Förnöjsamhet, finns det ordet längre?

I dag hade jag tänkt gå på en mingelafton i en affär i ett köpcentra i Jönköping.

Hade räknat ut att tidsmässigt skulle det  funka. Men fick ett par timmars extratid innan och gick ut och in i olika affärer. Köpte några småsaker och så småningom blev kl 18 då ´minglingen´ skulle starta.

Planlöst gick jag omkring i affären och undrade om något skulle hända.
Var fanns det för lockvaror till nedsatt pris? Till slut fick jag fråga en expedit.
- Nej vi har inga erbjudande, utan allt till ordinarie priser (och de är inte låga!).
Tänkte ni skulle umgås, få lite snacks och se er omkring, sa expediten.

Gick därifrån och tänkte på hur vi människor är.
Bara umgås utan att handla varor till nedsatt pris på en medlemskväll, funkar det i dag i Sverige?
Trots att alla vi som var där säkert har garderoben full, så vill man ha mer och naturligtvis fynda och kunna säga.
- Den här var jättebillig, halva priset och vilken kvalitet!

Fredrik Lindström (författare, språkhistoriker mm) har skrivit en novellsamling taget från sin krogshow:
´Ljust och fräscht.´
Novellens barn är ett mycket efterlängtat och älskat barn och har vid fyra års ålder
84 gosedjur,
ett hundratal böcker och
en stor mängd barnfilmer,
musikinstrument,
bilar, tåg, bollar, datorspel och liknade prylar.

Det börjar bli trångt hemma och föräldrarna planerar en utrensningsauktion.
Men vad ska slängas och hur kommer barnet att reagera när du slänger saker?
Tänk om barnet blir kränkt och börjar tro att de inte älskar honom längre.

Hur har det blivit?