Ja, så sägs det.
Eftersom jag inte har med dårar att göra så har jag bara hört sanningen av barn.
Jag har förmånen att träffa många barn dagligen i olika åldrar och får höra och vara med om mycket roligt!
Det senaste som hände var i går när jag besökte en klass med de minsta barnen.
Fröken hade bett dem skriva sitt namn på en skylt och under rita något de tyckte om.
De bet på pennan och funderade.
Så började en pojke rita en hund och någon sneglade på hans papper och började också rita en hund.
Men det är inte lätt, försök själv!
Jag följde pojkens kamp med pennan, det var inte lätt att få till det.
- Är det din hund du ritar? frågade jag.
- Nej, farfars, sa han.
Efter en lång stund med mycket kamp, la han ner pennan och sa med en suck:
- Nej, det blev farfar,
honom tycker jag ju också om och han har rätt stora öron,
sa han och pekade på teckningen!
Ha, ha, dom är för härliga :)
SvaraRadera