En fyrklöver

Om ett halvår fyller han 25 år

              vår yngste och annorlunda son.

Han föddes med en kromosom för mycket och det har gjort honom särskild men extra älskad,
både av oss föräldrar och hans fem syskon.

Alla blivande föräldrar har förväntningar på barnet som ska komma, man tänker och planerar mycket och tror självklart att det ska vara ett normalt barn man bär på. Vad är då normalt? Är någon helt normal? I Guds ögon är väl alla normala, men inte i människors.

Det finns kubtester, som ska få oss att välja bort det som inte är normalt.
Jag gjorde aldrig fostervattensprov, glad att barnmorskan glömde fråga. Då behövde jag aldrig ta ställning.

Under de nästan 25 år som gått har han varit till stor glädje. När han var liten var hans syskon som en sköld mot omvärlden.
När någon kom hem på besök för första gången och kände sig lite främmande, pratade de först med honom och slappnade av. Han var ju så äkta och okomplicerad.

Vi har ju alla våra sidor, även han och de får man hantera. Svårt med kompiskontakter, men genom facebook har han över 200 vänner. Visst skriver han lite konstigt ibland, men med lite fantasi, förstår man vad han menar.

En stark Gudstro har han och får ofta bibelord till människor. Läste någonstans att funktionshindrade har en genväg till Gud.

Ofta är det som är ovanligt och sällsynt i naturen inte något dåligt och fult, utan något mycket uppskattat och dyrbart. Som när man hittar en fyrklöver. Precis så.

Jag vill se fler fyrklöverbarn. Överallt.