I kväll var vi först på Luciafest på förskolan Fru Ebba
och sedan på Kungsgymnasiets julkonsert.
Helt fantastiska upplevelser!
Genomfors av en enorm tacksamhet att fått vara med om uppbyggnaden av "våra" kristna skolor. En förmån!
Du har väl glömt hur det var, tänker du kanske.
Nej, det var både ris och ros under de 20 åren, det erkänner jag gärna.
Samtalade med en kvinna för ett antal år sedan, som ville höra om skolan.
Jag berättade med liv och lust.
Efter ett tag sa hon:
- Nu förstår jag vad det betyder att ha en gudomlig kallelse till något.
Det är väl därför man känt sig buren på något sätt genom åren!
Stolt är jag också, över det vi åstadkom!
Det är osvenskt att vara stolt över något man gjort,
men med Guds hjälp och duktiga medarbetare så såg vi hur verket gick framåt!
Det är mycket tuffare nu än i början av 70-talet när jag var nyexad.
Min första tjänst var i en byskola i Jämtland.
Mammorna neg när jag hälsade på dem, trots att jag bara var drygt 20 år.
Inga stökiga lektioner (vad jag minns) och artiga och snälla elever (vad jag minns).
Men barn är barn i alla tider och helt underbara, när de får komma till sin rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar