Från kaos

Hur ska hon få ihop de där bilderna?
... tänker du nog.

Ibland blir det pannkaka av det man gör. /bild 1/

Man tänker så rätt och vill så väl, ändå blir det fel.

Jag skrev krönikor i en tidning, som hette Trons Värld under 90-talet.
Håller på att sammanställa dem till en bok.
Jag skrev för hand då! och nu skriver jag in dem i datorn.
Vad som slår mig är hur trosviss jag var på den tiden!
Litade på Gud i allt och sökte hans ledning för varje dag.
Gör du inte det nu? Jo, på sätt och vis, men inte så totalt som då.
Jag läser att jag gick från klarhet till klarhet och växte i tron! /därav bilden på trappan/
Läste hur Gud uppmanade mig att ta kontakt med vissa människor,söka upp dem, per telefon eller brev .
Och det visade sig ofta vara mitt i prick!

När jag är på Tehuset en timme innan vi öppnar, är jag där ensam och då brukar jag be till Gud för den dagen.
Det härliga är att jag antagligen genom detta nu hör Gud leda mig i vad jag ska göra!
"Köp blommor till den personen eller ring henne i dag osv."
Häftigt!
Det är bara att tuta och köra!
 /Därav tågbilden, lite skev bild kanske, eftersom tåget brukar vara försenat!/ 

Inte så länge sedan

Vet du hur Maria Magnusson hade det i början av 1900-talet,
alltså  ungefär 100 år sedan?

Hon var mor till tolv barn. En dotter berättar:

"Mor var tidigt uppe och sent i säng. Hon bakade allt, sydde dukar, virkade, spann ull till garn, som hon sedan stickade strumpor och annat av. Lin odlades som hon beredde och spann till garn och av detta vävde hon handdukar och lakan, gardiner och tyg till klänningar. Hon hjälpte också till i missionshuset.
 
Men när söndagen kom lade hon allt arbete åt sidan och vilade sig.
På lördagskvällen skulle grusgången vara krattad och ingen fick gå på den före söndagen."

Visst påminner det om den idoga hustrun i Ordspråksboken kap 31?

Bra om man blir påmind ibland om hur man hade det för hundra år sedan.
En himmelsvid skillnad!

Man kan ju undra hur det ser ut i en vanlig familj om hundra år.

Om det finns några vanliga familjer då.
Om det finns familjer överhuvudtaget!

Kaffetåren

Detta kaffedrickande som förgyller tillvaron!
 
Jag minns inte när jag drack kaffe första gången,
men min mamma berättade att jag ville smaka och fick lite grann utan socker.
Hon påstod att jag inte tyckte om det,
men det spelade tydligen ingen roll eftersom jag inte minns någon tid utan kaffe!

Kommer ihåg att min mormor som bodde på landet (har det någon betydelse?)

kokade svagt hett kaffe. Inte gott!
Bryggkaffe är godare, men nu räckte det inte med en vanlig bryggare, inte ens när jag var barn.
Mamma köpte en Don Pedro, ja inte bara en för den gick lätt sönder, överdelen var väldigt vinglig.
Det var ett snäpp bättre, än vanligt bryggkaffe sas det!

Så kom ju detta att man skulle mala egna bönor i kaffemaskinen, för att få ännu godare kaffe!
Nymalet, det är modellen!
Så kom maken på att Eva Solo gör ännu godare kaffe,
så då blev det en sådan, som vi fortfarande tycker är godast.
Får se vad det blir härnäst!

Går du på café finns det hur många sorts kaffe som helst att välja på.
 Ett nytt begrepp har vi fått "Lattemammor" föräldralediga mammor, som fikar med likasinnade!

I Tehuset, där jag ofta befinner mig, har det tillverkats TV kannor förr.
- Vad är det? frågade en ung journalist för en tidning.
- Har det något att göra med TV- programmet "Kannan" som gick för länge sedan?
- Nej, jag förklarade att det var en slags termos, som höll kaffet varmt när man satt i TV-soffan.

Är jag från forntiden, eller??
Hur som helst är kaffet en kristen dryck -
gjord på böner och vatten!

PS: Bonaden har dottern sytt!

Varför klaga?

Har du sett en koltrast?

Nej, bild från en tidning.

Har ni redan snödroppar?

Nej, från samma tidning.
Det var ett reportage om vårtecken.

Har du gjort en Terje?
Det brukar vi säga när man fejkar en bild.
(Det var ju den naturfotografen, som la in vilda djur på sina foton, som han inte tagit själv)
Men mina bilder var ju ingen fejk egentligen, bara en längtan efter vår!

Däremot den nedre bilden visar gårdagens bilfärd i tät dimma!
- Vilken vinter, sa jag till maken.
- Vintern har inte börjat än, svarade han.
- Jag tror vintern hoppar över i år, här i södra Sverige!
Nog om just detta!

Men har ni märkt att man gärna vill klaga över något när man träffar en bekant, eller är det bara jag?
Har man inget annat att klaga över så blir det vädret!

Så hör man eller läser om någon, som verkligen har det jobbigt (man behöver bara se på Nyheterna)
då skäms man och kommer på allt man har att vara tacksam för.

I samma tidning som jag tog bilderna läste jag om en småbarnsfamilj i Fukushima, Japan,
som lever i ständig skräck efter kärnkraftskatastrofen för tre år sedan.
Man törs inte köpa något närproducerat.Det radioaktiva nedfallet mäter 30 -40 gånger högre än det tillåtna.
Varje årsdag tänker föräldrarna: Är det i år som någon av våra döttrar kommer att bli sjuk?

Så vad har jag att klaga på???

... och i dag hörde jag fågelsång!

Inflyttningsklart, snart!

I går skulle vi öppna Tehuset för intresserade.

Öppet mellan kl 9 till 12 stod det på skylten.
Vilka skulle dyka upp, tro?

Som tur var, får man väl säga, dök ingen kvinna från fjärran land upp första dagen.
Första bilden visar hur "arbetsrummet" såg ut då!
Det var att ta ett djupt andetag och börja röja efter målaren!
Men redan i dag dök en textillärare upp och mätte upp plats för symaskinerna, som hon lovade fixa!

Det var så roligt att träffa de kvinnor, som vill hjälpa till på Tehuset!
Några kom i går och några i dag!
De vill ställa sina tjänster till förfogande, några var sjuksköterskor.

Barnhörnan börjar också ta form och snart,
snart kommer många kvinnor,
som inte bara vi kan hjälpa,
utan också har mycket att ge oss av sina kunskaper!

Kulturutbyte kallas det!

Å ena sidan..

Å ena sidan vill vi synas och vara i centrum (selfies)
å andra sidan säger vi:
- Inte ska väl jag!

Det finns andra som kan bättre .
Förr pratade man inom kristenheten om förkastelse, och det är väl när man tycker att man inte duger.
Det grundläggs ofta i barndomen, när vi säger till våra barn:
- Att du aldrig kan....eller alltid ska du bråka när jag ber dig....osv.

I Sverige som du vet råder jantelagen:
- Du ska inte tro att du är något!
Till slut är självförtroendet i bott.
Alla vill duga, vara omtyckta och betyda något.

Om man ser det som att vi alla fått gåvor,
en gåva kan man inte ta åt sig äran av, eftersom det är just en gåva!
Gud, som är givaren vill att vi ska förvalta vår gåva och låta den komma till användning.
Därför är det inte fel att säga:
- Det här är jag bra på! Det tar jag hand om!
- Det är väl skryt?
Nej, det är att förvalta sin gåva!

Om du inte vet vad din gåva är, tänk på vad du gillar att göra, vad du trivs med!
Svårare än så är det inte!

Varför lägger vi ut selfies? Vi vill säga:
- Här är jag, se mig!
Och nu har ni sett mig idag, i kyrkan och när jag var 15 och inte hade någon mobil.
Vad gjorde man då?
Gick till en automat och tog en remsa på fyra kort för en tia, som man delade ut,
allt för att synas!  

Heja Jens!

Vilken Jens menar du?

Jens Spendrup, Svenskt Näringslivs nye vd.

En mediastorm i helgen, men enligt mig en storm i ett vattenglas.

Jag har varit med i Svenskt Näringsliv under min rektorstid och aldrig upplevt något kvinnoförakt,
eller att kvinnor inte skulle vara kompetenta! Jag är inte heller feminist och det står jag för!
Jag vill heller inte ha någon etikett på mig, mer än "kristen kvinna etikett".
Efter Jens förklarande i Nyhetsmorgon i morse kunde ändå inte Tilde och Peter nöja sig.
De provocerade för att få ett erkännande om att kvinnor i bolagsstyrelser inte är önskvärda!
Men se det lyckades inte!

Under 80 och en bit in på 90-talet var jag ju med i Aglows Sverigestyrelse.
(Aglow är en kristen kvinnoorganisation, kommen från USA)
Vi hade många amerikanska kvinnor, som talare på konferenser.
Eniga om att det är synd om svenska kvinnor, för de kämpar och kämpar för att bli som män!
En kvinna Cindy Jacobs, minns jag sa att detta kommer från vår Drottning Kristina (på 1600-talet)
 som önskade att hon var en man och gick klädd i manskläder!
Är det det arvet som gör att det inte är PK att bejaka sin kvinnlighet??

Läste ett uttalande från den stora Robocopstjärnan, svenske Joel Kinnaman,
som ansåg att de amerikanska kvinnorna är mycket mer fria än de svenska.
De tar för sig, men behåller sin kvinnlighet!

Jämställdhetsdebatten är på en alldeles för låg nivå och tjänar fel syften i Sverige!
Har ni sett programmet Fittstim?
Såg inte men hörde att en kvinna där vägrade berätta könet på sitt barn!
På min fb har jag lagt in ett inlägg av Blondinbella, läs!

Är du arg igen?
Ja, faktiskt!
Låt pojkar vara pojkar och gilla äventyr
och flickor vara flickor med sina dockor!
Ja, jag vet att det finns undantag!

Men "hen" finns inte!!
 

Så rätt!

Missförstå mig rätt, om jag skriver att det varit en helt galen helg!
 
För ett par tre veckor sedan visste jag inte vad ett Tehus var för något
vem Soheila Fors var, ännu mindre vad hon sysslade med och inte heller att ett Tehus var på gång i Jönköping!

Jag hade en tid frågat Gud och mig själv, vad jag skulle ägna min tid åt, som pensionär.
Visst hade jag att göra!
Men är man frisk och pigg och full av energi, så vill man ha något rejält att sätta tänderna i!
Så efter mycket jobb invigdes Tehuset i går,
med tal av landshövdingen - bild 2 och 4,
mat från Tehuset i Karlskoga,
120 personer (var kom de ifrån?) hade med sig blomsteruppsättningar och lyckönskningar!

I dag var det Afternoon tea, för ett 70-tal!
Nu berättade också Soheila delar av sitt liv och sitt arbete i Sverige.
Har du inte läst hennes bok, så läs!!

Kärleken blev mitt vapen!

Arg i dag

Förr fanns det något som hette: Arg idag, i Expressen.
Det tog upp sådant som irriterat läsarna.
Förresten "läsare" kallades de som trodde på bibeln och försökte följa den.
Hela samhället, eller stora delar av det hade fokus på bibelns principer.

När Jönköpingsposten startades var det en kristen tidning.
Det innebar att man inte hade några bioannonser i den.
En gång var chefredaktören bortrest och hans bror satte in en bioannons, utan bild, bara text.
När Hamrin, som han hette, fick se detta avskedade han sin bror!
Vi kan tycka i dag att det var fånigt, men nu har vi hamnat i andra diket!

Varje år sätts snöpinnar upp vid dikeskanten för att bilförare och även plogen,
ska hålla sig på rätt sida och inte hamna i diket.

Sådana "snöpinnar" var bibeln förut för folk i allmänhet.
Förr förekom det nästan aldrig svordomar i radio eller TV,
åtminstone inte i de statliga kanalerna.
Förekom det bad man om ursäkt. Inte en tillstymmelse till det idag!

Förr kunde man titta på underhållningsprogram och tycka de var trevliga.
Hur är det i dag?
Lågvattenmärket är passerat för länge sedan!
 Råkade titta lite på Melodifestivalen förra lördagen.
Denna stackars Noor (programledare), var i mitt tycke under all kritik.
Hur kan man låna sig till sådana billiga skämt?

Eller OS, som börjar i dag, handlar det om sport eller homopropaganda?
Varför blir allt så överdrivet?
 Är något PK, så vågar nästan ingen ha en avvikande åsikt!

Nu handlar nästan alla böcker om folk som farit illa:
Självmordsförsök, anorexi, självskadebeteenden, misshandel osv.
Man kan ta lärdom, sägs det.
Ok då, men annan litteratur drunknar i detta!

En sak till jag är arg på är att när man svär i svensk TV hörs eller skrivs hela svordomen ut
 men i amerikansk TV piper det!

Nu har jag vräkt ur mig det jag är arg på, just nu! Puh!

En gnällig kärring? Det bjuder jag på!

Tehuset

Tehuset invigs på lördag av landshövdingen!

En fantastisk idé för att möta invandrarkvinnor i Sverige.
Hur roligt som helst att ställa i ordning de fina lokalerna på Torpa i Jönköping.
Mycket att göra och tiden är knapp, men bra blir det!

Läs boken "Kärleken blev mitt vapen" av Soheila Fors
Soheila är initiativtagare till Tehusen i Karlskoga Karlstad och nu i Jönköping.

Gå in på hemsidan www.khatoon.se för att läsa mer
och denna artikel i Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article14572658.ab

Vi ses!

Detta väder!

Det är väl bara vi i Norden som alltid diskuterar vädret.

Vi har ju lång mörk vinter och en kort sommar -  i regel.
Det är väl därför. Det var en grön jul, åtminstone i södra Sverige.
Man suckade över det och över att julstämningen inte infann sig.
Helt plötsligt var julen över! Så kom det lite kyla så småsjöarna fick ett istäcke och man kunde åka skridskor.
Många blev nöjda! Så gick det en vecka och vi fick äntligen snö.
Riktig julesnö, åtminstone i södra Sverige.
Fick lite flashback på julen och jag köpte mig en julljusstake!
Ja, det var ju 70%, så det gäller att passa på!

Tiden går ju så fort nu, så man säger inte längre att tiden går, utan den rusar
... för de flesta i alla fall.
 
Nu töar det och man hör folk prata om våren.
Affärerna skyltar lite smått med vårkläder, efter reahetsen!

Undrar om man alltid har tyckt att tiden går för fort?
Minns en äldre dam i min hemförsamling som sa vid ett tillfälle:
- Tänk vad allt går mycket snabbare nu för tiden.
När jag var ung fick man barn tidigast nio månader efter vigseln.
Nu verkar det ta bara fyra, fem månader.

Kanske skulle kallat inlägget för:
Tiden rusar i stället, men å andra sidan rusar ju vädret förbi också!