tisdag 29 september 2015

Välja väg

Är det bara jag som känner mig förvirrad inför framtiden?
Javisst, jag tror på Gud, bekänner mig som kristen, men ibland står omständigheterna i vägen!

Var befinner vi oss tidsmässigt enl Bibeln?
Vad betyder det att 60 milj människor är på flykt?
Vad betyder det att Putin och Obama samarbetar? 
Är det bra eller dåligt?
Blodmåne vad betyder det?
Vilken väg är den rätta för mig, vilken dörr?
En av de två röda dörrarna på bilden är finare. Nu vet jag att den putsade dörren leder bara till ett förråd och den andra 
/ännu inte putsad/ leder in i huset, så jag väljer den.
När jag tog bilden på min nya öländska skördefestmatta, råkade jag se tavlan bakom och läste och kom upp på banan igen!
(verkar som jag bara gillar rött!)




lördag 26 september 2015

Ett andetag

Den här helgen är några väninnor och jag på Skördefesten på Öland.
Har inte dåligt samvete för jag roar mig - ibland.
När livet rullar på och man befinner sig i ekorrhjulet, måste man hoppa av ibland. 
I det dagliga livet med alla invandrarkvinnor, som har så tragiska livsöden, kan man lätt sjunka ner själv och i stället för att hålla dem under armarna tappar man själv taget!
När du befinner dig på ett flygplan, får du höra att du först ska sätta på dig syrgasen innan du hjäper ditt barn.
Så nu tar jag ett djupt andetag och njuter av den friska ölandsluften och allt vackert som finns här, Guds natur - helt enkelt!
Förhoppningsvis kan jag återvända med förnyad kraft och liksom örnen får nya vingfjädrar till nya uppdrag!




tisdag 22 september 2015

Att ha Jesus i sitt liv

I går fick vi lyssna till tre intressanta livsberättelser på Tehuset.

Annitha Parsan med dottern Roksana berättade om flykten från Iran med Roksana, då 1 mån, liggande i en resväska. 
Ingen trodde hon överlevt denna strapatsrika resa, men när Annitha öppnade resväskan, låg Roksana där och tittade på henne!
Mycket mer finns att berätta!
Både mor och dotter är varmt kristna och har lämnat Islam bakom sig.
Går starkt med Gud, Annitha som präst och Roksana bl a inom kristdemokraterna.

Soheilas "resa" är också ett vittnesbörd om hur Jesus uppenbarade sig för henne och fick henne att lämna Islam.
Hon ska medverka i Malou efter tio i början av oktober.
Malou bad henne berätta om hur hon mötte Jesus.

Helgen som var såg jag en intervju med Lena Ph om hennes nya platta.
Lyckats i yrkeslivet har hon gjort, men inte privat.
I en låt Mirakler, sjunger hon:
- jag har ingen Jesus i mitt liv.

Önskar så att någon kunde berätta för henne...

lördag 19 september 2015

GÖRA sig bekymmer

Varför har jag betonat göra?
Det blev så klart för mig det bibelordet: gör er inga bekymmer..
Tillverka, framställa bekymmer. 
Det finns tillräckligt många ändå!
Det verkar som hela jordklotet skälver, vad ska det bli? 
Bekymmer med den stora flyktingströmmen 
världsekonomin, 
miljön 
ja, det mesta faktiskt.
Och jag har en gåsfot, törs man knappt nämna i sammanhanget! 
Ont i ett knä.
Har försökt med tabletter, salva mm, inget hjälper. Tog kontakt med en väldigt duktig sjukgymnast, som jag fått hjälp av med ryggen tidigare.
Nej, han var sjukskriven till nov.
Maken googlade på gåsfot och läste att massage medelst en brödkavel skulle vara bra.
Meddelar senare om det hjälper.
Lovar att inte slå maken i huvudet med den om det nu inte hjälper!
Varför skriver du inte om flyktingarnas situation?
Därför att alla andra gör det!
Och jag håller med dem.
Inte kan man hålla med alla?
Jo, alla som vill sina medmänniskors bästa utan egen vinning, kan man hålla med!
Gör er inga bekymmer. 
Det räcker med de som redan finns!


lördag 12 september 2015

Där rosor aldrig dör

I går var jag på begravning. 
Det var ingen släkting, utan en mamma till tre pojkar, som jag varit lärare och rektor för.
Dessutom gick två av pojkarna i våra pojkars klasser, så de var hemma mycket hos oss.
Jag fäste mig vid den här kvinnan, som levde ett hårt liv. 
Många gånger tänkte jag under årens lopp, hur orkar hon?
I allt månade hon om sina pojkar och hennes Gudstro var stabil.
En äldre son som jag aldrig träffat, talade i gravkapellet. 
Mamma älskade Jesus och sin familj, sa han.
Han talade så varmt om henne, och inget öga var torrt.
Hennes Gudstro var så stark och det smittade av sig på mig. Så jag är en kristen i dag.

När jag träffade pojkarna jag haft i skolan, värkte det i mitt hjärta, när jag såg att två av dem, redan var märkta av livet.
För kanske femton år sedan ringde kvinnan, som nu var död, och berättade att hon gift sig. Hon var så glad och sa:
Nu MariAnne är vi en hel familj.
Vi kan gå på föräldramöte tillsammans.
Försökte väl glädjas med henne.
Efter ett par år blev hon änka, mannen som också levt ett hårt liv hade säkert många organ som tagit stryk av detta liv.
Begravningen avslutades med att en person sjöng: Där rosor aldrig dör.
Flera LP- vänner stämde in i sången och ropade Halleluja, vid strofen: 
nära kära är hos Jesus.
Tänkte väl på att livet för dem blir så mycket bättre ovan där!

onsdag 9 september 2015

Ännu en farmorstanke

Igår var det tisdag och jag passade Nils!
Ny vagn, som var lättare att köra och lättare att förstå sig på!
Han såg ut som en rymdfarare i denna farkost!
Jämför med min vagn, dragen av mor.
Men var hänger man handväskan??
Har alla unga mammor ryggsäck?

På tal om handväskor.
När vi går ut på promenad passerar vi det hus min farmor bodde i.
Minns inte så mycket av henne. Hon dog när jag var sju.
När min lillebror föddes, var jag sex år och jag kommer ihåg farmors första besök hos oss då.
Hon hade en ljus platt handväska med guldfärgat knäppe. Ur den tog hon upp en papperspåse (det fanns väl inte plastpåsar då) med fem slickepinnar.
Ni äldre minns nog dem, lite långsmala kolaöverdragna med choklad.
De var ämnade för min lillebror.
Tanken var ju god, och jag begrep inte hur hon tänkte och förstod inte att hon var dement.
När man tänker tillbaka, skulle man aldrig drömma om att hon eller någon av hennes systrar, skulle kunna passa småbarn!
Andra tider och andra handväskor!
Dock samma barnvisor.
Sjöng Bä, bä vita lamm och Nils skrattade så han nästan kiknade.
Undrar varför??





lördag 5 september 2015

Nyttigt eller gott

Nog går det väl att kombinera - det nyttiga och goda. 
Har inte lyckats när det gäller mjukt bröd.
Fröknäcke bakar maken med liv och lust?
Han gör det i allafall och det blir gott.
Idag skulle jag testa två recept på formbröd.
Tänkte om det inte blir ätbart, så har vi ju en hund!
Åses formfranska med massor av ägg, fet yoghurt, mandelmjöl och lite annat.
Fastnade i formen, trots att jag använde hammare, alltså för att få brödet att släppa.
Det andra brödet på havremjöl, majsmjöl, rismjöl och fiberhusk, lossnade visserligen - men gott, nja godare har jag ätit.
Får testa på de övriga i familjen, annars får det bli till hundarna. Vi har tre för tillfället!! Två av dem äter allt!!



tisdag 1 september 2015

En farmors synvinkel del 2

Regn och rusk i dag, men en kort promenad med Nils i vagn får det bli.

Ett regnskydd till vagnen fanns ju med. 
Men hur i hela friden sätter man på ett sån't?
Hämtar ett paraply i bilen, som jag håller över vagnen. 
Låste inte ytterdörren.
Äsch, en kort promenad bara!
Tillbaka och upptäcker att ytterdörren är låst! 
Någon nitisk hyresgäst hade hunnit gå och låst efter sig.
Ingen nyckel har jag! 
Källardörren kanske är öppen? 
Nej
Sätter mig med Nils i min bil i regnet och ringer Nils pappa.
De har väl en nyckel under någon blomkruka eller så, tänkte jag.
- Vi har ett nyckelskåp ute med kodlås, svarar pappan.
- Javisst, det har ju vi också, men jag kommer aldrig ihåg koden!

Tar mig en kopp kaffe och sätter på TV:n, tror jag.
Den stod på när jag kom och fick en snabb instruktion om hur fjärrkontrollerna funkar.
Ja, ja tänkte jag och slängde ett halvt öga dit. Hur svårt kan det va'?
Tydligen för svårt för mig. 
Det blev myrornas krig.

Bättre att leka med Nils och bygga torn, men han var mer intresserad av min mobil när jag skulle ta kort på tornet!

Barn av sin generation, tänkte jag, och drack ur mitt kaffe.