Allt går att lösa, med lite god vilja.

Tre veckor ska vi tillbringa på Öland!

Härligt men farligt för mitt klädshoppingdetox.

Jag ska jobba i en klädbutik,
och om man vill sälja ska man ju ha på sig sådana plagg som man säljer.

Funderade innan hur jag skulle lösa detta, och kom på att jag fyller år under tiden vi är på Öland. Vad passar bättre än att önska sig kläder från butiken!
Men jag väljer med omsorg och tänker inte impulsvälja. Har god tid på mig mellan kunderna och upptäcker nya snygga plagg varje dag!

Detta är ändå ett eld prov, eftersom jag bara fyller år en dag
... och fylla på i efterskott ska jag inte!

För övrigt är Öland en härlig ö, särskilt när solen skiner och man springer en tidig morgon på Alvaret!

Äga eller bara beundra...

Har tittat på ett sagobröllop på TV

furst Albert och furstinnan Charlene av Monaco. En underbar vacker brudklänning antagligen från Armani och en underbart vacker brud från Sydafrika.

Man njuter av alla vackra kreationer och tjusiga hattar, som gästerna har.
Inte tänker man: Den klänningen vill jag ha eller den hatten! Kanske för det är en helt annan värld än ens egen.
Däremot när man går förbi ett skyltfönster och ser något snyggt: Den vill jag ha!
Nu har jag hållit ut i mer än två månader utan att handla kläder
....... men jag har färgat! Inte så illa, om jag får säga det själv!

Den där känslan av något nytt infinner sig! Varför behöver man den? Är det ett västerländskt fenomen? Hörde av en rysk guide, som guidade turister i ett ryskt konstmuseum att det är stor skillnad att guida folk från väst än de från öst. De från väst säger ofta: Den tavlan vill jag ha, eller den tavlan skulle passa i mitt hem!
Folk från öst kommenterar skönheten i tavlorna och säger aldrig något om att vilja äga tavlan.
Vad fokuserar jag på när jag går på stan nu för tiden?
Jo, heminredningsprylar! Glad sommar!