I dag var jag på förmiddagstjänst i Kristine kyrka i Jönköping.
Alla-kan-kören, som Sebastian är med i, medverkade.
Det var även barndop av tre små pojkar.
Kyrkan var fullsatt och jag hamnade mitt i dopsällskapet.
Bredvid mig satt en ung man i 25-30 årsåldern.
Ni som kan svenska kyrkans ritualer, vet att före nattvarden, uppmanas besökarna att önska "Herrens frid" till de som sitter intill.
Jag tog den unge mannen i hand och önskade honom "Herrens frid".
Han tittade på mig förvånat och sa: Vad säger du?
Jag sa det igen och han frågade: Vad betyder det? Och varför säger du så?
Jag går aldrig i kyrkan annars, ursäktade han sig med.
Kunde inte ge mig in i ett förklarande samtal då, utan sa bara att det var ok.
Nästan alla, som var i sällskapet verkade helt ovetande om var de befann sig, alltså om man såg till hur främmande de betedde sig.
Pratade under bibelläsning och psalmsång och vinkade och ägnade uppmärksamheten åt den lille nydöpte killen!
Detta var en dopgudstjänst, som man gör av tradition!
Människorna är så vilsna, samtidigt som de försöker göra det rätta!
Önskar jag kunde tagit med dem på eftermiddagens gudstjänst i Ungdomens hus!
Uppstart för Hillsong i Jönköping!
Där hade de förstått språket - om man kan engelska förstås!
En alltigenom modern gudstjänst!
Bättre eller sämre?
Vi är olika och behöver olika slags gudstjänster!
Tack och lov att ungdomarna hittar sitt forum!
Budskapet är detsamma, Bibeln är densamma!
Go for it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar