Askmolnet

Det verkar som om askmolnet den här gången inte ställer till det som det förra gjorde, eller har vi vant oss?!

För drygt ett år sedan var vi ( min man och jag ) i Vietnam i två veckor. På nyheterna kunde vi följa askmolnet, men tänkte: det drabbar nog inte oss. Men det gjorde det!
När vi skulle åka hem, flög vi först inrikes till Saigon och det gick bra. Sedan flög vi till Bankok och det gick också bra. men efter det var det stopp! När vi tittade på avgående flyg stod det: cancelled på alla. Vårt flygbolag var FinnAir och deras flighter var inställda.

Vi, tillsammans med alla andra "strandsatta", blev hänvisade till flygplatsens källare, med ett hårt cementgolv. Det fanns en och annan madrass, som de som fått tag i nogsamt bevakade. Några ungdomar lånade ut en madrass till oss, vilket vi tacksamt tog emot. Svälta behövde vi inte, soppa med nudlar, kaffe och te serverades.

På kvällen skulle man ställa sig  i kö med sitt bagage för att se om det fanns någon plats över på något av de få flyg som gick. Det fanns det aldrig, för de som bokat just det flyget fick plats först och sällan eller aldrig fanns det någon plats över. Strax efter midnatt fick man ta hissen ner till källaren igen med sitt bagage och försöka hitta en plats att sova på.
Detta upprepades tre nätter, sedan var man hjärtligt trött på det hela och många var gnälliga och arga , men på vem?

En kvinna från svenska ambassaden kom ner för att lugna oss svenskar, men blev nästan lynchad. Hon försökte förklara att vi är faktiskt inte i Sverige, när alla gapade: Men gör nå´t människa!
Hon förbjöd oss dessutom att lämna byggnaden, då det var förenat med livsfara eftersom rödskjortorna var på krigsstigen.

En känsla jag minns var när en delegation av höga tjänstemän passerade genom bunkern vi vistades i och tittade lite förstrött på oss. En känsla av flyktingläger fast liknelsen haltar..

Kom vi hem? Ja, tydligen, fast det blev en dyr hemresa på eget bevåg över Seul, Sydkorea. Och just i dag är jag glad att jag är på landbacken!