Bröllopsyra

Snacka om bröllopsyra!

Visserligen var det mer när Victoria gifte sig för några år sedan,
men Sverige liksom tar på sig bröllopsdräkten
och med spänd förväntan ser fram emot morgondagen.

Självklart kommer man att tänka på sitt eget bröllop för 43 år sedan.
Det är ju många som spekulerar över hurdan klänning Madeleine ska bära.
Jag hade tänkt ut långt i förväg att jag skulle ha en sidenklänning, av thaisidentyg
(vet inte om det heter så längre).
Den var inte kritvit och det gjorde att jag måste hitta en slöja som inte var kritvit.
Det gjorde jag, en slöja som legat i skyltfönstret!
En väninna till min mamma var sömmerska och sydde klänningen.
Jag läste i Göteborg då och varje gång jag var hemma fick jag prova klänningen
och varje gång fick hon nypa in den i midjan för att jag gått ner i vikt
(nu tycker jag man behöver nypa ut när man ska prova ett plagg man inte haft på ett tag!)

När dottern gifte sig för 15 år sedan ville hon bära min brudklänning.
Det blev jag glad för!
Hon är lite längre än jag, så en väninna till henne förlängde klänningen med ett släp och tog av ärmarna.
Som ni ser blev det jättebra och hon var en vacker brud!

Hörde häromdagen någon säga på tal om det stundande bröllopet
att man inte kan lova någon att älska den livet ut.

Hur ska det gå till frågade man sig.
Någon svarade:
Om man själv gör sig älskvärd går det!
Bra svarat tyckte jag.

Vad jag ska göra i morgon? Sitta klistrad vid TV:n förstås!