Äga eller bara beundra...

Har tittat på ett sagobröllop på TV

furst Albert och furstinnan Charlene av Monaco. En underbar vacker brudklänning antagligen från Armani och en underbart vacker brud från Sydafrika.

Man njuter av alla vackra kreationer och tjusiga hattar, som gästerna har.
Inte tänker man: Den klänningen vill jag ha eller den hatten! Kanske för det är en helt annan värld än ens egen.
Däremot när man går förbi ett skyltfönster och ser något snyggt: Den vill jag ha!
Nu har jag hållit ut i mer än två månader utan att handla kläder
....... men jag har färgat! Inte så illa, om jag får säga det själv!

Den där känslan av något nytt infinner sig! Varför behöver man den? Är det ett västerländskt fenomen? Hörde av en rysk guide, som guidade turister i ett ryskt konstmuseum att det är stor skillnad att guida folk från väst än de från öst. De från väst säger ofta: Den tavlan vill jag ha, eller den tavlan skulle passa i mitt hem!
Folk från öst kommenterar skönheten i tavlorna och säger aldrig något om att vilja äga tavlan.
Vad fokuserar jag på när jag går på stan nu för tiden?
Jo, heminredningsprylar! Glad sommar!