Nu blir jag väl kallad för rasist, för jag gör skillnad på svenskar och svenskar!
OK!
Denna kvinna har värk i sin kropp och naturligtvis frågade jag hur hon mådde.
- Jag är så lycklig, svarade hon.
- Har du ingen värk längre? frågade jag.
- Det är ingen skillnad, men jag är lycklig!
- Vad har hänt?
- Inget egentligen, men jag har så mycket att vara tacksam för: min familj, mitt hem osv.
Vi svenskar uttrycker oss sällan så, vi klagar på allt möjligt.
Mina invandrarkvinnor däremot har lätt till skratt och är nöjda med litet!
I tisdags var jag på Frälsningsarmén och berättade om Tehuset.
Samling för daglediga.
Kårledaren (ung kvinna) sjöng med oss: Gyllene morgon..
En lovsång, vars text talar om Jesus återkomst.
Kårledaren avbröt efter en vers och utbrast:
Ni ser ju inte glada ut när ni sjunger!
Tänk på texten!
Nästa vers sjöng vi väl lite högre och bättre!
Nej, se det positiva i tillvaron, som våra partiledare, som alla utropade sig till segrare efter valet, men i själv verket var förlorare!
Ingen vann - egentligen!
Men det är väl så att lycklig = normal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar