Beskyddad

När de första frostnätterna kommer uppfylls jag av vemod.

Tycker synd om växtligheten och de djur som har svårt med kylan!
Låter kanske konstigt, och jag vet att växter måste vissna ner och dö, för att något nytt ska komma.
De fåglar som inte klarar vintern i norr flyttar söderut.

Men ändå... man vill skydda det värnlösa på något sätt!

Tänker också på de värnlösa i vårt samhälle.
Där det nu kommit fram att man vill spara in på de funktionsnedsatta.
De som vi friska måste föra en talan för.
De som också har rätt till ett drägligt liv. Är det dem vi ska spara in på? Shame on you!

Vi har nästan ingen hjälp till Sebastian.
Det har vi inte efterfrågat heller. Han klarar sig bra själv i mycket, eller med vår hjälp förstås!
Det var ändå en önskan vi kom fram med ...
... och det vara att han skulle få åka med den kommunala skolbussen
som passerar i närheten av oss, om så bara till närmsta busshållplats.
Då skulle vi slippa skjutsa honom varje morgon.
Men icke det!
- Tänk om alla skulle göra så!
... fick vi som svar.
- Jobba ni politiskt på att få en kommunal busslinje ut till er!
... blev nästa dumma påstående!

Ska avsluta i en positiv anda.
Den nedersta bilden är en rönn, utan blad, enbart med frukt/bär på.
Vi kan uppleva oss så ibland. Helt avskalade. Vad finns kvar?
Ja, frukten, de gåvor Gud lagt ner i varje människa.
Han ångrar inte sina gåvor eller kallelser!
Snart kläs vi på med en ny grön dräkt eller nya vingfjädrar
om du hellre gillar den liknelsen!

Tålamod, bara!