Redan

Advent står för dörren! Och man undrar vart den här hösten tagit vägen!! 

Vi har ju blivit marinerade med Corona och det är ju inget roligt att skriva om!

Möjligen att man är tacksam över att vara besparad!

Nog har det varit, eller rättare sagt är en konstig höst, även vädermässigt!

Hos mig blommar pelargonierna ute.

Och julkaktusen inne.

Hur som helst är det dags för adventstädning.

Köpt ett nytt städredskap på nätet. Vad gör man inte för att göra golvmoppningen roligare?

Men hur i allsindar sätter man ihop den?

Ja, den var ihopsatt av maken. Nu var han inte hemma och hur jag än bar mig åt, tog jag isär den i stället!

Det fick bli den gamla!

För maken tog det lång tid att få ihop den

igen, när han kommit hem!

Tänkte ge den till Erikshjälpen, men maken tycker den är bra, så då får han tvätta golvet i fortsättningen!

Bra förslag, eller hur?

Fönstertvätten har han redan tagit över med en uppladdningsbar ”grej”.

Jag har inte lärt mig hur den funkar!!

Glad advent!!!

Andas havsluft

Några dagar har vi tillbringat på västkusten.

Alltid kan vi hjälpa till med något, som inte sonen hunnit med!

Göra ren altanen till exempel!

Vi hann med några utflykter också.

Bland annat till en bronsåldersby i Tanumshede.

I stället för skorsten gick röken ut genom ett hål i väggen.

I dag var vi i Lysekil, en pärla på västkusten!

Kyrkan är ståtlig och tjänstgör som sjömärke.

Vackrast är nog ändå granitklipporna, rundslipade av vattnet.

På hemvägen köpte vi Gustav Adolfsbakelse.

Det är ju 6:e nov.

Inte behöver man tänka på vikten, när man läst denna skylt!

Och än blommar det!

Vintern är långt borta. 

Och inte har jag skrivit ett enda ord om det amerikanska valet!

I en tid som denna.

Äntligen har det blivit av att skriva en blogg!

I dessa tider går luften ur en och man har ingen lust att skriva om Corona, som allt tycks handla om!

Det upptar hela världens nyhetsflöde det  eller presidentvalet i USA.

Men just den här helgen upptas vi av de som gått före, som man brukar säga.

Det behöver ju inte vara en dyster helg, utan en helg med goda minnen!

Sebastian och jag lade kransar på några släktingars gravar den här veckan och pratade om positiva saker omkring detta!

I går var maken och jag på begravning i Grythyttan. Det var en släkting till honom, en fårbonde, som begravdes.

En så personlig präst, som berättade många trevliga minnen om Torsten, som var en bygdens son!

Över 90 år hade han levt på sin gård och lämnat positiva avtryck!

Kistan hade han snickrat ihop själv för en tjugo år sedan!

Prästen berättade att Torsten låg på en halmbädd i kistan med en sädeskärve i sina händer!

Allt var så ljust och hoppfullt!

Vi behöver ta vara på det som ger oss hopp och framtidstro både i den här världen, eller den som väntar!

Så lyft blicken!

Gud välsigne dig!

Återträff och framåt.

Kanske konstig överskrift, men för några veckor sedan träffades vi som hjälpt till på Tehuset, som numera heter Circular Centre.

Vi är ett härligt gäng, som trivs tillsammans och gjorde stor skillnad för våra kvinnor från andra kulturer!

Och nu p g a Corona och vår ”höga” ålder, är vi i startläge eller viloläge, de flesta av oss.

I går var Elisabeth och jag på besök på Circular Centre.

Annorlunda från då vi var där, men kvinnorna är produktiva.

Man syr.

Man bakar.

Man säljer lite av varje.

Men ingen undervisning i svenska!!!

Hur tänker man från Arbetsförmedlingen?

Sensommarkänsla

Börjar och slutar sommaren i Bohuslän.

En sommar, som inte varit någon annan lik.

Barnbarnet Nils har fångat en stjärna!

Kan känneteckna vårt land - en stjärna!

Vi har rest, som aldrig förr - i Sverige.

Från öst

(Sveriges längsta soffa i Oskarshamn) 

till väst - Lysekil

Där vi är nu.

Från syd - Kåseberga

till norr - Funäsdalen

Har bilder i legio. Önskar kunna visa fler. 

Blir väl lite av varje under hösten!

Som sammanfattning kan ändå sägas, att vi bor i ett fantastiskt vackert land!!

Dax - igen

Vad är dax igen?

Surströmming, och nu är det årets omgång!

Barnaskaran, inte hela, men de som hade möjlighet, samlades på Sjöaslätt i går med sina familjer.

Ung som gammal!

Först bastu med tillhörande bad i Ramsjön.

Sedan egenhändigt bakat tunnbröd.

Johanna läste bok under tiden för de yngsta.

Man kunde också titta i kikaren efter någon rovfågel.

Så blev det då dags för kvällens höjdpunkt!

Alla åkte hem mätta och belåtna!

Och i dag är det fyra månader till julafton!

Då väntar en massa andra läckerheter!!

Sen sommar

Vi klagade på den kalla juli och nu klagar (en del, inte alla) på den heta augusti!

Vi som bor i landet lagom, tycker sällan att det  är lagom!

Förnöjsamhet är en dygd och nu bör vi njuta av dagen - och kvällen!

I går firade vi ett barnbarn, som fyllt tre. Roligt och skönt, eftersom vi kunde sitta ute sent, utan att frysa.

I coronatider ska vi ju träffas utomhus, så det var perfekt!

Solstrålen Ebbe är glad för det mesta!

Glad över presenterna och att få äta så mycket glass han ville!

Storebror Nils fick också något att leka med.

Lite avundas man den generationen, som gläds över lite och har noll bekymmer!

Efter första dagen i förskoleklass, sa han till sin mamma:

- Det var faktiskt roligt mamma. Jag bidde inget besviken eller nåt.

Jag som förvarnade med höstblommor i förra bloggen om att hösten är på ingång.

I min trädgård är julen på ingång med en julros!

Är tiden ur led eller?

På böljan den blå

Det var kavlugnt de dagarna då vi var ute med båten.

I slutet av 70-talet och nästan hela 80-talet hade vi sommarstuga i närheten av Lysekil.

Somrarna tillbringade vi där.

(Lärarna hade långa sommarlov på den tiden!)

Nu har en av sönerna övertagit stugan, fast vi lånar den ibland.

Nu upplevde vi gamla minnen med båt och det var helt underbara dagar!

Övernattade på Bassholmen, en riktig pärla, där allmogebåtar har ett museum.

Fortsatte till Gullholmen.

Också fint, men lite för mycket båtfolk.

Och vår lilla båt kände sig nog utanför!

En fantastisk solnedgång i går!

Bohuslän är ju landskapet där solen går ner i havet.

Och blommorna växer direkt ur klippan.

En del av mitt hjärta finns där!

Det årliga guldet

En vecka i början av augusti, brukar vi befinna oss i norra Dalarna (min svärmors hemby Lillfjäten) för att plocka myrens guld - hjortron.

Över stock och sten bär det och man blir ganska svettig!

Men det är mödan värt!

Och sylten blir gudomlig!

Detta brukar vara i slutet på sommaren och visst kan man se vissa tecken på det.

Älggräs, Ljung och den här Renfanan.

Sommaren går fort och den här har varit olik alla andra!

Vi har ändå rört på oss en hel del. Jag känner att själen vidgas när man ser nya platser!

Från ett litet fönster i själen till en vidgad vy!

Nu sägs inte så jättemycket om 70+längre.

Men i går skulle jag handla på hemvägen.

På dörren till affären stod en skylt med texten:

”Är du över 70, be någon annan handla åt dig.”

Ingen människa i affären och ingen utanför, mer än maken i bilen, som också är över 70!

Bara att försöka se ung ut!

Men varför grunna.

”Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett. Men i dag hjälper Herren!”