Nyårstankar

När än man tittar på nyhetsprogram på svensk TV är det bara elände. Så sa en av kvinnorna på Tehuset. Hon är från Irak.

En uppgivenhet, trötthet och maktlöshet, präglar vårt land. 

Vad ska vi ta oss till?

Kan man själv unna sig något eller glädjas över något, när det ser ut som det gör och alla dessa människor på flykt?

Ja, för om vi som har det bra, tappar modet och drar täcket över huvudet, blir det katastrof.

Vi måste koppla av ibland, ha roligt, skratta, annars orkar vi inte!

Vill citera Psalm 90:17

Må Herren, vår Guds ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja åt våra händers verk må du ge framgång.

Så avsluta det gamla året och börja det nya med ett leende!

För du vet väl att ett gott skratt förlänger livet - men redan ett krystat leende kan utgöra ett visst skydd mot förkylning!

Nya tag!

I slutet av varje julhelg är det likadant.

Vad mycket mat vi ätit!

Ingen motion. 

Regn och rusk! 

Inget uteväder!

I dag var det dags att sätta ner foten/staven och gå runt Ramsjön.

Två timmar tog det att pulsa i snön.

Nej, jag klagar inte, nu när vi äntligen fått lite vinter!

Vissa dåliga somrar kan man säga: 

- Sommaren var en förmiddag!

Får se vad vi kan säga om denna vinter!

Så det här med kosten.

- Hur många metoder har du kört, frågar dottern.

Började i ungdomen med flygvärdinnedieten, 

följt av banandieten, 

Viktväktarna, 

GI, LCHF, 5:2, C9..

You name it!

Vad blir det nu?

En öppen fråga.

Maken föreslår tape! 

Billigt och effektivt!

God fortsättning!

Julstämning, var är du?

Aldrig har jag haft så lite julstämning som i år!

Trots julbord och julkonsert och NK:s julskyltning!

Gör Jansons, västerbottenspaj och bakar ostkakor, hjälper inte.

Julmusik hjälper inte heller! Den hinner man tröttna på eftersom den spelas överallt från början av december.

Julgranen?

Ja, den kan se ut på olika sätt. 

Om jag nu tar en kopp kaffe bredvid en av våra tre granar så kanske julstämningen infinner sig!

Man kan alltid hoppas, om man inte tittar ut genom fönstret förstås!

( visst är en av våra granar lite annorlunda om man säger så?

Den med alla kottar!

Var inte rädd

Varför en sådan titel, dagarna före jul?

Det finns människor som har fruktan inför julen.

Man har ingen att fira med kanske, man har inte köpt julklappar än, inte förberett julmat, inte städat...

Jag är inte rädd för något av detta, men känner mig lite skakis - efter ett jobbigt samtal med en nära anhörig och blev dessutom bestulen på min plånbok igår.

Fick distans till det hela när jag var i Klara kyrka i förmiddags.

Fick höra om att lämna sina bekymmer och sin rädsla till Gud.

Rädslan är den sämsta kompis man kan ha!

Man kan ställa sig frågan: Hur ska det ske? Lösningen på min oro.

Bibelns svar är : den Helige Ande - Lita på mig!

Vilka gäller det?

Bibelns svar: Var och en!

På kvällen var vi på en fantastisk julkonsert. Hillsongs : This is Christmas.

Fullsatt på Hovet , 6000 platser.

På förmiddagen fick jag tillbaka friden och på kvällen glädjen.

Och du, stressa inte inför julklappar. Den största gåvan har vi redan fått!! 

Kristus.

I fel tidsålder

All denna teknik gör att jag känner mig just så'n. I fel tidsålder.

Min mobil, som ni vet blev stulen skulle jag nu ersätta med min gamla trötta mobil.

Min klagan ledde till att maken gav mig sin gamla mobil, men den var av ett annat märke, så en helt ny inlärning påbörjades!

Så fruktansvärt blåst kände jag mig! Fattade nada!

( blåst, kanske man inte säger längre och inte nada heller! )

Dottern sa "fiine" inför sin klass vid ett tillfälle, och fick höra att sådant säger bara ungdomar!

Hon är drygt 40!

Läste något bra om att man ska vara glad att man är gammal, för det är inte alla som blir!

Klokt sagt.

Såg ett avsnitt av julkalendern, som handlar om förr i tiden och insåg att det var väldigt mycket som var sämre förr.

Det här med tekniken är ett nödvändigt ont om man får säga så!

Vintrarna var bättre förr, för oss som gillar snö.

Lite lagom kallt ska det vara, vill inte frysa!

Självporträtt på sista bilden.

Ett fruset eklöv stod det under bilden.

Nobel i blickfånget

I dag tänkte vi bjuda våra kvinnor på Tehuset på Nobelmiddag.

Alltså inte rakt igenom, eftersom vi kombinerade med lite julbordsmat.

Vi klädde upp oss, dukade fint och började med bordsservering.

Allra först informerade jag om vem Alfred Nobel var och vilka årets pristagare är.

Uppmanar kvinnorna att se på svensk TV och läsa svenska tidningar.

Annars lever de i ett vakuum, i ett främmande land och har båda fötterna kvar i hemlandet.

Så upptäcker man också vilken fångenskap de muslimska kvinnorna lever i, när det gäller maten.

Vågade nästan inte smaka på något, de inte ätit förut. 

Ändå hade vi halalkött - för tänk om..

Inte ville de prova våra hattar, svårt med sjalen på.

Raljerar inte, tycker bara synd om.

Hur som helst hade vi en trevlig förmiddag och nu har jag ytterligare trevligt, genom att titta på den riktiga Nobelfesten!

Vem vinner?

Såg på Skavlan i fredags, för en gångs skull. Hinner ju inte!

Vi pensionärer har ju så lite tid! Varför, kan man undra. 

Gör vi allt mycket långsammare? 

Hur som helst medverkade Rickard Dawkins, evolutionsbiolog, ateist och författare. 

Hans stora förebild och "gud" är Darwin.

Hur kan man hänga upp sitt liv så totalt på en vanlig människa?!

Darwin, som hävdade att den starkaste bara har rätt att överleva.

Han fick frågan om hur vi kan visa medmänsklighet om detta stämmer.

Jo, sin släkt kan man hjälpa och om man kan vänta sig något i gengäld. 

Detta var förklaringen från Dawkins.

Mycket mer kan sägas om detta, men Linn Ullmann, som också var gäst i programmet, frågade honom om ordet "nåd" fanns i hans vokabulär.

Hon fick ett nekande svar!

I går var vi på ett trevligt "julkalas" där vi bl a (förutom att äta god mat och ha trevlig gemenskap) sjöng tillsammans.

En sång handlade om just nåd och då tänkte jag på denna stackars vilseledda man Dawkins.

Det enda jag vet det är att nåden räcker,

att Kristi blod min synd och skuld betäcker. Det enda jag har att lita till en gång. Det är Guds nåd Guds gränslösa nåd.

Passa in

Ytterligare tankar från Gran Canaria.

Förstod att man måste vara skicklig på att fickparkera om man hade bil där.

Dels var gatorna enkelriktade och väldigt få parkeringsplatser, bara utmed ena sidan.

Ibland var det kanske fem cm till nästa bil.

Vi svenskar vill gärna passa in. Tycka det som gäller för tillfället, inte sticka ut. Det är bekvämast, självklart.

För att tränga sig in i mängden, där alla står, får man hålla tungan rätt i munnen, för där är trångt!

Vad händer om man ställer sig en bit ifrån?

Man blir betraktad som udda. Kanske ifrågasatt om man har en avvikande åsikt och går mot strömmen.

Följer du bibliska principer händer detta ibland!

Vad gör väl det? 

Du kan få lite törnar, men kan du bara "köra" framåt är det värt det! 

Visst är bilen charmig?!