Tänkesten och bönesten

Förra veckan var vi ju i Bohuslän, som jag skrev om, och där finns min tänkesten.

Under alla år vi var där i stugan, tog jag mig en promenad till tänkestenen då och då.
Livet snurrade för full fart med sex barn
och ibland behövde man en liten stund för att samla tankarna och få vägledning i olika saker.

Det fungerade även som en bönesten, där man ibland desperat behövde få ledning i val man stod inför.
Den här hösten hade jag behövt min tänke- och bönesten.
Javisst man kan be var som helst, men just där i stillheten och med den tjusiga utsikten över Gullmarsfjorden
var Gud så nära.

Under hösten har vårt hus legat ute till försäljning,
som jag skrev funkade inte logistiken för Sebastian till jobbet i Jönköping,
men ingen seriös köpare har hört av sig.

Lägenheterna i Tornvillan är uthyrda, men inte sålda.
Jag hade som rubrik i våras "luftslottet som sprängdes", men i sista stund hoppade köparen av.

Så nu sitter vi här på Sjöaslätt efter olika turer, fortfarande i vårt hus och inget har hänt.
Men vi trivs bra och som min frissa sa igår:
- Det är nog meningen att ni ska bo kvar ett tag till. Gud vill nog det.
(Hon är för övrigt inte bekännande kristen, men jag jobbar på det!)

Ja, med eller utan tänkesten vilar jag i förvissningen att Gud har allt under kontroll!