Fira 1 maj eller förundran.

Första bilden visar min 1 maj tradition.

Sedan jag var barn gick vi alltid upp till Huskvarna stadspark och hörde vårsånger och vårtal.
 Ja, en hel del år bodde jag inte här och då gick det inte, men nu missar jag det inte!
Första året jag flyttade tillbaka cyklade jag till parken och var där klockan sju .
Jag hade för mig att det började väldigt tidigt. Klockan halv nio kom musikkåren tågande upp till parken.
Där hade jag stått och frusit (det var kallt då också) i en och en halv timme!
Men det var ju så viktigt, mindes jag. Första vårtalet jag minns började "Visst gör det ont när knoppar brister...." Studenten som höll talet läste hela dikten. Jag hade inte hört den förut och blev så förundrad över Boyes träffsäkerhet.
I år började också vårtalaren med samma dikt.
Ja, den är ju bra, tänkte jag. Men förundran, nej.
Man kan nog bara känna förundran första gången.

 De senaste fyra åren har en annan tradition lagts till.
 Ett av våra barnbarn är född 1 maj, så då är det kalas.
I  år ingick balettuppvisning förutom tårtkalas och fiskdamm.
Det vill man inte missa för det är ju ännu viktigare än vårtal och vårsånger!
Där kan man känna förundran varje år faktiskt, för varje år hon fyller har det ju hänt något nytt sedan förra gången.
Annars är det väl förbehållet barn att förundras. Varje dag upptäcker de något nytt!