Godisfrestelser

Hittade en påse med mandelägg, som blivit kvar från påsken.

Resonerade med mig själv om att nästa påsk är de för gamla,
lika bra att äta upp dem -  åtminstone några!

Öppnade påsen och tog ett, slöt igen påsen och la tillbaka den i skåpet.
Svårtillgängligt, tänkte jag.
Efter några minuter var jag där igen och gjorde om samma procedur:
Tog ut påsen, tog ett ägg, stängde påsen och in i skåpet.
Några minuter senare samma sak och detta upprepade sig gång på gång.
- Nej nu får jag skärpa mig tänkte jag och tog med mig påsen till Sebastian
(yngste sonen bor i ett gårdshus) och bad honom ta hand om godispåsen.

- Jag äter inte godis , sa han.
- Jag vill bara att du tar hand om den, inte gömmer den. Tag hand om den så jag kan komma in hit när jag blir godissugen, sa jag vis av tidigare skada.

För några år sedan fick jag en kartong med engelsk lakritskonfekt av min måg. Han hade köpt den på väg från utlandet. Engelsk lakritskonfekt är mina absoluta favoriter.
Jag slet upp en av påsarna (det är två i varje kartong) och började äta.
Efter ett tag stod det mig upp i halsen och jag tänkte nu dröjer det till jag blir sugen igen! Så jag bad min man att gömma den oöppnade påsen.
Självklart gjorde han det, men efter någon dag blev jag sugen på godiset igen. Och jag letade!
Kunde inte med att fråga var påsen fanns och ångrade att jag bett honom gömma den.
Efter någon dag fick jag ge upp, tyckte jag letat överallt i förråd och skåp.
Nästan två år senare hittar jag påsen längst in i min mans garderob, bland strumporna.
Klämmer på den stenhårda påsen och med vemod slänger den bland soporna.

Nog var det synd på så rara ärtor, men jag slapp ju dom kalorierna och sparade en och annan tand, åtminstone om jag skulle ätit dem i det skicket!