Extra

I dag har vi fått en extra dag! 

Lite spännande, vad ska man göra med den?

Ligger liksom i knäet och väntar på att bli använd!

Jag jobbar som vanligt, säger en del.

Inte jag! Är ledig och funderar. 

Funderar på helgen, som jag tillbringat i Stockholm, på konferens på Arken.

Ett kärt möte med bl a  Barbro Ehrling, som jag inte träffat på många år.

Hon var en välkänd talare i kristna sammanhang för så där en trettio år sedan.

Hon berättade att hon blev trött på det livet och bestämde sig för att bli eremit, skaffa sig en åsna, häst och katt och flytta ut på landet. Bara umgås med Gud och sin man och barn förstås!

Nu var endast katten kvar av djuren och nu hade hon och maken bestämt sig för att flytta tillbaka till Stockholm.

Gud sa, att nu börjar det!

Så sa hon och skrattade!

Nu är både hon och Linda Bergling snart 70.

Inget hindrar dem att utbreda Guds rike!

Still going strong, ni järnladies!!

Barbro betyder mycket, eftersom hon har en stor kärlek för människor med Down's Syndrom. Det rör mitt hjärta!

Att göra det omöjliga - möjligt.

Jag har varit i skolvärlden hela mitt liv och sett hur 6-7 åringar suger i sig kunskap. 

Läsa och skriva är på sätt och vis nytt, men språket är de födda med, för de har hört det sen de föddes och bygger vidare under åren.

Undervisningen är anpassad till deras utvecklingsnivå och ålder

Vad är det som gäller när invandrarna kommer till Sverige och ska lära sig svenska?

Ett språk de aldrig hört och bokstäver de aldrig sett. Dessutom skriver vi från "fel" håll!

De är frustrerade och vill snabbt lära sig, därför i deras värld skulle de nu varit ute i förvärvslivet eller studerat på högskola.

Eller som kvinnorna från Afganistan, som varit hemmafruar och inte behövt varken läsa eller skriva, mer än till husbehov.

Böcker på deras nivå är de första pekböckerna som gäller och många fler behöver de enklaste böcker.

Man tror också att ju snabbare man skriver i "fylleriböckerna" ju snabbare lär man sig språket.

Jag vet att det finns undantag, men tyvärr gäller det inte majoriteten.

Dessutom har de traumatiska händelser i ryggsäcken, som försvårar inlärningen.

I min vanmakt tänker jag ibland:

Hjälp mig Gud att hjälpa!

Men den kärlek man får tillbaka från kvinnorna är guld värd och uppväger bristerna! - när man väl tänker efter!

Det hjälper inte..

Det hjälper inte att dra in magen när man ställer sig på vågen!

Ibland måste man skriva om lite välfärdsproblem som kontrast till världsproblem!

Man kan lätt deppa ihop alldeles om man bara lever dagligen med invandringsproblem, även om det samtidigt ger glädje!

Nu har jag gjort ett nytt försök med Viktväktarna efter femton år.

Jag är alls inte lika taggad som då.

Beror det på åldern tro?!

Det är en härlig tjej som håller i det och peppar oss till max!

Svårast på kvällen (tycker jag).

- En sväng till köket, tar en apelsin - en sväng till, efter en stund. 

- En apelsin till, det är ju så gott!

Nästa sug som kommer, säg till dig själv: - Gå och lägg dig!

Gott och nyttigt är en knäckemacka med banan - ett tips!

Ett annat förslag om man inte gillar vv är att ladda ner appen Life sum.

Orkar man med alla påminnelser på mobilen, så är det ett bra alternativ!

Socker är väl den största boven. 

Lika farligt som att röka!

Ja, ja. Det här med grönt kaffe, ska ju vara så bra, eller ?! 😚

Snubbelstenen

För några veckor sedan påmindes vi om andra världskriget och judeförföljelsen. 

Det var på förintelsens minnesdag.

I skolor, tidningar, rsdio och TV uppmärksammade man detta.

Lyssnade på "Tankar för dagen" med Lilian Levin, som själv är judinna.

Hon berättade om snubbelstenen.

Man ersatte en gatusten med en mässingsplåt med inskription om en jude eller judinna som bodde i ett närliggande hus, och som fallit offer för Gestapo.

Det finns 45 000 snubbelstenar i 17 europeiska städer.

Man påminns ständigt och kan inte och får inte glömma det som hände under förintelsen.

Människors ondska kan vi inte alltid förhindra, men vi får inte glömma..

På Tehuser har vi en ny kvinna, som går väldigt dåligt och har ständig värk.

- Vad har hänt med dig? frågade jag.

- Jag blev träffad av en bomb och blev svårt skadad för åtta år sedan. Nu ser jag ut så här, sa hon.

Snubbelstenar är ett titthål in i historien.

I dag kan vi titta direkt in i verkligheten och se samma ondska.

Snurra min jord

När jag gick i pension för tre år sedan, drygt, bad jag Gud om fortsatt meningsfull sysselsättning.

Är man fortfarande taggad och frisk, så är ju den bönen relevant!

Maken bad väl inte så ivrigt, tyckte pensionärslivet var ganska behagligt, men nu snurrar det på för honom också!

Den typen av böner är Gud snabb på att besvara, så nu är veckan fulltecknad för oss båda!

Tehuset fyller min vardag och trots att det är jobbigt ibland så får man så mycket tillbaka! 

Så många nya vänner, både utländska och svenska!

Nu har vi fått tjejer från Eritrea, som är som döttrar! Kul!

Som sagt, ibland snurrar det väldigt fort!

Hade tänkt bjuda barnen med familjer på semlor, men tiden räckte inte till!

Men min ww konsulent som alltid är positiv sa till en som ätit en semla och hade ångest!

Se det så: 

- Bra att jag inte åt två!

Så nu säger jag: 

- Tur swish finns! 

Så nu fick barnen med familjer, semelpengar på swish!

Ytterligare positivt: Att vi har hund. Upptäckte att februarisolen värmde i dag på hundpromenaden.

Som sagt: Gud hör bön. Det mest positiva!

Manna

När jag ser en frostnupen gräsmatta, tycker jag det liknar manna.

Ja, det som Israels barn fick som mat när de gick genom öknen.

Varje morgon gick de ut och samlade in dagsbehovet.

Det gick inte att spara till nästa dag, för då blev det maskätet, utom till sabbaten.

Märkligt,eller hur?

Skulle vi vilja ha det så?

Det måste nog innehållit alla näringsämnen och vitaminer man behöver. Inga gifter eller för mycket kolhydrater, så man blev sjuk eller för tjock!

Om det fanns manna över hela jordklotet varje morgon, skulle ingen svälta eller bli sjuk av maten!

Undrar varför inte Gud tänkte så?

Vi vet inte, men en sak kan man förstå, att på helgdagen ska man inte arbeta.

Det ska vara en dag av vila och återhämtning i denna stressiga värld!

Inget nytt under solen

Sitter och tittar på en gammal film, Barnen från Frostmofjället.

Jag såg den på KFUM när jag var barn.

Dåtidens bio för mig. 

Annan bio var ju "synd" att gå på.

Vad som slår en när man ser filmen är dessa gudfruktiga barn, som trots svårigheter inte tappade tron.

Sjöng gjorde de, gamla läsarsånger, som väl inga barn kan i dag.

Vad som mer slår en är att ungefär samma elände har barn i andra delar av världen trots att det gått 70 år sedan filmen spelades in.

 Vad kan vi mer göra för att hjälpa - av tacksamhet för att inga barn behöver svälta eller vara hemlösa i Sverige i dag?

För vilket barn behöver äta kallgröt för att inte svälta?

Vandringsbarn kallades barnen från Frostmofjället.

Visst låter det bekant, fast de kallas ensamkommande i dag?