Efterrätten

I lördags träffade jag tre av våra åtta barnbarn.

Det är lycka!

 När man varit med så länge och kunnat följa sina egna barn och en massa skolelever,
har man märkt att barns fritidssysselsättningar förändrats.
För att inte tala om när man själv var barn, då det inte fanns datorer eller TV.

Hade en barndomsvän som heter Maiken. Vi lekte så gott som varje dag ute eller inne.
Vi hittade på egna lekar som att kasta penna eller gå på stolar och bord.
Den sista leken gjorde vi när vi var ensamma hemma, för den är precis som det låter,
man ska förflytta sig runt i lägenheten utan att nudda golvet.

Kasta penna - då låg man på en soffa, med benen på soffan och resten av kroppen utanför
och kastade en penna så långt man kunde och skulle försöka ta den utan att fötterna lämnade soffan!
Akrobatiska övningar båda två!
Nu sitter barn ofta framför datorn eller TV:n och rör på sig minimalt.
Nu menar jag inte att mina barnbarn gör det jämt, men ibland så...

Så när vi var hos grabbarna när deras föräldrar var borta, spelade vi spel.
Vi hade hjärtligt roligt allihop och fick röra på oss ordentligt i vissa lekar.

I TV 4 går en serie om familjen annorlunda, har bara sett ett avsnitt,
men kunde inte låta bli att tänka på hur det var när vi hade våra sex barn hemma.
Då fanns det stunder när man längtade efter att sätta sig med en bok i lugn och ro en stund.
Den tiden fanns inte.

Nu finns den, så nu kan jag ta mig tid då och då med en bok!
Så min fritidssysselsättning har också ändrats med åren!

Därför är det en trevlig omväxling att leka med barnbarnen - det var ju så länge sedan man lekte!
Åka skridskor med ett av barnbarnen är också en del av efterrätten!