En nostalgitripp

I sommar har jag läst en del böcker
 - deckare - men en bok som fastnade var
" Min ena mamma hette Rut" av Lotta Backman.

Den var verkligen läsvärd och rekommenderas!
Mycket var igenkännandets glädje, då hon som jag är uppvuxen inom pingströrelsen vid ungefär samma tid.

Boken triggade igång barn och ungdomsminnen i oändlighet med uppväxten i syndakatalogens skugga. Minns när jag var på ungdomsläger i Stora Hultrum. Jag var väl 12 år och vi bodde på en loge, alltså höskulle, där vi bäddade i höet och satte upp filtar på snören runt vårt sovställe, för att göra vår eget bo.

Pojkarna hade en annan loge, som låg en lång bit från vår, och nåde den pojke som blev upptäckt när han smög runt vår loge!

Mitt hår var halvlångt och spikrakt! Jag vill ha det lockigt och brukade ha papiljotter på natten. Man behövde ha vatten för de skulle göra någon verkan och det löste jag genom att ha vatten i en tom bakpulverburk. Så när alla sov rullade jag upp håret och tog bort rullarna innan de andra vaknade.
Varför?
Det var synd att rulla upp håret, man skulle vara som Gud skapat en!

Efter några dagar började vattnet i burken lukta skunk, min kompis höll för näsan när jag rullade håret. Hon var involverad, eftersom vi bodde i samma " tält".

Många i min generation lämnade kyrkan på grund av alla förbud, men med lite perspektiv förstår man att det blev fel, för man var så oerhört noga med att försöka göra rätt!

Tack och lov att Gud har överseende med våra fel och brister och ser på hur vi halkar från det ena diket till det andra.
För nu är vi väl i andra diket, eller??