Lite om tid..

Så här i julbrådskan, som infinner sig på riktigt till helgen.

Vem sjåsar upp det hela mån tro?

Affärsmännen?

Hörde en av sonhustrun sa till den andra:

Tänk om man kunde köpa,eller låna tid av någon som har gott om det!

Det var väl bättre förr, även om man gjorde så mycket mer av förberedelser då.

Inte en bråkdel av de redskap vi har nu!

Och nu har vintern försvunnit för ett tag i södra Sverige i alla fall.

I dag såg jag kantareller i skogen och novemberkaktusen har slagit ut (stämmer ju i tid), och citronerna är inte mogna än!

På tal om att spara tid igen.

Gillar att lyssna på musik, men tar mig aldrig tid och dessutom behöver jag även träna mitt knä, genom att stå på ett ben.

Kom på en tidssparande lösning, som jag bad Sebastian ta kort på.

Borstar tänderna, samtidigt som jag står på ett ben och lyssnar på musik!

Inget vidare kort, dock inte Sebastians fel.

Ser väl inte bättre ut än så...

Lite får man väl bju' på!

Sött blod

I helgen var vi på gåsmiddag.

Då ingår svartsoppa, vilket jag aldrig ätit och inte heller velat äta.

Servitrisen sa att hon aldrig smakat svartsoppa, inte kunnat förmå sig till det heller.

Det är väl just vetskapen om att det är blod, om än i liten mängd, sägs det, som gör att man inte vill äta svartsoppa.

Maken åt och tyckte det var gott.

Jag tog svampsoppa.

Det finns ju människor, som svimmar när de ser blod, t ex vid en förlossning.

(Mannen alltså! ...dock ej min man)

För att avsluta med något positivt, så visade jag en bild på ett barnbarn för en arabisk kvinna.

- Tycker du inte han är söt? frågade jag.

- Han har sött blod, svarade hon.

Hon fick förklara vad hon menade.

- När du säger söt, menar du det yttre.

När vi säger sött blod, menar vi inre och yttre skönhet.

Det är bättre!

Alltid lär man sig något nytt!

Det äldsta och bästa med blodet, är väl ändå detta,

att Jesu blod renar från all synd!

När dammet har lagt sig

Man kan också säga: när snön har lagt sig.

Vad händer då?

Lugnet infinner sig. 

Det är så mycket man jagar upp sig för och sedan när det gått ett tag, lägger sig allt till rätta och livet går vidare.

Samma med entusiasm.

Märker det när kvinnor lyssnat till Soheila Fors, då hon berättar och visar bilder om kvinnoförtryck.

Många kvinnor hör av sig till Tehuset och vill göra studiebesök.

Det får de gärna, men de flesta besök genererar inte i ett Tehuset.

Att man förtränger det tråkiga eller hemska som hänt, är en överlevnadsgrej.

Det märker jag på "mina" kvinnor.

I dag minns man det som hände i Paris för ett år sedan.

IS attacker.

Visst såg vi extra bevakning och kontroller när vi var där, men tidningen Charlie Hebdo går vidare, liksom livet i övrigt.

Däremot önskar man att entusiasmen man känner över bra saker, inte ska försvinna.

Det står ju om detta i Bibeln när det gäller sådden, som hamnar i olika jordmån.

Tidens omsorger förkväver det som är sått och kan därför inte växa upp.

En del hamnar på stengrund och får inget fäste alls.

Men det som hamnar i god jord och vattnas och sköts om, bär god och mycket frukt!

En bön att vi kan vara sådana!

Vanliga dagar

Står och filosoferar medan jag väntar på skjuts.

Har varit hos sjukgymnast och fått några övningar för mitt onda knä.

Lite snö här och desto mer hemma på Sjöa.

Förra veckan var Sebastian och jag själva.

Naturligtvis kom det massor med blötsnö en natt.

En gång i timmen ungefär kollade jag om plogbilen hade kommit förbi.

Klockan fem kom den.

Kom jag ut med bilen för det?

Nej, inte med sommardäck.

Skottade så mycket jag orkade.

Ringde sönerna, inget svar.

Där bilen stått, var det grus. Tog grus bakom varje däck - och se då gick det!

Varför händer det grejer varje gång maken är borta?!

Nu fixade jag ju det, men ändå!

Du är det svagare kärlet, sa maken.

Det vill jag inte va'!

Kvinnor kan- lika bra, tror vi!

Det tror inte påven och inte Donald Trumph heller!

Ni såg ju hur det gick!!