Jag såg den på KFUM när jag var barn.
Dåtidens bio för mig.
Annan bio var ju "synd" att gå på.
Vad som slår en när man ser filmen är dessa gudfruktiga barn, som trots svårigheter inte tappade tron.
Sjöng gjorde de, gamla läsarsånger, som väl inga barn kan i dag.
Vad som mer slår en är att ungefär samma elände har barn i andra delar av världen trots att det gått 70 år sedan filmen spelades in.
Vad kan vi mer göra för att hjälpa - av tacksamhet för att inga barn behöver svälta eller vara hemlösa i Sverige i dag?
För vilket barn behöver äta kallgröt för att inte svälta?
Vandringsbarn kallades barnen från Frostmofjället.
Visst låter det bekant, fast de kallas ensamkommande i dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar