kock morgonsamlingen med personalen. Han kommer ofta med tänkvärda saker.
Han pratade bl a om att alla har gåvor som Gud vill använda, och om han får det kan det gynna många.
Som exempel tog han pojken med 5 kornbröd och två fiskar. Det kom att räcka till många när de blev välsignade.

Samma med våra gåvor om vi låter Gud bruka dem.
De gåvorna försvinner väl inte när man blir pensionär, eller pensionist, som det heter på norsk!

När man är en glad pensionär....

Ingen återvändo

I år firar vi 20 års jubileum sedan vår skola startade.

18 år av de 20 har vi varit på samma ställe, Strandängen.

Vi har kvar åk F-5 i det området, så jag passerar våra gamla lokaler när jag ska dit.
För några veckor sedan rev de det hus vi använt till aula, samt förskolans första lokaler. Det var lite jobbigt att se, men förra vecka började de riva den byggnad, som skolan varit i och det kändes jättesorgligt. Varför, kan man undra när vi nu har ännu finare lokaler för högstadiet? Kanske var det känslan, som fanns där, trivseln, trots lite sunkiga lokaler, livet i väggarna!

Konstigt! När vi utvärderade första året i nya lokaler, visade det sig faktiskt att trivseln varit större på förra stället.
Var allt plötsligt för bra? Var det just längtan efter att få det bättre, som var hela grejen?

När jag åker till skolan vi har i Huskvarna passerar jag en fd högstadieskola. Ja, det är ingen skola där nu, allt är jämnat med marken. Man kan inte ens se att det varit en stor byggnad där. Konstig känsla där också och jag undrar om de elever och lärare som dagligen varit på den platsen grips av nostalgi när de passerar?

Usch, nej låt oss se framåt i stället, låta minnen förbli minnen och njuta av nuet.

Kan man det är man i god psykisk form!
Vem vill inte vara det?!

En vinstlott!

För 25 år sedan föddes Sebastian med en massa odds emot sig.

Jag har skrivit om honom förut och om hur livet gestaltat sig.
För ett år sedan började han prata om att när han fyller 25 är det en jätteviktig dag!

Han skulle ha stor fest med öppet hus, bjuda hela församlingen och som grädde på moset ge ut en bok om sitt liv. Den skulle han sälja och överskottet skulle gå till Ankarstiftelsen, som bygger skolor för indianbarn i Colombia.

Vi försökte tona ner det hela och dagen blev ändå godkänd. En bok med många foton på honom fixade hans pappa med ett fotoprogram i datorn. Däremot hur den ska massproduceras och säljas har vi inte kommit fram till! Kalas med mackbuffé blev det. Mackorna bredde han själv med utsökt precision och noggrannhet.

På önskelistan stod en svart kamera med zoom. Ja, det fick han!

När vi satt och åt på denna stora dag, reste sig syster Johanna och överräckte en blomma till oss föräldrar på Sebastians uppdrag.
Han hade bett henne om detta för att tacka för allt gott vi gjort för honom under 25 år.
Det var rörande!

Tänkte: från att ha uppfattat att vi fick en nitlott när han föddes, upptäckte vi snart att det var en vinst till hela vår familj!

Han är kittet på något sätt!

Nytt år nya möjligheter

En femtedel av alla svenskar avger nyårslöfte.

19% av dem håller löftena.

De flesta löften handlar om att äta bättre och att motionera.
Det är precis som om nyårsnatten skulle vara något magiskt och att de löften man ger då är lättare att hålla.

Det ligger en klasskillnad i detta också.
Höginkomsttagarnas löften handlar mer om motion och hälsa än låginkomsttagarnas löften.
De ger hellre löften om bättre ordning på sin ekonomi.

När man frågar personer på stan vad de önskar inför det nya året får man olika svar.
Äldre människor önskar att få vara friska - yngre tar nog det mer för givet.
En tjej önskade få fler vänner på facebook.
Det är väl bara att göra en vänförfrågan?
Hur värdefullt, undrar jag, är det med ytliga vänner på facebook? Nära vänner har man väl oavsett facebook?

För en del betyder facebook mycket, som för Sebastian t ex.
Han beklagade sig förr att han inte hade några vänner, det gör han inte nu sedan han finns på facebook med många facebookvänner.

Ja, allt är väl bra om det används rätt - t ex att avge bra löften,
... som man åtminstone anstränger sig för att hålla!

Så lycka till  med 2012!


Om jag har avgett några löften?
Har prövat det mesta: viktväktarna, GI, LCHF; LCHQ; RSTUV...

Nu gäller SFOT.
Det kommer jag att hålla: Sunt Förnuft Och Träning! ;-)