Ett sätt att leva

Åkte buss till Stockholm häromdagen.

Tycker det är ett billigt och bra sätt att färdas!

Beställer biljett på nätet och pendeltågsbiljetten köper jag genom appen.

Nästa gång tänker jag ta med hörlurar och lyssna på musik, som jag laddat ner på Spotify.

Varför?

Jo, jag blir tokig på äldre kvinnor, trots att jag är en själv, som använder mobilen för att ringa långa samtal i det offentliga rummet och prata alldeles för högt.

En kvinna bakom mig ringde sex väninnor för att berätta om sin vistelse i Skåne!

Sjunde samtalet var till väninnan hon besökt, för att tacka för senast och repetera allt de gjort!

Dessutom berättade hon något hemligt, som väninnan inte fick säga till någon!

- Nu vet bara du, sa hon.

Och hela bussen, tänkte jag.

Ja, ja. 

Det låter som jag är en fena på teknik.

Definitivt inte!

Men man vill ju hänga med!

Tänkte ta en fika på stan och gick förbi och såg två äldre damer sitta med kaffe och en bakelse.

Inte för mig, tänkte jag och fortsatte till en Sushibar.

Om jag gillar Sushi?

Nej, inte direkt, men det är ungdomligt och fräscht!

Förresten köpte jag den här boken i dag!

Medmänniska

Nu under några veckor pratar vi mer om motståndare än medmänniskor.

Tänker på olympiaden!

Har inget emot den och har tittat på svenskarna och glatt mig åt framgångarna!

Det sitter inte så djupt när man gläder sig åt att motståndarna förlorar i sådana sammanhang.

Medmänskligheten måste sitta djupare.

Dem man möter dagligen, på jobbet, på bussen, i skolan eller i affären.

Eller utanför affären med en skramlande mugg i handen.

I dag är det mycket: vi och dom. 

Mer och mer, trots att vi är upplysta, kultiverade och bildade.

Vilka ska vi ta hand om, vilka ska vi hjälpa?

Är alla människor våra medmänniskor?

Ja,ja alla har samma värde, det tycker vi, men vilka ska just jag fokusera på?

"Allt vad du har gjort mot en av dessa mina minsta, har ni gjort mot mig" 

sa Jesus.

En del av dem möter jag på Tehuset.

Där är min plats just nu!

Frihetens pris

I vårt land pratar vi mest om rättigheter, inte så mycket om skyldigheter.

Särskilt kvinnors rättigheter är i fokus.

Ännu mer särskilt - unga kvinnors rättigheter!

Ingen har rätt att röra mig, peta på mig mot min vilja!

I sommar har musikfestivaler uppmärksammats. Unga tjejer har blivit våldtagna, tafsade på - kränkta.

Deras klädsel har ofta varit minimal, ett plagg som precis täckt brösten och slutat precis nedanför stussen.

Unga testosteronstinna killar från andra kulturer, som aldrig ens sett sin mamma i kortärmat, omges av dessa lättklädda unga tjejer!

De muslimska kvinnorna enligt sin kultur ska täcka sin kropp, egentligen syns bara ansiktet.

En kvinna som jag träffar, säger att varje gång hon talar med sin mamma i hemlandet, så säger mamman:

- Tag aldrig av dig slöjan!

Så kommer killarna till Sverige, där man som tjej/kvinna har rätt att gå ut nästintill naken.

T ex klär man sig efter vad som är lämpligt om man går till skogen för att plocka svamp. Långbyxor och stövlar för att slippa myggbett och ormbett.

Ska du ut och segla, tar du på dig seglarkläder.

Som du är klädd blir du hädd!

Rättighetens pris kan bli högt!

Så tjejer: ta på er långbyxor när ni går på festival!

Zahra

Egna bekymmer flyger bort, när man hör en invandrares historia!

Zahra är en härlig tjej i 30-års åldern.

Hon kommer från Afganistan och har varit i Sverige fem månader.

Förvånansvärt duktig på svenska redan och jag bad henne berätta sin historia.

När hon var 14 år!!! ...giftes hon bort med en man hon aldrig sett.

Hon grät och bad sin pappa att inte behöva gifta sig. Hon ville studera och bli läkare.

Ingen pardon, trots alla tårar.

Som tur var, sa hon, var mannen snäll och hon fick gå i skola några år.

Första barnet föddes när hon var 16.

Nu har de fyra barn, tror jag.

När de reste genom Tyskland, fick mannen en stroke och låg på sjukhus i tre veckor.

Zahra och barnen fick bo hos en prästfamilj under tiden.

I rullstol fick han tillbringa några månader och nu i Sverige (tredje orten de bor på) tränar han sjukgymnastik.

Han har lärt sig cykla och även lärt sin fru att cykla....på kvällarna när barnen sover.

En del människor är överlevnadsmänniskor, reser sig alltid.

Drömmen att bli läkare har inte Zahra släppt!

Tillbaka till verkligheten

I början av semestern går tiden ganska långsamt, men ju närmare slutet man kommer, ju snabbare rullar dagarna på!

I dag var första riktiga dagen på Tehuset efter semestern.

En ganska nyanländ kvinna från Irak kom med sina två yngsta barn. Hon har fem, den äldsta 12.

Hon berättade med hjälp av tolk, hur de åkt på en gummibåt från Turkiet till Grekland. 

Det var två båtar från början. Den andra båten sjönk, alla drunknade.

Resan tog många timmar, i natten.

Det var kolsvart när man tittade ner och lika svart när man tittade uppåt, sa hon.

Överfullt med människor och några satt på hennes ben.

Det gjorde att de fick bära henne i land.

Hon kunde inte gå och var inte helt medveten heller.

Jag frågade om ingen ramlade över bord.

Jo, sa hon, men vi drog upp de som ramlade i.

Väl framme i Grekland fick de sova i skogen några dygn, utan mat och vatten.

Efter att färdats på olika sätt genom tio 

länder, kom de till Sverige dvs paradiset!

I dag var de på Tehuset, så lyckliga som man kan vara i deras situation!

Nystart -igen!

.

Två gånger om året brukar man, läs jag, göra en nystart.

Varje nyår förstås och i slutet av sommaren.

Vi är några dagar i fjällen och på vägen upp tog jag vissa beslut.

Leva hälsosammare, inga tomma kalorier, ( eller inte för många) ha ett träningsschema och tänka till på vad jag gör!

Vi lånade en stuga av en vän. 

Det första jag såg när jag öppnade kylskåpet se bild 1.

När jag öppnade ett skåp se bild 2.

Jag som bara älskar engelsk lakritskonfekt!

Nu är jag inte den stöldbenägna typen, så det tänket fanns inte.

Men låna och köpa och lägga tillbaka likadan.

Det är ju så tråkigt att bara äta nyttigt!

Tycker Tilda också, och blänger på mig när jag bara ger henne torr hundmat.

Tycker hon knastrar extra mycket när hon tuggar, för att markera detta!

Nu är vi på hemväg och jag lyckades låta bli godiset!

Men nu tycker jag att jag är värd en riktig gofika, eller?

Om vi hittade hjortron?

Ja, lite...

Spräng gränser!

Visst är det svårt att titta utanför boxen!

Man lever gärna ett fyrkantigt liv, är tryggt!

Talar till mig själv särskilt!

Gillar inte förändringar!

Maken gör det!

Så tänkte jag på hur olika vi människor är! 

Jag är en typisk förvaltare och maken visionär! Kanske en bra kombination?

Ibland bromsar jag honom och han kan sporra mig när modet sviker.

Efteråt blir man glad när man lyckats!

Ex. Maken startade skolan, jag förvaltade.

Soheila startade Tehuset, jag förvaltar!

Om du är förvaltare, se till att du omger dig med visionärer.

Du får hjälp att spränga gränserna.

Är du visionär omge dig med förvaltare, så du inte helt far till väders i olika projekt!

Alla behövs!