Fult eller fint

Förra söndagen var det skyltsöndag.

Vi var en stund på stan och där såldes det lotter.
Köpte två på ett ställe, men bad Sebastian välja lotterna.
Den ena han tog stod det högvinst på och det var en tavla.
Man hade några tavlor upphängda på väggen och de skulle utlottas.
Nu fick man inte välja, utan fick ett nummer och man skulle få hämta tavlan följande vecka.
Det var väl sex, sju tavlor och jag såg en som jag tyckte var fin med några hus på.
Hoppas det blir den, tänkte jag. De andra var skapliga, men en direkt ful.

När vi kom för att hämta tavlan , ja, då var det den fula, som hade vårt nummer på baksidan.
Typiskt, tänkte jag, den åker i soporna.

Så har jag tänkt på det här de senaste dagarna, på vad som är fult eller fint egentligen?

Dels växlar det från individ till individ, men också från en tid till en annan.
Det som jag tyckte var snyggt för tio år sedan, tycker jag inte är så fint nu. (Gäller inte allt förstås!).
Minns när man hade axelvaddar i alla kläder, ju större dess snyggare.
Eller frisyrer på 80- talet, kort stubb på tjejer!
Tyckte det var snyggt med medaljongtapeter av sammet på 70-talet.
Dottern fick inte ha rosa som baby. Det var inte modernt då.
Det skulle vara rena färger i rött och blått.

Så här kan man hålla på hur länge som helst och räkna upp!

Se´n är ju smaken som baken och en del tycker om det som inte jag tycker om osv.
Tur är väl det!
Annars skulle vi gå omkring som kopior allihop!

Kanske jag ska spara tavlan, om tio år kanske jag tycker den är fin!