Å ena sidan..

Å ena sidan vill vi synas och vara i centrum (selfies)
å andra sidan säger vi:
- Inte ska väl jag!

Det finns andra som kan bättre .
Förr pratade man inom kristenheten om förkastelse, och det är väl när man tycker att man inte duger.
Det grundläggs ofta i barndomen, när vi säger till våra barn:
- Att du aldrig kan....eller alltid ska du bråka när jag ber dig....osv.

I Sverige som du vet råder jantelagen:
- Du ska inte tro att du är något!
Till slut är självförtroendet i bott.
Alla vill duga, vara omtyckta och betyda något.

Om man ser det som att vi alla fått gåvor,
en gåva kan man inte ta åt sig äran av, eftersom det är just en gåva!
Gud, som är givaren vill att vi ska förvalta vår gåva och låta den komma till användning.
Därför är det inte fel att säga:
- Det här är jag bra på! Det tar jag hand om!
- Det är väl skryt?
Nej, det är att förvalta sin gåva!

Om du inte vet vad din gåva är, tänk på vad du gillar att göra, vad du trivs med!
Svårare än så är det inte!

Varför lägger vi ut selfies? Vi vill säga:
- Här är jag, se mig!
Och nu har ni sett mig idag, i kyrkan och när jag var 15 och inte hade någon mobil.
Vad gjorde man då?
Gick till en automat och tog en remsa på fyra kort för en tia, som man delade ut,
allt för att synas!