torsdag 28 augusti 2014

Att vara den jag är

Börjar med en text av Margareta Melin:
" Man kan inte vara på två ställen samtidigt. När man gjort sitt val, må man helhjärtat vara där man för ögonblicket är och odelat göra det man gör.
Man kan inte vara alla till lags. Hur man än vänder sig och vad man än gör, kommer det alltid att finnas några som blir besvikna och anklagande. 
Man orkar inte mer än man orkar. Man borde inte orka mer. Kraft och hälsa kan vi inte själva skapa utan är gåvor som ges oss i olika grad."
Den här texten passar nu när hösten står för dörren. Plötsligt blir agendan fulltecknad och hjulet snurrar för fullt. 
Såg ett inslag på TV igår om en familj som levde på 50-tals vis. Lugnt och fridfullt!
Skickar med en bild på vovven, som har en lugnande inverkan!


söndag 24 augusti 2014

Snabba klipp

I går var vi på västkusten - igen! 
Öckerö närmare bestämt. 
Var det för att köpa ett par gyllene skor på rea? 
Nej det gick av bara farten.
Vi kom hem med en Bichon Frise 
Alltså en hund.
Maken har deklarerat att han flyttar om vi  skaffar hund. Nu var det väl inte så allvarligt med det, för han bor kvar, 
... tack och lov.
För en vecka sedan träffade jag en väninna på Rörö som berättade om en arbetskamrat, som inte kunde ha kvar sin hund av olika anledningar.
Vi fick kontakt och på den vägen är det!
Lite "grisen" i säcken, men det är en jättetrevlig hund! 
Tilda varken tigger eller skäller! 
Lite blyg, men det är ju klädsamt på en dam. 
Men så får man väl inte säga i Sverige. Inte ens om en tik!


onsdag 20 augusti 2014

Sommarslut?

Helgen som gick var vi till min andra älsklingsplats : västkusten! 
Kanske var det sista sommarhelgen för 2014.
Vi bodde på Rörö hos goda vänner och åkte båt från Fotö till Vinga fyr med andra goda vänner! Bra att ha vänner, eller hur!?
Kanske njuter man extra när man vet att sommaren går mot sitt slut. Vill suga ut det sista. Vi "skolfolk" räknar ju höst från skolstarten, det heter ju hösttermin!
På söndagen var vi i Sion på Rörö. Härlig gemenskap i en liten församling! 
Lyssnade till Tommy Dahlman, som reser runt och berättar om Lewi Pethrus liv. Det är 40 år sedan han dog. Intressant! Särskilt för oss äldre att höra att Lewis största bedrifter gjordes när han var 60 plus!
Det bådar gott för framtiden!
Man kan välja: att se problem i alla möjligheter eller möjligheter i alla problem! Vad väljer du?



torsdag 14 augusti 2014

Dö eller dö del 2

I dag fortsatte samtalet med de två systrarna från Iran. 

En av dem har bott i Sverige flera år, den andra bor i Iran och är här på besök.
Den yngre systern, som bor i Sverige, berättade om hur det var när hon gick på gymnasiet i Teheran.
Alla trodde det skulle bli bättre efter Shahen störtats. 
Det blev tvärtom. 
Det yttre blev så viktigt, berättade hon. 
Varje dag kollades det om flickorna hade nagellack, för långa naglar, vita byxor eller ljusa skor. Allt sådant var förbjudet. Byxbenens omkrets mättes och skulle vara 40 cm, varken mer eller mindre!
Systern som bor i Iran intygade att det fortfarande är så!
Den muslimska polisen går runt och kollar så att inget hår syns under slöjan. Däremot får turister visa lite lugg! Polisen har aceton och bomull med sig, om de ser någon flicka med nagellack!
Har du inte läst Soheilas bok: 
Kärleken blev mitt vapen, så gör det.
Deras verklighet kommer närmare, se bara på ISIS framfart!


tisdag 12 augusti 2014

Dö eller dö?

Är så skakad av det som händer i Irak just nu. 

Om man konverterar till Islam, blir man skjuten. 
Vägrar man blir man halshuggen.
Vilken religion! 
Så vill man att muslimerna ska ha en egen helgdag i Sverige, en del socialdemokrater föreslår detta!

Nu har Tehuset öppnat efter sommaren och i dag berättade två systrar från Iran om sin mamma.
När mamman var 11 år giftes hon bort med en mycket äldre man, föräldrarna bestämde. De sa inte till dottern att det handlade om giftemål, utan en lek, där dottern skulle klä sig i fina kläder. Hon sattes på en häst och plötsligt dök det upp en stor kraftig man framför henne, hennes brudgum. Hon blev rädd och började gråta och ville hem till sin pappa och sina dockor.
Hon skrek och sprang och gömde sig. När de fann henne tvingades hon att flytta till mannens familj.
När hon fått sin mens vid 13 års ålder, blev hon gravid och födde en dotter.
Då hade mannen tröttnat på henne och hon fick flytta tillbaka till sitt föräldrahem.
Efter några år då hennes föräldrar dött tvingade en morbror henne att gifta sig med en annan man, som hon inte älskade. Hon fick sex barn med honom, där två döttrar är de på bilden.
Den första dottern kom dotterns biologiska pappa och tog till sin nya familj som slav.
Hon blev svårt misshandlad av honom tills hon flyttade och gifte sig, för att bli fortsatt slagen av sin man.

Ja, detta var lite från livets baksida! 
Vi som i väst kan sägas befinna oss på framsidan, vad gör vi för att hjälpa?

I dag har jag bara lyssnat...


fredag 8 augusti 2014

Det småttiga.

Nu ska jag vara extra personlig. 

I går var vi i Karlskoga på Tehuset. 
Jag ska vara ansvarig för Tehuset i Jönköping, så nu vet ni det!

På hemvägen åkte vi en liten väg förbi Göta kanal, Sjötorp, där stannade vi till.
Maken gick in i en bod och ropade på mig.
-Här inne säljer de kläder för 70 procent, det märket du gillar CC.
Till saken hör att en väninna i Uppsala, Ewa, brukar jag handla hos på sommaren. Hon har det märket. 
I år blev det inte av och jag tyckte det var lite synd.
Jag bad inte till Gud om detta, men på något sätt fick jag min önskan uppfylld!

Ni som känner mig, vet att vi försöker sälja två lägenheter i Huskvarna. Ibland har det nästan varit klart, men så..
Har undrat: ber vi fel? Vad står i vägen? För lite tro?
På något sätt blev det en fingervisning, att Gud bryr sig om smått och om stort, genom det som hände i går!

Så har vi dessa gigantiska böneämnen som tusentals, miljoner ber till Gud om: branden i Västmanland, konflikten i Israel, ISIS om man nu går ut över världen.

Han har räknat våra hårstrån, bara det är värt att tänka på. 

Så fortsätt be!



söndag 3 augusti 2014

Lev i nuet

Nu är våra två veckor på Löttorp till ända.

Vart tog de vägen? 
Visst är det så att första veckan går i vanlig takt, medan den andra rusar i väg, om man är borta två veckor?

Tänkte på all skönhet i Guds natur. Så kort tid som blomningen varar och ändå sån prakt! 
Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd så vackert som liljorna på marken. 

Så om Gud på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som så fort vissnar, ska han då inte ha omsorg om dig?

Ytterligare tänkvärt: 
lev i nuet och känn att du har tillfredställelse just där du är - och inte runt knuten.