Ove Claesson.
Han med Tjernobylbarnen!
Det var länge sedan jag hörde honom. Hade glömt bort hur allt startade för ca 25 år sedan.
Mycket motgångar i början.
Bara det att få tag i en buss!
När Ove var färdig att ge upp, sa han till Gud:
En chans till. Jag blundar öppnar telefonkatalogen ( det fanns sådana då)
och det namn jag sätter fingret på, ska ha en buss till försäljning, annars lägger jag ner alltihop!
Han satte fingret på - Smålandsbuss!
Det slutade med att de sålde den buss, de hade till försäljning till Ove.
Bekymren var inte slut för det.
Guiden visade dem fel till Vitryssland istället för Ukraina på första resan.
När de kom till det sjukhus där de cancersjuka barnen var och skulle packa in dem i bussen, ville inte deras släktingar släppa i väg dem.
Barnen var svårt sjuka och hade en prognos på en till två månader kvar att leva.
Så man förstår ju släktingarna!
När bussen, så småningom kunde rulla ifrån platsen, sprang släktingarna efter så länge de orkade!
Barnen tålde väl inte bussresan och blev åksjuka!
Flera gånger fick de stanna och ”rengöra” bussen inuti!
Så har det fortsatt i med och motgång i 25 år.
8000 barn har fått vistas i Sverige en längre eller kortare tid och alla lever utom en flicka!
Många gånger har bönesvaren kommit, då allt sett hopplöst ut!
Dagens almanacksblad talar sitt tydliga språk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar