Hur känns det?

Hur känns det?

Det är väl den vanligaste frågan en journalist ställer till någon som lyckats eller misslyckats med något i sitt liv.

Det kanske är viktigt att veta hurdana känslor man har inför det som hänt.
Att känna efter.
Ska man bygga livet på känslor, ska känslorna styra eller ska man själv styra sina känslor?

Jag får den frågan minst en gång om dagen, hur känns det?
Frågan kommer sig av att jag slutar mitt rektorsskap till sommaren, om drygt en månad.

Ja, hur känns det?
Jag vet inte svarar jag sanningsenligt.
Kom igen i höst och fråga för jag kan inte veta hur det känns att ha jobbat hela sitt liv, fött sex nej sju barn under tiden, och nu bli senior, som min man uttrycker det!

- Vad ska du göra i höst? är nästa fråga.
- Jag vet inte, svarar jag lika sanningsenligt.
Har du ett projekt som är hemligt? frågade någon. Nej, inte ens det. Kommer dag kommer råd!

Men hur känns det?

Sjukt overkligt, som Loreen uttryckte det nyss på TV, som svar på den frågan!
(Så här fint bor vi! Sjukt overkligt det med!)