Det rinner mycket vatten ...

Det sägs ju om saker som ska hända i framtiden, att det hinner rinna mycket vatten under bron, innan dess. Tror att vattnet rinner snabbare och snabbare, eftersom livet går i rekordfart! Nyss satt vi och fikade i Innsbruck och nu sitter jag i 5:an i Göteborg och fikar medan jag väntar på tåget till Kristiansand. Det är kvinnor i nätverk, som har ledarsamling där. På söndag har vi visning av vårt hus och jag är inte hemma. Skönt på ett sätt, men maken har det hektiskt! Vem har sagt att pensionärslivet är ett stilla liv?!!

Innsbruck nästa!

I dag tyckte vi att vi klättrat färdigt och tog en tur till Innsbruck.

Bilder som talar för sig själva!
Vilket vacker stad!

Strosade omkring i gamla stan och avslutade på Swarovski. En utställning utan dess like! Näst sista bilden visar Swarovskijätten och den sista visar världens största kristall på 310.000 karat!

Köpte inget, tänkte att jag har så mycket smycken, men frestad blir man!

Maken köpte sig en tyrolerhatt, bara därför att...dock inte av kristall!

Carpe diem

Fånga dagen!
Hur gör man det egentligen?
Kanske genom att fota, eller njuta fullt ut!

Hur som helst, detta blir typ en reseskildring. I dag har vi åkt till en sjö på 2000 m höjd.
Grönt vatten med små jordbruk i närheten! Vattenfall runt om på bergsidorna.
Häftigt!
Rent klart och kallt vatten!
Maken ville ha med ett kort när han badar i en glaciärbäck!

Ps. Jag badade också men höll i kameran!

En minneskaramell

När barnen var små pratade vi om att spara minnen och suga på dem senare när det var sega dagar. De här dagarna i Österrike är sådana! Plockar in dem i minnesbanken. I dag har vi åkt i Europas största kabinbana, häftigt men säkert jämfört med den första kabinbanan.

SÅ vackert!

Om jag sagt " så vackert" 100 gånger i dag, så är det ingen överdrift! Maken och jag är en vecka i Österrike närmare bestämt på en ort som heter Mayrhofen. Vi vandrar bland bergen och bara väntar på att få höra Sound of music! Att man får ha det så bra som pensionär!!

Min ankdamm

Visst kan man bli trött på sig själv ibland!? Man befinner sig i en ankdamm, som man simmar runt i och bara ser till sitt eget! Tyckte att jag hade världens problem över detta med boendet. Ska försöka sälja huset igen, eftersom inte logistiken funkar. En av sönerna sa: Men huset är ju skräddarsytt för er! Ja, det har det varit i åtta år. Olika tider passar olika boenden helt enkelt!
Nu vill vi ha något centralt i stället. Det ville vi inte för åtta år sedan.
Samma med stolar, ibland passar den ena och ibland den andra!
Det är helt ok. Men att oroas över hur det ska bli, hjälper inte!
Läste i FTM:s nyhetsbrev om just oro. "Någon har sagt att när vi oroas kan det liknas vid att gunga gungstol. Det håller oss sysselsatta men det leder ingen vart, utan skapar bara mer oro."
Oro kan också liknas vid en skugga som faller. Vi vet att små saker kan få en skugga vars proportioner inte motsvarar objektets storlek. Oro ger oftast små saker en stor skugga! "
Såg också ett program på kanal 10 om Elida och med en intervju av Stefan Abrahamsson.Han sa att besättningen har ingen fast bostad på land utan bor hos släktingar och vänner, så även han och hans familj.
Så varför oroa sig? Morgondagen får vi överlåta i Guds hand.

Höst ?

Är det höst, eller? När jag var ung åkte jag en gång taxi. Eftersom man vill hålla i gång en konversation så började vi prata om, just -  vädret. Berättade att jag gillade hösten bäst, med alla färger och hög klar luft. ( Vi bodde i Jämtland då) Han menade att våren var bäst och det berodde på att han var gammal, sa han. När du blir gammal kommer du också att tycka att våren är bäst, sa han.
Ja, nu är jag väl ganska gammal, men gillar hösten ändå! Barnbarnet sa i dag: Jag gillar vintern bäst, för då finns det mer att göra. Alla årstider har sin charm och det är tur att årstiderna finns. Annars bleve det för enformigt, tror  jag med samma väder och temperatur jämt och vad skulle vi prata om, om vi inte kunde klaga på vädret? Vi skulle klaga på något som vi kunde förändra kanske?!

Livets vatten

I går tänkte jag ta en promenad runt Ramsjön, där vi bor.

Det har jag gjort många gånger och det brukar ta nästan två timmar.
Sjön är tre km lång, men stigen gör lite kångel i krokar, så det blir en rejäl promenad.
Första bilden visar en lite göl i början av stigen, så det är inte Ramsjön!

Fick sällskap av en trevlig hund en bra bit, som bara dök upp och försvann lika spårlöst.

Efter ett tag var stigen borta.
Man hade avverkat något alldeles våldsamt, så naturen var helt förändrad.
Stigen fanns inte, så jag valde att följa skogsmaskinspåret.
Lerigt och blött i hjulspåren och jag kom längre och längre bort.
Till slut visste jag inte var jag var. (Har för övrigt ett uruselt lokalsinne.)
En djurstig dök upp vid sidan och jag valde att följa den.
Kom till ett elstängsel, kröp under det. Hamnade bland hästar.
Ett nytt elstängsel, hamnade i en kohage. Snart dyker nog sjön upp, tänkte jag.
Det gjorde den också, nedanför en fantastiskt fin gård
med flera hus och så välskött så det var en fröjd att se!
Nickarp heter gården och ligger på andra sidan sjön.
Ja, nu var det bara att följa sjön runt, så var jag hemma!

Detta fick mig bildlikt att tänka på min/vår situation just nu.
Säljer vårt hus i Ramsjöholm nu ......
Plötsligt försvann stigen, och vad händer nu?
Ny bostad så småningom ....
Åt vilket håll ska jag/vi gå?
Snårigt runt om, men det finns en väg och snart dyker vattnet upp!
Källa så klar.....

Den kärleken!

Barnbarnet Elma 4 år

sa att hon var kär och visade en teckning
med sitt namn - hjärta och namnet på kärleken Danny (Saucedo).

Oj, tänkte jag 4 år och redan kär ... i någon annan än sin far.

Men så minns jag min första kärlek, ungefär vid samma ålder.

Ja, det är han på bilden, Sveriges kung, men då var han lillprinsen på Haga!

Det höll i sig flera år och min far sa oroligt till min mor, att vi måste få ur de grillerna ur henne.
Hon kan ju inte gifta sig med en kung!
Min mor lugnade honom med att det går över!

Min kamrat och jag klippte ut bilder ur tidningar vi hittade, inte bara på honom utan alla kungliga.
Kamraten undrade vem hon skulle gifta sig med, då när jag hade tagit lillprinsen.
Jag föreslog Englands prins Charles, men hon tyckte inte han var så söt!

Vid 6 års ålder blev jag kär i Åke.
Han var morbror till en annan lekkamrat. Han var 30 år och militär.
Tänkte att det skulle nog min far gilla, för han tyckte bra om det militära!

Jag har aldrig träffat Åke, varken förr eller senare!
 Så gick det vidare med olika kärlekar under årens lopp
... och nu lever jag med mannen i mitt liv och har hamnat rätt.

Det gör nog Elma också så småningom!

Så det kan bli!

Vad ska det här handla om egentligen?

Jo,det var så här att för någon månad sedan fick jag ont i vänstra ringfingret.
Kunde inte böja det och i handflatan nedanför fingret var det jätteömt och lite svullet.
Maken trodde det var vigselringarna som satt åt, men det hjälpte inte att ta av dem.
Så satt jag med mobilen som vanligt och kollade och efter en stund hade jag väldigt ont i ringfingret.
Förstod då att jag fått ett mobilfinger!

Som jag skrivit förut har jag haft dålig täckning där jag varit i sommar
---- men det har inte hindrat mobilanvändningen!
Tvärtom startat om, satt på, viftat med den i luften osv.
Så nu får det bli mobilfasta ett tag!
Makens kommentar: Du håller ju i den så hårt som det vore det bästa du har!

Sista bilden på två vackra händer?
Fick bilden häromdagen från sonen med flickvän som är på semester på Gotland: Gulligt!

Sommaren som stannade kvar

Vilken sommarmånad denna juli!

Så mitt i prick för de som hade semester då!

En annan har ju 52 veckor semester, som det sägs i reklamen!

Först en Ölandsbild, där vi var två veckor.
Där har de inte haft så fin sommar sedan 1994, sades det!

Efter det hade jag förmånen att tillbringa några dagar på Rörö (västkusten) Bild nr 2

Därefter Europakonferensen i Uppsala och all "värme" den stod för!

Fortsatte till metropolen Lillfjäten i Dalarna.
Det syns på bild 3 vad vi gjorde där!
30 liter hjortron plockade vi.
Vi undrar om vi är sista generationen som plockar bär? Vi såg just inga andra!

 Hur som helst kom vi nöjda hem i går. Vad väntar i trädgården?
Mogna svarta vinbär.
Får nostalgivibbar. I min ungdom plockade jag mest svarta vinbär på somrarna.
Vilket slit! Särskilt de dagar det regnade. Tror vi fick 45 öre kilot.
Minns i alla fall att för en liter jordgubbar, som vi plockade fick vi 25 öre.
Det var tider det! Men det var ju ca 100 år sedan!!

PS Den sista bilden visar makens julklapp!
Det är bra att vara ute i god tid!
Vad är det?
Ja, det visar sig på julafton!

Där tiden står still

Gjorde ett besök på en fäbodvall som funnits i 300 år på samma ställe. 

Man bakade "jönbröd" som vi smakade på med hemkärnat smör. 

Jättegott! 

Brödet görs på grädde, mjöl och salt. 

Inte konstigt att det var gott! 

- Det är på det goe gjort, 

som svärmors mamma brukade säga!